Djursdala och Bullerbyn på veckans Lyssnar-resa

När barnen leker på rasterna i Djursdala skola leker alla med varandra.
Det är just nu 30 elever som alla tar hand om varandra, som alla hanterar det informella regelverket och där alla ser varandra som en i gänget.
Det är fantastiskt att se och det är ett signum för en väl fungerande byskola.
I grannhuset, förskolan, står förskollärarna och tittar ut över skolgården och ser sina förra småttingar växa upp och utvecklas i sin första skolmiljö.
Man kan lätt förstå att ur föräldrarperspektivet är det bra med nära förskola och skola. men hur är det ur elevperspektivet då?
Är det bra att vara ensam flicka i årskurs 2?
- Det är inte så, berättar lärarna. Vi sitter i gemensamt klassrum för hela lågstadiet, men ger individuell undervisning. Här är lika många pojkar som flickor. På rasterna blandas alla och leker med varandra över alla årskurser. Vi har ungefär hälften av varje kön här nu, ingen är ensam, ingen är utanför.
Skolan kan ta 60 elever och man oroas naturligtvis när man är nere på 30 elever nu.
- Men förskolan har 25 barn och dit är det kö, flera av djursdalabarnen är nu inne på förskola i Vimmerby. Så vi väntar oss ett ökat barnantal i skolan de närmaste åren, säger lärarna.

Man märker att det finns en stolthet över skolan. Man vet också att det går bra för eleverna. Men hur bra?
Jag frågar om det finns en mätning av djursdalabarnens resultat i årskurs nio, för att se om sex år i Djursdalas lilla skola skapat en bättre grund än sex år i Vimmerbys skolor?
- Nej, någon sådan mätning finns inte men visst vore det intressant att veta. Vi känner att våra barn har en stark harmoni och vid något tillfälle har vi också fått barn placerat här, just för att skapa en bättre balans och harmoni hos barnet, berättar lärarna.
Man berömmer också föräldrarnas engagemang.
- Det är verkligen roligt att gå till jobbet, säger medarbetarna samfällt.
På Backsippans förskola, grannen, håller man med.
- Vi trivs med barnen och vår miljö här.
Man delar på tjänster som städ, mat och vaktmästeri med skolan.

Senare i veckan, i fredags, gick min Lyssnarresa vidare till Bullerbyns förskola i Vimmerby.
En i många avseende udda förskola med sju medarbetare som tar hand om 35 barn.
Udda? Ja, här är hälften av barnen av utlänsk härkomst; balkanländerna, afrika, östeuropa, Irak, Afganistan, Syrien för att nämna några.
Gemensam för dem är att de flesta har sin bostad i norr- och sörgården, den s.k. Bullerbyn.
- Det är ett spännande och utveklande jobb här med alla barnen, säger personalen när jag får ta en kopp kaffe med dem i lugn och ro. Det är ju så här förskolorna ser ut i storstäderna, med många nationaliteter och det är också föräldrar som särskilt vill ha sina barn här just för att de ska vara i en mångkulturell miljö, berättarna en lärare.

Hit kommer de minsta barnen utan vare sig modersmål eller svenska. Men de lär sig snabbast och blir tvåspråkiga innan det är dags att börja riktiga skolan. Kommer man däremot hit som femåring hinner man inte riktigt ta till sig all svenska som behövs.
- Vi uppamanar barnen att prata modersmålet hemma. Det är viktigt att de har det med sig. Ingen kan fostra sina barn på ett främmande språk, så modersmålet är viktigt för föräldrar och barn. Men givetvis är svenska också viktigt, både för de vuxna och barnen, för deras framtida liv i det svenska samhället.
Barnen gör ingen skillnad. De leker med varandra som den naturligaste sak i världen. Föräldrar däremot, kan ha konflikter med varandra som bottnar i erfarenheter från krig och kultur. Men på förskolan råder fred, och man har i sin dagliga verksamhet inga problem av det slaget.
- Det är fantastiskt vad barnen ger varandra och ger oss, säger lärarna.

