Dokumentation LOV-konferensen

Här kommer länken till regeringens sida, LOV-konferensen i Växjö som jag lovade i söndagskrönikan.

http://www.regeringen.se/sb/d/14821/a/175950

När ni klickat fram, ser ni länklar till presentationsmaterialet på höger sida.

Framtiden i Vimmerby: De äldres rätt att välja "vem, vad, när och hur"

Om man tidigare varit metallarbetare, typograf, köpman, sömmerska eller direktör så får man vid 65 års ålder en ny titel; pensionär.Människans tredje ålder - pensionen - sätter alla i samma båt.
Tror man.
Eller riktigare sagt; tror politiker i svenska kommuner.
Jodå, många politiker i Vimmerby tror det också...

Sanningen är ju att det kan skilja 30 år i ålder mellan pensionärerna (snart 40 år om barnen ska leva till de är över hundra...) och är det då konstigt att dagens pensionärer kan bli osams om det är musik med Calle Jularbo eller Rolling Stones som ska spelas på servicehuset...?
Hur kan man säga att "pensionärer har det dåligt ställt" och samtidigt se hur en 65-åring lever som vanligt, med goda tillgångar av båda statliga intjänade medel och egna?
Jo, för man låter "fattigpensionärerna" - de 80-plussare som lever enbart på folkpension, utgöra mallen.
Det går med andra ord inte att dra alla pensionärer över en kam. Ska insatser göras till denna stora grupp människor med så olika förutsättningar och så olika referensramar måste de vara riktade. Det finns knappast någon annan väg. Utifrån den moderata värdegrund jag representerar är det "fattigpensionärerna" som ska ha det största stödet, det riktade stödet.
Så ser vi på det.
Man kan alltså inte dra alla över en kam, ingen grupp bland pensionärerna kan utgöra "mall".

I Vimmerby då? Jo, här finns en grupp pensionärer som inte kan tänka sig en annan arbetsgivare till hemtjänstens anställda "Märta" än kommunen.
Samtidigt finns det en stor grupp pensionärer som säger; "Jamen, vi vill välja vem som ska komma, vem som ska hjälpa oss att duscha, vem som ska städa!"
Och på väg in i pensionsåldern är en ännu större grupp människor som säger:
"Vi vill inte bara välja vem, utan bestämma när, var och hur hela vägen!".

Den enkla lösning, att se till att man bara har en enda att välja på, har tillämpats i gamla Sovjetunionen och ett antal ytterligare totalitära, röda och bruna stater. Där diktaturen råder, där ligger valfriheten på sophögen. Där är människan reducerad, exkluderad och fråntagen sin egen vilja att bestämma.

Här i Sverige har Alliansen infört LOV, Lagen Om Valfrihet (infördes 1 januari 209), än så länge en "frivillighetslag" eller hur man ska uttrycka det.
Men har inte alla kommuner infört LOV 2014 blir det aktuellt med tvingande lagstiftning.
I Kalmar län är det bara Oskarshamns kommun (s) som sagt nej till LOV, övriga är på gång eller har fattat nödvändiga beslut att gå in.

Omsorgsnämndens ordförande i Vimmerby Elisabeth Lago Nilsson och jag själv åkte till Växjö i fredags för att lyssna på experter rörande LOV.
Vi fick då också veta att 25 % av pensionärerna vill flytta till ett varmare land, 25 % vill jobba så länge som möjligt och att pensionärer upp till 80 års ålder är aktiva. Så visst saknar gruppen homogenitet. LOV är inget för de stora företagen utan för de små, sa man också.

Den unga bulgariskan Chenay Mutlu i Varberg  jobbade ett helt år själv, varje dag, med privat hemtjänst och med sämre betalt än den kommunala hemtjänsten 2007.
Först nu har Varbergs kommun lyckats få rätsida på sin egen verksamhet som socialchefen Annika Larsson-Maspers uppgav kostade 25 Mnkr för mycket - årligen!
Idag, fyra år senare, är kommunens hemtjänst på en hedrande tredjeplats i kvalitetsundersökningen som brukarna avger årligen. Etta är Hallands Care Center AB, vars ägare bulgariskan Chenay Mutlu, har växlat upp till 30 anställda.
Idag får hon samma betalt som kommunala hemtjänsten kostar och driver sitt företag framgångsrikt. Observera: hon kostar inte mer än kommunens anställda, ändå är hennes företag lönsamt och kommunens "företag" har underskott inom exakt samma tjänsteområde.
- Våra ledord är trygghet, säkerhet och att bry sig om kundens behov, sa Chenay.
Varbergs socialchef sa att det var desamma för hennes verksamhet.
Men vad skiljer då?
- Alla som börjar hos oss får i ett samtal veta vad som är okey och vad som inte är okey. Hos oss är kunden viktigast, inte schemaläggningen. Hos oss får allt handlande konsekvenser, både bra och dåligt, sa Chenay.
Och just "konsekvenser, både bra och dåligt" tyckte man väl att det fattades i kommunens verksamhet. Den enda som fick ta konsekvenser där var kunden, brukaren.

I Varberg, för övrigt en tillväxtkommun, fanns nu en mångd småföretag i hemtjänsten. Vad har då kommunen lärt sig? Socialchef Annika Larsson-Masper svarade:
- Vi fick en rejäl genomgång av vår egen verksamhet. Det var fantastiskt bra och med tanke på resultatet tycker jag synd om alla de kommuner som inte genomfört LOV och fått den interna granskningen genomförd, vilket är tvunget om man ska kunna sätta rätt pris per timme.
- Men det fanns mycket motstånd, framförallt från personalen. Värst är det om motståndet finns i det strategiska ledarskapet.
- Kommunens anställda måste se mindre till egenintresset och mer till kunden. I backspegeln är alla nu positiva, även de kommunala facken är positiva till det hela.
- Varför jag tycker synd om kommunerna? Jo, man samlar alla sina ledare och beslutar om inköpsstopp istället för att öppna upp för kundval och konkurrens. Det finns så mycket bra med att öppna upp den kommunala verksamheten för fler utförare, sa socialchefen. Alla som inte gjort det kommer att förstå det när man väl gjort det.

Greger Bengtssson, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), och landets främste expert (tyckte vi nog alla, han jobbar i princip heltid med frågan) sa följande:
- LOV är inget för de stora vårdföretagen. LOV skapar jobb i tjänstesektorn åt små, lokala företag. I framgångskommuner har kommunen hållit låg profil så nya företag haft en chans att etablera sig. Det är en stor andel kvinnliga företagare i branschen, 82 procent av alla sysselsatta är kvinnor.
- De som vill starta kommer från den kommunala verksamheten. De vill starta eget för att leverera samma tjänster, men på nytt sätt. (Min understrykning)
- Det är just detta svensk omsorg behöver och därför ser vi nu att allt fler svenska kommuner lägger allt större del av vård och omsorg på privata företag. Regeringen ger 1 Mnkr i stimulansbidrag för utveckling av LOV i kommunen.
- Fokuset är kunden. Vem, när, var och hur ska bestämmas av brukaren, inte av personalens schemaläggning. Om kunden köper en hemtjänsttimme ska han kunna bestämma vem som ska komma, när denne ska komma, hur allt ska ske och vad som ska göras.
Nära nog samtliga kommuner har LOV eller är på väg att införa. Undantaget är många norrlanskommuner som inte anser sig kunna köpa tjänsterna eller som säger nej av politiska skäl. I Kalmar län har Oskarshamns (s) sagt nej till att införa LOV. Där kan pensionärerna endast välja på en utförare.

För Vimmerbys del har kommunen sagt ja, vid årsskiftet påbörjas valfriheten avseende städtjänster i hemmet. Då ska pensionären som har behov kunna välja utförare.