Själv kan jag tycka att en förskola inrymd i tre, fyra lägenheter inte är optimal lokalmässigt, inte heller utegården. Fördelen med närhet för föräldrarna överväger ändå, många har inte tillgång till bil.
Medarbetarna hanterar dock problemen bra, även om man saknar en stor samlingssal, ett bättre kök att hantera maten i, ett personalrum med omklädningsmöjlighet, ett städförråd modell större etc.
Man uppger att det förs diskussioner i förvaltningen, rörande just förskolans lokaler.
Bullerbyns förskola har en av Vimmerbys mest spännande förskoleverksamheter, onekligen, beroende på den mångkulturella blandningen. Så den är mycket viktig.
En bra erfarenhet för mig.

Spiralen snurrar så sakta uppåt!

Detta skrivs torsdag. Men kanske läses på söndag av dig som är van vid mina söndagskrönikor. Det får bli veckans söndagskrönika eftersom jag på söndag fiskar LAG-SM i pimpel och är en av fyra som utgör veteranlaget från Kalmar län. I fjol kom vi 40 gram från bronsplats... (kanske 1-2 abborrar av de kanske 600 vi hade tillsammans...) vi var dessutom uppe på prispallen och vände för arrangören kom inte på felräkningen förrän vi skulle få bronsmedaljen.
Nu är vi taggade till tusen! I år ska vi ge järnet på Revsundsjön söder om Östersund.
Jag fiskar även individuellt SM på lördagen men där är det stenhårt och svårt att nå topplacering. Måste ha en en hel del kraft att borra och röra mig snabbt över stora områden i sjön...
Moderaterna har Sverigemöte i Örebro denna helg men jag kan ju inte svika pimpellaget - så i år uteblir jag från ett annars fantastiskt trevligt och inspirerande politiskt helgmöte.
Nåväl, jag skriver och publicerar detta nu eftersom jag sannolikt inte har möjlighet på söndag.

Jag ska göra två reflektioner denna gång.
1. Om kommunalråd som hoppar av.
2. Om grupperna som för Vimmerby framåt just nu.

Förra mandatperiooden hoppade drygt 70 av landets 290 kommunstyrelseordförande av sin post, mitt under perioden. Orsaken var orimliga arbetstider, orimliga arbetsförhållande, dygnet-runt-tjänsten sju dagar i veckan och - trakasserier.
Olov Zakrisson (s) i Oxelösund hoppade av för en månad sedan. Han hann inte träffa sina barn. Hans omdöme var "fruktansvärd arbetsmiljö" och "orimlig arbetsbetalstning". Nu skriver Dagens Samhälle att Ritha Sörling (s) i Hällefors hoppar av. Skälet är trakasserier. Hon skriver blogg i Nerikes Allehanda och tidningen släpper tydligen kommentarerna helt fria och där haglar trakasserierna. "Vissa personer kan spy galla dynget runt. En ruggig läsning" är kommentaren.

Nej, jag har inga planer på att hoppa av. Inte heller blir jag trakasserad. De brev och texter jag tar del av om min person har än så länge varit positiva om man räknar bort ett halvår direkt efter valet. Några undantag finns givetvis. Direkt efter valet hade jag kommentarerna till denna blogg öppen. Det resulterade i helt osannolika inspel av signaturen "Hobbypolitiker", och jag tvingades till granskning innan publicering. Då upphörde inläggen. Jag välkomnar en debatt, en granskning av vår politik. Missförstå inte.
Jag har  svårt att förstå att inte Nerikes Allehandla, om man inte på ett perverst sätt njuter av elakheterna, stryper kommentarer som inte rör saken En debatt, en granskning kan/ska vara tuff. Men inte elak, då  får vi inte några unga som vill bli politiker.

Arbetsbördan då? Jo, den är stor. Fler företagare, för att få insikten, borde få känna av arbetsbördan många medarbetare i kommunen lägger nu  - samma gäller att fler kommunalt anställda borde få känna hur det är att driva företag. Jag har tidigare lanserat tanken att alla företagare skulle göra "samhällstjänst" fyra år som politiker. Ombytt skulle många tjänstemän få en förändrad bild om de fick göra fyra år som småföretagare.
Arbetsbördan är väldigt hög. Och eftersom jag är uppfostrad av den Lutherska generationen känner plikten inga gränser; inställelse, uppställelse och hängivelse!
Det som driver är att det är roligt, det är viktigt och det är en möjlighet att försöka förverkliga förbättringar för alla kommuninvånare, att få samhället i en framåt-uppåt-rörelse.
Men för min egen skull är det viktigt att jag håller kvar fisketurerna och golfrundorna. Jag kommer att fungera sämre om jag inte ger mig tid att stilla tankarna och bryta mönster. Ett av skälen till att fisket med kompisar gick före moderat toppmöte denna helg...