Vad säger då statliga Tillväxtverket, som var på plats i Växjö med Johanna Pauldin och Anna Manhem:
- Vård och omsorg är en bransch under omvandling. Den stora skillnaden är att i kommunal omsorg får inte omsorgen utföras efter kundens plötsliga önskemål, i privat omsorgs måste utföraren ta hänsyn till kundens plötsliga önskemål,  annars väljs dom bort.
- Kommunens anställda är många gånger "ängsliga" över att bli anställda av privat arbetsgivare. Men när de väl kommit dit så upptäcker de att det finns många bra saker där också. De flesta vill ju arbeta efter kundens önskemål.
Branschen är stadigt växande och det man ser är att det är kvinnojobb, invandrarjobb och många, många småföretag i tjänstesektorn.

Det ska bli ytterst spännande att se hur LOV utvecklas i Vimmerby. Den genomgång som sker av de kommunala verksamheten är ytterst nödvändig och i exemplet Varberg var det 25 procent (!) av budgeten som man kunde lösa bort efter genomgången.
Var ligger dessa pengar undrar man? Man ska leta efter pengarna, ansåg flera av talarna, i ledarskapet på alla nivåer, i planeringen och i schemaläggningen, stelbenta konstruktioner och en "annan mentalitet" hos de privata företagen (arbetsgivaren) än hos kommunen.
- Hos oss ha alla rätt till heltid, vi kvalitetssäkrar varje månad och jag jobbar själv ute i verksamheten, sa entreprenören Chenay Mutlu i Varberg.
- Så om någon medarbetare påpekar något så vet jag att det är sant, jag är själv där. Och jag måste säga: mina medarbetare är hjältar, de har sådan kompetens och vi är alla stolta över varandras prestationer. Vi älskar vårt jobb och är stolta över den nytta vi gör för våra kunder, sa Chenay Mutlu, den bulgariska undersköterskan som blev sin egen och som Varbergs gamla ger högsta betyg.

På vägen hem funderar både Elisabeth och jag över vad LOV kan innebära för Vimmerby.
Min första tanke var: vad härligt att vi lever i ett land och i just Vimmerby kommun som ger oss möjlighet att tillämpa Lagen Om Valfrihet!
Nu ska det bara sjösättas också, städorganisationen är först ut.

Fotnot: Vill du läsa mer om LOV?  www.tillvaxtverket.se/vardomsorg är en länk jag har direkt.  Rekvirera skriften "Valfrihetssystem för nyböärjare och andra nyfikna" från SKL: www.skl.se/publikationer. Tar 20 minuter att läsa och ger en bra orientering. Ska undersöka om inte dokumentationen från Växjökonferensen finns på en webb-länk, i så fall lägger jag ut den på denna blogg när jag fått den.

Budgetarbetet ska ta oss till fast mark

På måndag blir det kommunalrådsmöte i Stockholm och statsbudgeten ska redovisas för oss. Jag får tid att ta del av ett antal handlingar på tåget på väg upp på söndagskvällen.Tisdagen är också intressant; kommunchefen och jag ska få en rejäl utbildning i kommun-och landstingsdatabasen Kolada.
Denna bas tillkom så sent som 1 januari 2011, och har alltså inte funnits så länge. Förra mandatperiodens politiker fick studera ett flertal olika andra databaser för att hitta jämförelsetal och det var inte lätt, eftersom inte alla kommuner rapporterade in.
Sedan årsskiftet finns alltså Kolada och jag använde den flitigt redan i januari, när vi moderater diskuterade hur Vimmerby låg till jämfört med andra svenska landsortsommuner med cirka 15.000 invånare. I takt med att nya siffror kom in blev basen också flitigt använd av framförallt oss i Alliansgruppen i kommunstyrelsen och i nämnderna/förvaltningarna.
Vad ser man då i basen? Jo, man ser om de resurser Vimmerby exempelvis anslår till hemtjänsten är lika mycket som alla andra svenska kommuner med 15.000 invånare anslår. I våras kunde man se att Vimmerby förbrukade mer resurser i jämförelsen. Tillsammans med kvalitetsindex fick vi också besked att kvalitén inte var högre än hos andra. Då uppstår naturligtvis frågan; har vi fel i strukturen?
När vi tittade på "särskilt boende" (vård- och omsorgsboende) såg vi att Vimmerby var billigare. Här kunde vi spåra detta till exempelvis Eken, som är ett gammalt serviceboende och därför billigare än ett nytt. Med de nya äldreboendena kommer det särskilda boendet att bli dyrare i jämförelse, men Eken är snart obrukbart utan stora investeringar. Att investera i gamla, ibland eftersatta byggnader brukar oftast bli dyrare än att bygga nytt.
Nu kan vi mycket väl bestämma oss politiskt för att satsa och medvetet lägga mer pengar än andra på exempelvis hemtjänst. Det har man också gjort i Vimmerby enligt uppgift; få människor i vård och omsorgsboende, mycket hemtjänst med lokaler i nästan varje kransort.
Frågan är då givetvis om också andra kommuner gjort det, och ändå ligger lägre?
På område efter område ger databasen besked om vår prestation i jämförelse med jämförbara kommuner; bättre eller sämre eller lika bra. Den ger indikationer och anledning till oss att fortsätta söka bästa möjliga sätt att skapa kommunens välfärdsservice.
På tisdag gör kommunchefen och jag, tillsammans med många andra från svenska kommuner, en djupdykning i Kolada i arrangemang av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som gärna ser att landets kommuner jämför sig med varandra för att också kunna ta del av hur andra gör saker bättre.

Har i veckan blivit uppvaktad av grundskoleelever som vill att cafeteriabiträdena ska vara kvar.
Mötet tog en timma och vi utbytte tankar kring Barn- och Utbildningsnämndens kommande effektiviseringsbeting i sin budget. Man får 6 Mnkr mindre 2012-2013 av de nära 300 Mnkr man har att fördela under vart och ett av dessa två år. I denna månad diskuterar man prioriteringen.
Jag gav eleverna rådet att fortsätta engagera sig, diskutera med olika politiker och framföra sina argument. Men framförallt också att delta i idéarbetet hur skolan ska kunna effektiviseras, de som är i miljön varje dag ser säkert saker som kan ifrågasättas och kanske ställas emot andra prioriteringar skolan vill göra.
Ansvaret för effektivisering i verksamheten har i första hand alla som jobbar där, både lärare och elever. Det är precis samma sak som vår miljö: vi har alla ansvar för att se till att vi hanterar vår miljö på bästa sätt.
Något som är viktigt att förstå är att den totala summan pengar kommunen har till förfogande växer inte. Den sjunker.
Det senaste halvåret med 1 Mnkr då vi blev 26 färre invånare. Samtidigt ökar priser på varor, löner, avgifter och tjänster.
Effektivisering kan inte längre mötas med skattehöjning; Vimmerby ligger redan över snittet och högt över våra grannkommuner.
Effektiviseringen måste mötas, inte med "sparande" för det är helt fel ord, utan med att vi måste göra saker smartare, på annat sätt, på nya sätt. Och givetvis se om vi har pengar till det allra viktigaste.
Kalkylerna måste vara välgjorda och underbyggda. Vi kan inte kalkylera mindre kostnader om kvalitetsminskningen hamnar under det godtagbara. För det är inte svårt att "spara" - det är bara att avveckla så har vi inte den kostnaden mer. Finns inget behov är det givetvis avveckling.
ller om man kan se att andra gör det lika bra, men billigare.
"Effektivisera" är något helt annat. Det är att behålla godtagbar kvalité i utförandet, men till en mindre kostnad. Hur? Genom att ta hjälp av teknik, göra det hela smartare, strukturera om, omorganisea, anpassa resurser löpande efter hur många "kunder" man har, etc.
Ska vi inte ha högre mål än "godtagbart"? Jo, men det är knappast möjligt de två år som vi ska ta tillbaka tre dåliga år. Men tar vi greppet nu och kommer på fast mark, så bäddar vi för bra kommande år och därmed satsningar.
Teknikutvecklingen hjälper oss men vi måste också ta hjälp av alla medarbetare i verksamheten.
Idag simmar de flesta med simtagen innåt. "Mest åt oss på mitt jobb, det är väldigt, väldigt viktigt och vi klarar oss INTE om inte detta och detta får vara kvar" ungefär.
Och det är klart, det är detta man ser och har närmast hjärtat. Jag har förståelse för det och lyssnar gärna. Men man undrar ju; är allt perfekt? Är allt till 100 procent? Finns inget där som inte behövs eller som kan göras på annat sätt? Självklart måste jag som politiker också ha den inställningen och tänka dom tankarna. Att kritiskt nagelfara verksamhet och budgetsiffror är en stor del av jobbet.
Det vore till stor hjälp om medarbetarna och även våra brukare lade stort fokus på idéarbetet; hur kan saker bli bättre med mindre pengar men med annorlunda "tänk"?
Jag minns hur min mor ifrågasatte alla små portionsförpackningar maten kom i. Slängdes de bara? Kunde de inte diskas och användas igen?
Och medicinen, ouppackad medicin som hos bortgångna åldringar inte togs tillbaka utan slängdes. Den var ju inte ens upptagen...?
Vad lägger man då för innebörd i ordet "hushållning"?