Jag tror att de som hoppar av jobbet har för lite hjälp, både i sitt parti och av andra politiker.
Jag har idag redan stor hjälp av vice ordf. Per-Åke Svensson, (c) som är min ersättare på flera poster. Också Magnus Gustafsson (m) ersätter mig från och till och lättar trycket.
Jag ser med tillfredsställese också på att oppositionsrådet Helene Nilsson (s) är ute i samhällsföreningar och pratar om vad vi gör i kommunen nu. Det är väldigt bra eftersom hon i sin roll nu är väldigt insatt i de flesta frågor och får kunskap tidigt. Också kommunchefen, förvaltningschefer och nämndordföranden är ute i verksamheterna och samtalar. Mycket viktigt.
Kommunstyrelsen känns också homogen och villig att hjälpa till med avlastning. Varför inte bjuda in en ks-ledamot till ert föreningsmöte? Man känner väl alla aktuella frågor.
Det jag fortfarande kan önska, och kommer att jobba mer med, är att höja taknivån i debatten. Vi måste få lov att diskutera offentligt de tankar vi själva tycker, välja våra egna arenor och våga pröva våra argument mot offentligheten utan att få kritik för just detta.
I en verksamhet med högt till tak så finns också debatthöjden, både inom partiet, inom alliansen och också inom hela politikerskrået.
Jag vet att kommunchefen tycker som mig när det gäller just hennes organisation; fritt spelrum när det gäller att säga vad man tycker.
I den kommunala politiken ser jag helst så få polariseringar som möjligt, fram till valåret, då det självklart blir en helt annan agenda. Jag hoppas och önskar att den respekt vi har för varandra idag ska sätta en naturlig gräns också i valrörelsen.

Ett intressant mått på att det snurrar i verksamnheten är att titta på vad olika grupper eller enskilda personer jobbar med just nu:
- Styrgruppen för Destination Vimmerby är igång. De ska kort sagt samla olika aktörer kring bilden av Vimmerby.
- I onsdags vid Näringslivsrådets möte, utsågs en arbetsgrupp på sju personer för att ta fram en strategi och målbild för handeln i Vimmerby.
- Näringslivsenheten planerar 100 företagsbesök per kalenderår. Nu diskuterar man flera nyetableringar.
- Grävskoporna är snart på Krönsmon, flera tomter är tingade och på väg mot köpeavtal. Köparnas budskap: Gör klart vår mark så fort som möjligt!
- Ny projektledare för industrimarken ska in temporärt för att se till att vi snabbt får färdigt Östra Ceos och Krönsmon.
- Revisions- och Demokratiberedningen jobbar med den nya nämndorganisationen. Redan nu står det klart att socialnämnden och omsorgsnämnden kommer att slås samman till en Socialnämnd.
- Kostorganisationen ska utredas. Jag har beställt en  "resultat- och balansräkning" av ekonomikontoret före den 30 april, som ska redovisas i kommunstyrelsen. Den kommer att bli diskussionsunderlag.
- Nya förskolan ska klubbas i fullmäktige. Innan dess lär det väl bli en del diskussioner rörande prisnivån, eftersom det bara är avsatt 26 Mnkr av de offererade 32 Mnkr. När detta skedde i Mörbylånga tog man en ny anbudsomgång, då specifikationerna för förskolan hade lagts på för hög nivå och fick då ett avsevärt lägre pris. I Västervik sa KSO Harald Hjalmarsson i veckan till sin Barn- och Utbildsningsnämnd att när de ska bygga ny skola måste ta ta hänsyn till en hög ekonomisk effektivitet. Stort ansvar vilar på den arbetsgrupp som tar fram anbudsunderlag till kommunala byggnationer. Teknik- och Servicenämnden har för sin del godtagit offerten som bra, i jämförelse med vad man får. Kommunstyrelsens presidium ska få en redovisning av tjänstemännen på måndag.
- Äldreboendena är under process i nån form av slutspurt nu. Ser mycket bra ut men även där måste man hitta största möjliga ekonomiska effektivitet i sina specifikationer. I firman sa vi alltid: "Need to have or nice to have", vilket ungefär betyder "det vi måste ha eller det som är trevligt att ha".
Det behöver inte bli dyrare för att det är design och kvalité, snarare är det "rätt tänk" som behövs.
Nu blev det här en för lång blogg, så jag stannar här trots att jag inte nämnt mängder av processer som just nu verkar framåt-uppåt för vår kommun.