Politikens roll är att fördela resurserna. Vi ska ha helikopterperspektivet, se allt och alla och därefter fördela efter vad vi tror är bäst för framtiden.
Vi ska också ha falkblicken; studera omvärlden och peka ut vad vi tror kommer att hända och varför vissa beslut är nödvändiga.
Förvaltningarna har att handlägga nuet; de ska konkret se till att verkställa det som politiken anslagit pengar till. Det är inte helt enkelt om inte alla under förvaltningens vingar gör sitt allra bästa och att arbetsmiljön och stämningen är sådan att man vågar vara bäst, vågar säga vad man tycker och vågar komma med sina idéer.
Öppenhet är något som både kommunchefen och jag som kommunalråd vill ska råda. Vi vill båda lyssna, men vi behöver också förståelse och underlag i den svåra rollen att fatta beslut och leda.

Den politiska filosofi som jag står för bygger på att skapa en sund, trygg ekonomisk bas där överskott i budgeten genererar möjlighet till satsningar, i motsats till underskott som innebär lån till drift och att pengar går till räntor istället för till förskolor.
Satsningar ska gå till våra kärnverksamheter - men utan privata jobb i samhället blir det inga offentliga pengar, därför måste industrimark til, och näringslivets villkor vara sådana att detta uppmuntras först.
Vi har fortfarande ingen näringslivschef, och vi skulle aldrig ha en förvaltningschefspost vakant så länge som denna, snart ett år. Jag känner skälen och jag vet att vi fått börja om, men ändock är det inte tillfredsställande att vi tagit så lång tid på oss.
Jag upprätthåller själv tjänsten och sköter dialogen med företagen men kan givetvis inte fylla en hel tjänst. Den typen av verksamhet måste prioriteras upp. Allt startar med jobben.

Vimmerby har ett mångårigt underskott som måste återställas. 2012 och 2013 är återställningens år och jag är fast besluten att driva detta hårt. Det är enda vägen.
Om våra nämndbudgetar går igenom enligt den lagda budgetramen får vi kraft att betala en stor del av de nya äldreboendena och den nya förskolan med egna pengar; vår egen insats blir stor, vår lånade del blir mindre.

En annan filosofi är att jobba med helhet och långtidsperspektiv. Vi ska se samlat på Vimmerby; därav ska vi planera bostadsbyggande, industritomter och fritidsområden samtidigt för först då kan vi se synergier och få ekonomi i det vi vill göra.
Vi måste få en rund stad, kunna utnyttja redan lagd infrastruktur och samtidigt skapa med design, läge och valfrihet.
Man bör inte diskutera fotbollsplan skiljt från industriområde, skiljt från bostadsområde eller skiljt från var fjärrvärmen ligger eller var gång och cykelvägar ska gå fram. helheten och långtidsperspektivet är viktigt.