Vårt överskott på 26 Mnkr 2011 verkar som ren vitamininjektion. Vi vet att vi kan.
Nu snurrar spiralen sakta uppåt, även om vi är många som känner mjölksyran komma så är det mycket positivt att vara i spiralen just nu.

Lärcenter lär mig att vi måste sätta utvecklingsmål...

Din morgon börjar så här:En utlandsfödd människa från något land långt bort kommer till dig med sina drömmar om en framtid i det nya landet.
Hon ser dåligt, hon är medelålders, hon har flytt hit och fått uppehållstillstånd.
Hon börjar prata och du förstår inget.
Du börjar prata och hon förstår inget.
Hon har inget skriftspråk. Hon kan inte läsa. Inte skriva. Ens på sitt modersmål.
Hon är analfabet.Planen är att hon ska vara ute i arbetslivet om ett antal år.
Du får börja med att visa några bilder och försöka starta upp en kommunikation…

Denna vecka gick ”lyssnar-resan” till Lärcenter i Vimmerby.

Och jag blev helt fascinerad över hur det är möjligt att lära en analfabet ett helt främmande språk?
Men det går. Man lyckas verkligen.
”Det är särkilt roligt att efter några år se dem i grundvux och komvux, skriva och läsa på svenska, något de inte kan ens på sitt eget språk”, säger lärarna.
Det blev ett verkligt tillfälle till att få insikt i hur både grundvux-komvux-särvux, sfi och högskolecentrum fungerar i vår kommun.
I symbios. En smältdegel av elever. Utlandsfödda och sverigefödda, unga och gamla, analfabeter och advokater…
Jo, så är det. Det kan faktiskt sitta en analfabet och en advokat bredvid varandra. Med individuell studieplan.
Finns det lärare som klarar det…?
Jo, på Vimmerby Lärcenter.

Regeringen vill att alla invandrare ska registrera sitt yrke. Med en yrkesroll i bagaget går det snabbare ut på arbetsmarknaden. Och så sker. Idag identifieras alla kunskaper man bär med sig, en del är releventa och behöver bara kompletteras. Men de måste ändå kunna svenska.
"Vi tar hit tidigare elever som berättar för de nya hur viktigt det är med språket. De måste helt enkelt lära sig svenska. Kan de inte svenska har de små chanser till jobb", berättar man på Lärcenter.

Det är verkligen en smältdegel i positiv betydelse. Men en tyst sådan. Det är inte så att man gör väsen ifrån sig. Och det upplever man själva som en brist.
”Vår marknadsföring är svag, vi borde vara bättre på det” säger de själva. Särskilt med tanke på de yrkesprogram man har. Och så högskolecentrums många högskolekurser.
Och tillägger:
”Men kommunen har heller aldrig haft någon plan för oss, vad vill man med sitt Lärcenter långsiktigt...?”.

Återigen får jag bevis för att Vimmerby som helhet saknar en plan, en målbild, en drivande, samlande vision som i sig består av flera små visioner för de olika verksamheterna. En plan som kan bli en strategi för tillväxt.
Visst har vi Översiktsplan och planer för hur mark ska användas. Många tidigare planer har stannat vid just planer eftersom man inte avsatt budgetmedel för att förverkliga dem.
Men planer för vår utveckling saknas. Vi har inte satt en målbild för tillväxten av exempelvis Högskolecentrum. På område efter område måste vi sätta mål att gå mot.
Jag pratar med cafeteriapersonalen, med lärare och med ledning – överallt en positiv, öppen, trygg attityd och en vilja att göra mer, att få utveckla.
"Vi vill utveckla verksamheten, göra mer", säger man samfällt.