Mitt sätt att driva verksamhet är att understödja idéarbete. Jag driver själv fram idéer i ett fritt tänkande och publicerar dem, internt och externt. Sedan ska de diskuteras och det gör inte så mycket om idén faller platt ned, den kanske gett upphov till en ny, bättre idé. Tidigare politiker har dock, i den kultur som var då, många gånger diskuterat idéer i en mindre grupp och har svårt att se att det nya sättet skulle vara bra. "Det är inte förankrat" tycker man. Nej, måhända så. Men det gäller ju bara om idégivaren är prestigefylld. Och det är inte jag. Idén förankras under diskussionens gång.

Några efterlyser kostnadskalkyler. De kommer, men först efter att man granskat idéns möjligheter. Teknik och Servicenämnden såg inga hinder i Ulriksdalsområdet, vilket man presenterade i veckan.
Man har gjort en geoteknisk undersökning av östra Ceos för industriområde. När vi nu snart ser vad som är möjligt - då ska vi ta fram kalkylerna och räkna på de hela även där. Mot bakgrund att vi redan har ett industriområde på marken tvärs över gatan så bör det kunna gå att bygga även öster om fotbollsplanen.
Det kommer inte att vara så att vi ska ta beslut på helt spekulativa belopp.
Jag kan avslutningsvis konstatera en sak; jag är mer och mer övertygad om att kommunen ska drivas som ett företag med de processer som finns där. Idéarbete, förslag, beslut, återkoppling, efterkalkyl, nedteckning av erfarenheter och med en sund ekonomi i botten.
Sedan ska man ha respekt för att fritidspolitiker har dåligt med tid. Så därför tar allt längre tid i det offentliga, men det är för min del helt ok. Det är andras pengar vi hanterar och då är det viktigt att allt blir så långt möjligt rätt för framtiden.

Yrkesrollen under diskussion i veckan...

En hektisk vecka har passerat.Den innehöll en duvning i kommunallagen på en kurs i Hultsfred, två dagars möte med kommunalråd i Östergötland samt Aneby, Eksjö, Tranås och Västervik (vi smålandskommuner är med i nätverket) där mycket viktigt erfarenhetsutbyte sker och så avslutningen med två halvdagar i Grimslöv med styrelsen för länets moderater.
Nätverk med östgötar...? Jodå, och det är en härlig sammansättning av centerpartister, moderater och socialdemokrater,  alla kommunalråd. Men när vi klev i på trevliga Gryts Varv i onsdags togs partinålarna av och vi pratade yrkesrollen.
Det är avslappnat och trevligt, och vi för långa, djupa diskussioner långt in på natten om hur det här lite udda jobbet - KSO - egentligen bör utföras.
Och det är det sköna med politiken; oavsett partifärg har vi trevligt tillsammans och ett ärligt uppsåt att delge varandra vår kunskap.
Jodå, lite annat blir det också. Dagarna fylls med forskare från Linköpings Universitet, vars institution Centrum för Kommunstrategiska Studier (CKS) är den som har initativet till mötet och som också ger oss en hel del ny kunskap.
Skrifter, OH-blad, böcker och muntliga föredragningar och jag måste säga; dessa möten är något av det bästa med det här jobbet.
Jag vet att också min företrädare Per-Åke Svesson (c) uppskattade dessa möten.
I mars är jag värd för mötet och då kommer hela gruppen till Vimmerby. Då får jag möjlighet att visa upp vår kommun och berätta om det vi håller på med.
Nämnas kan att kommuncheferna har motsvarande nätverk och jag vet att vår kommunchef Carolina Leijonram också uppskattar de möten de har.

Idag fick jag anledning att fundera på var jag var någonstans när flygplanen flög in i World Trade Center. Jag minns att Anette Grönqvist, min arbetskamrat på Roxx, kom inspringande och med andan i halsen berättade vad de sagt på nyherterna. Jag tryckte igång TV:-n på mitt kontor och vi såg tillsammans precis när andra planet kraschade i skyskrapan. Vi var alldeles stumma.
Därefter startades ett krig mot en fiende man inte såg, som fanns överallt och som inte hade några flygplan eller tanks, utan slog till oförberett och mitt ibland alldeles vanliga människor.
Usama Bin Laden uppgav att han skulle slå till mot USA,s ekonomiska centrum (WTC-skrapan), militära centrum (Pentagon) och politiska centrum (Vita Huset). Bara det sistnämnda misslyckades.
USA har därefter fört ett krig med lånade pengar, och man kan inte annat än konstatera att USA drabbades hårt ekonomiskt efter WCT-attentatet. Många hävdar att det är sviterna av detta vi ser idag, när landets kreditbetyg nedgraderats.

Vimmerbys olika betyg är dock på väg upp. Hoppas jag. Myndighetsutövningen fick en bekräftelse i veckan och det är jätteroligt.
Vi hoppas också att näringslivsrankingen ska följa efter när den kommer i vår.
Att våra ungdomar ska ge kommunen bättre betyg, att skolan kan bli ännu bättre och omsorgen få toppbetyg av sina brukare.
Över huvud taget är ambitionen hög hos kommunens politiker och tjänstemän och i runda tal 700 Mnkr ska fördelas i höstens budget för respektive 2012 och 2013. Det är 24 Mnkr mindre än 2011. Det är en effektivisering med 3-4%.
Det är bra mycket pengar kvar att producera välfärd för!

Kommunalskatten ska jag nämna slutligen, kommer att sänkas med 40 öre drygt. Samtidigt höjs landstingsskatten med lika mycket. Landstinget tar över kollektivtrafiken, vilket kommunen haft ansvar för tidigare.
Det är bra. Nu kan vi jämföra oss med andra. I exempelvis Stockholm har kommunen lägre skatt för att deras landsting redan har kollektivtrafiken . Och då får man en skev bild eftersom vi inte jämför samma saker.
Vimmerby ska inte ta ut mer skatt än kommunen behöver. Men just nu är en skattesänkning långt borta, förutom de statliga skatter som Alliansen planerar sänka under mandatperioden. En undersköterska har ju fått en hel månadslön mer per år jämfört med för fyra år sedan. Så nog har skatten sänkts.
Men kommunen kan inte effektivisera så mycket att skatten kan sänkas inom det närmaste. Kan vi skapa ett överskott 2011 och 2012 måste det gå till investeringar i barn- och äldreomsorgen.
Vi kan nog därför räkna med att den skattehöäjning som togs ut till gymnasiebyggnaden inte blir lätt att återsträlla så länge välfärdsbehoven är så stora som de är i Vimmerby just nu.
Att få två nya äldreboende som kan ersätta bland annat Eken kommer att glädja oss alla!

Grattis Vimmerbys myndighetsutövare!

Idag vill jag gratulera myndighetsutövande tjänstemän i Vimmerby kommun.
Vimmerby återfinns på 14:e plats på SKL,s (Sveriges kommuner och landsting) lista öv NKI, nöjd-kund-index.
Kommunens kunder som varit i kontakt med våra myndighetsutövare har gett dels ett specificerat betyg, som självklart varierar, dels ett sammantaget betyg där vi hamnat i toppskiktet av landets 290 kommuner.
Detta glädjer mig mycket eftersom kommunens samlande attityd och förhållningssätt till våra medborgare är en hjärtefråga för mig.
Det här arbetet började långt innan kommunen fick en ny politisk ledning så äran tillfaller givetvis tjänstemännen själva, det är bara dom som kan påverka betyget genom sitt agerande. Det finns en stark vilja att klara det svåra jobbet som myndighetsutövare på ett bra sätt.
Nu är det bara att fortsätta på den inslagna vägen och se till att kulturförändringen fortgår.
Alla kommunanställda har anledning att känna stolthet idag.