Jag slås av att de hela tiden finns därute.
Kommunens medarbetare, villiga att ta i och driva på, att utveckla, att växa. Handlar det bara om medarbetarna, ”folket vid fronten”, tror jag att Vimmerby skulle kunna växa hur mycket som helst.
Nej, det är en politisk fråga. Vi politiker måste ta tag i uppdraget, skapa visionen och målbilden och ge mål och medel.
En organisation som Vimmerby lärcenter skulle behöva det.
På Komvux idag går det 135 elever och på Högskolecentrums program och kurser går det 150 elever. De allra flesta kvinnor.
I SFI:n lämnar och kommer eleverna oftare.
Många invandrare kommer till SFI:n med drömmer och de yngre kan förmå sig hålla liv i dem, de kommer sannolikt att få ett jobb i sinom tid, en framtid. Men är man bara något äldre har man det svårare med språket och ser att arbetsmarknaden inte är stor för just dom. De tappar lätt motivationen och framtidstron.
”Det kan vara jobbigt att som lärare se detta, de hör ju från sina landsmän och ser själva hur svårt det är att komma in på arbetsmarknaden om man är äldre.”
I detta perspektiv jobbar man på.
Lärare med invandrare som elever är ett speciellt jobb, ett jobb som kräver mycket. Eleverna är ingalunda en homogen grupp.

Ett jobb inom vård- och omsorgsprogrammet på KomVux kan vara lika tufft. Här är problemet snarare att det inte finns några lärare att tillgå. Du ska helst vara både sjuksköterska och lärarutbildad. Hur många är det i Sverige?

Man har dock en ”berömd” verksamhet här som lockar till sig elever. Gott rykte är bra i utbildningsbranschen.
Jag tycker mig ha fått en bra bild över verksamheten på Vimmerby Lärcenter.
Studenterna på Högskolecentrum är många gånger kvinnor och män med barn som inte skulle studerat om man fått pendla. Förutsättningen för att de utbildar sig till exempelvis lärare är just att de kan studera i Vimmerby. Och att här finns en studiegrupp.
Många unga resonerar likadant; lättare att bo kvar hemma och studera i Vimmerby än att få en lägenhet i en universitetsstad.
Kan vi skapa en större flora av program? Fler möjligheter?
På det sättet är Vimmerby lärcenter en viktig bricka i Vimmerby kommuns befolkningsutveckling och faktiskt, om vi är offensiva, kan vi kanske utveckla och göra något ännu bättre, ännu större.
Som genererar fler studenter och fler inflyttade unga och medelålders.
Vimmerby Lärcenter är en viktig bricka i befolkningstillväxten i kommunen.
När jag lämnar medarbetarna ser jag redan ett antal idéer som skulle gynna hela kommunens tillväxt.
Det tar jag med mig till visionsarbetet.

Fotnot: SFI = Svenska för invandrare, KomVux =gymnasial vuxenutbildning, Grundvux= grundskolebaseradvuxenutbildning, Särvux= särskolebaserad vuxenutbildning, Högskolecentrum=Kommunens service till de som vill läsa högskolekurser på hemmaplan. Ett stort antal universitet och högskolor ger kurser över telelänk. Tillsammans bildar man Vimmerby Lärcenter, beläget på Lögstadgatan i Focushuset.

Söndagsläsning om jobben!

Vill gärna rekommendera denna artikel på ledarsidan i dagens DN:

http://www.dn.se/ledare/signerat/regeringen-behover-inte-skammas-for-jobben

Maten viktig på förskolan

Först visste jag inte om jag hade åkt rätt. För förr hette förskolan Hagalids förskola, men jag skulle till Stenshults förskola.När Bertil, snart pensionerad mångårig medarbetare mötte mig i dörren i onsdags morse, fick jag svaret att den nu hette Stenshults förskola.
Lena och Bertil blev ciceroner på min ”lyssnar-resa” till Stenshults förskola den kommande timmen.

När jag nu sammanfattar besöket slår det mig hur mycket av samtalet som kom att kretsa kring maten. Därför passade jag också på att titta in till mottagningssköket och provsmaka dagens potatis- och köttfärssoppa som var god tillagad och tillsammans med mjölk och smörgås blev det en hygglig portion husmanskost för barnen.

Stenshults förskola har tre avdelningar, med en bemanning på ungefär sju barn per medarbetare. Stämningen bland medarbetarna är mycket god och har alltid varit. Man är mycket nöjda med både lokaler, varandra, barnen och föräldrarna. Även om man tycker barngrupperna är i största laget, så får man det att fungera genom att hjälpas åt.
Vi diskuterade attityder och hur viktigt det är att alla medarbetare både vill och kan.

Det är ingen tvekan om att kommunen har mycket goda medarbetare och en hög kvalité på denna förskola, men inte desto mindre viktigt är det att medarbetarna får vara med vid förändringar och att man blir lyssnad på.
Jag passade också på att hälsa på barnen och gå igenom lokalerna.

Det mesta av besöket kom alltså att handla om maten; hur man får grytor som barnen inte äter på grund av att barn vill ha synliga och identifierbara ingredienser, hur det ibland är för starkt kryddat, hur man saknar en del rätter man lagat tidigare, hur man får beställa 14 dagar innan men kan råka få en influensaepedemi och därmed färre barn och därför får slänga hälften av maten, hur blecken är väldigt tunga att lyfta och hur det pedagogiska har försvunnit.
Lägg därtill att kökspersonalen och förskolepersonalen tillhör olika förvaltningar och därför inte deltar i samma personalmöten...
Det är mycket man kan tycka är konstigt men att personal som dagligen arbetar tillsammans inte deltar i gemensamma personalmöten på betald arbetstid är i min värld konstigt. Hur får man ihop det då...?
Likaså går det en berlinmur mellan Stenshults förskola och förskolan Stenshults paviljong (läs hyresbarack). De tillhör olkika verksamhetsområden, öst och väst...
Jag lyssnar, tar till mig, antecknar inför framtida politiska diskussioner.

Det var ingen tvekan om än att man samfällt tyckte att kylmaten hade inneburit kraftiga försämringar för förskolan.

Nu underströk man att personalen i centralköket var mycket tillmötesgående, att maten ofta smakar mycket bra och att logistiken fungerar.
Men man ifrågasätter en del saker. Exempelvis kommer en taxibil och lämnar maten men tar inte med sig de tomma rena blecken i retur, utan det kommer an annan taxibil senare och hämtar dom. Räknas sådana kostnader in undrade man?
Det är framförallt kostnaderna med kylmaten man ifrågasätter och undrar om det verkligen blir billigare på när man hade tillagningskök?

Tidigare, när man kunde laga maten från grunden kunde man anpassa inköp till hur många barn som fanns, när potatis blev över kunde man göra pyttipanna dagen efter, all maten kunde tas om hand, inget behövde slängas. På grund av att man inte får värma kylmaten två gånger får man ett enormt svinn. Man bedömde det till mer än 10 procent svinn i snitt. Inte det att det kom för mycket mat, utan mer att barnen inte åt viss mat. Raggmunk, spaghettisoppa och annat populärt fick man inte längre.

Där, mitt i verksamheten, tyckte man sig med sunt förnuft kunna räkna ut att det nya systemet inte sparade några pengar, utan skapade en dyrare hantering och sämre slutprodukt när den bedöms vid barnens mun.

Jag hade inte svårt att följa deras tankar.

Jag ska lyssna. Jag ska inte tycka. Det hade jag bestämt mig för. Därför sa jag bara att vi i politiken ska utvärdera kylmaten direkt efter sommaren och att det kan innebära förändringar. Min ”lyssnar-resa” är till för att öka mina kunskaper om verkligheten och höra medarbetarnas egna ord om verksamheten de arbetar i.

Jag studerade dock köket innan jag gick. Och kunde nöjt konstatera att just detta kök behövde man inte investera en krona i för att göra om till tillagningskök. Om man efter höstens utvärdering skulle vilja det, vill säga.

Slutligen: tack för ett bra och informativt besök. Jag uppskattar verkligen det öppna och varma mottagandet jag fick! Nu kommer jag att ta med mig era tankar i det politiska arbetet!

Fotnot: Till alla verksamhetschefer i kommunorganisationen; ni har fått brev av Carina Östh för en tid sedan att jag vill komma ut i verksamheterna.
Uppenbarligen har det ändå inte nått fram till medarbetarna ute i kommunorganisationen eftersom man säger till mig att de inget hört om detta.
Boka in mig hos carina.östh@vimmerby.se så kommer jag till er när det passar.
Ambitionen är att besöka alla kommunens verksamheter och dit jag inte får en inbjudan kommer jag ändå.
Så småningom.