Sju recept för en befolkningsökning

Befolkningsutvecklingen är en avgörande fråga för Vimmerbys framtid. Vår grannkommun Hultsfred tappar fler, men det är ingen tröst. Hade Hultsfred haft en mindre invandring och inget högskole-campus hade siffrorna varit ännu värre.Vimmerby har inte minskat  fullt så mycket men Hultsfreds problem är våra problem, vi har en gemensam arbetsmarknad och är beroende av varandra. Jag hoppas vårt samarbete kan fördjupas ytterligare. Vi måste ta gemensamma krafttag för att utveckla vår bygd. Infrastrukturkansliet som kämpar för investeringar på Stångådalsbanan är ett sätt.
Vad kan man göra åt den negativa befolkningsutvecklingen? Radions P1 publicerade i somras ett reportage kring ett forskningsprojekt/akademisk uppsats om varför landsorten utarmas och vilka det är som flyttar, och varför?
Vilken jättefråga, egentligen!
Man slog fast att föräldrarna, lika mycket som ungdomarna själva, ville att undgomarna skulle söka sig till en ny kommun. Helst då en med universitet eller högskola.
Man konstaterade också att de landsortskommuner som var framgångsrikast, d.v.s. hade minst utflyttning, satsade på flickorna.
Det är tydligen så att där flickorna flyttar mest, där minskar befolkningen mest.
Flickorna lyckas bättre än pojkarna i skolan och väljer andra studieorter. Pojkarna blir kvar och/eller flyttar senare. När man kanske hittat en flicka från annan ort?

Vad kan man då hoppas på? Att pojkarna finner en invandrarflicka, säger någon? Så enkelt är det inte, invandrarflickorna, särskilt dem i andra generationen, är ännu mer motiverade, ännu mer benägna att söka sig till hög utbildning. Och flytta. De har referenser som driver dem framåt till högre utbildningen och föräldrarnas utsatthet som flyktingar/invandrare är motiverande i sig.
Om man då skulle dra slutsatser av resonemanget, och jag vill understryka att jag inte har andra belägg för att det är sanning än just reportaget i radion, så ska kommuner satsa på utbildning åt flickor; försöka knyta till sig distansutbildningarna på hemorten så flickorna kan bo kvar i exempelvis Vimmebry och läsa här. Det skulle öka chansen att de blir kvar.
Nästa problem blir givetvis jobben.

Är det brist på akademiska jobb så tar flickan sin pojke och drar iväg för den skull...
Vad ska då en strategi för befolkningstillväxt i Vimmerby kunna innehålla?
Jag tror på en mix av åtgärder, som alla måste fungera var för sig:
1) Se till att högskolekurserna i Vimmerby riktar sig till flickor.
2) Öka kommunikationsmöjligheten till Linköping. Kan pendlingstiden trovärdigt och uthålligt med tåg bli 45-50 minuter kan man bo i Vimmerby och ändå jobba i Linköping, eller bo i Linköping och kompetensförstärka industrin och tjänstesektorn i Vimmerby.

3) Skapa en förskola och skola i toppklass. Då har vi chansen att få tillbaka den unga familjen i 30-40-årsåldern som vill ge sina barn en uppväxt i Vimmerby, och där är förskole- och skolkvalitén ytterst avgörande.
4) Skapa en äldreomsorg i toppklass och med valmöjligheter, då ser de unga familjerna att Vimmerby satsar på äldreomsorgen  och kan välja att bo nära sina gamla.
5) Underlätta och uppmuntra för industrin att utveckla tjänstedelen i företagen. Att Vimmerby tappade försäkringskassan och skattemyndigheten har varit förödande.

6) Underlätta för tjänsteföretagen att etablera sig i Vimmerby och underlätta för soloföretagande tjänstemän (med bredband) att bo kvar i Vimmerby.
7) Skapa en positiv kommun med stark vi-anda och stark social gemenskap genom exempelvis föreningslivet.
Om alla dessa recept skulle falla in är jag säker på att befolkningen skulle öka.
Oavsett vad man tror, så är samtliga dessa sju punkter möjliga att genomföra. Om kommunens och regionens politiker vill det och trafikverket ger Stångådalsbanan nödvändiga resurser.
Moroten för oss är stor. Minus 25 i befolkning motsvarar 1 miljon kronor i minskad skatteutjämning.
Alla kan räkna ut vad större siffror innebär. I båda fallen.