Två givande besök i Södra Vi!

I Södra Vi har kommunen en förskola med tre avdelningar som heter Björkkullen. 55 barn finns här i åldern 1-4 år och de samsas med nio förskollärare och barnskötare.
I köket finns en 0,85 procent tjänst som servar med maten.
Så ser det ut ungefär i alla våra förskolor. Till detta kommer det ambulerande personal som tar hand om städningen. Ibland mer tjänst, ibland mindre. På Björkkullen är den tjänsten 0,30 procent.
Något som också är gemensamt för förskolorna är den fina stämning som råder mellan barn, medarbetare och föräldrar. Och jag tror inte att detta är tillrättalagt för mig och mina besök.
Man känner in sådant väldigt väl.
När jag arbetade som VD gjorde jag väldigt många kundbesök. Och när jag kom till företagen kände man stämningen direkt i entrén.
Är det här en bra arbetsplats eller inte? Trivs folk här? Tycker man om kunder här?
Jag är efter 25 år ganska vältränad i att känna av stämningar.
Därför är det så glädjande att stämningarna på våra många förskolor känns så bra!

Det är inte mycket man kan orda om Björkkullen. Mitt samtal med medarbetarna handlade mer om hur de de såg på problem och möjligheter, på barnomsorg i stort och vad som ska hända i framtiden.
Bland annat ska man börja med fyra-årsgrupp och det lät spännande, tycker jag. Det har ju stor betydelse vad barnen får med sig från förskolan upp till lågstadiet. Vi pratade också om fastighetskontorets renovering av Björkkullen som alla var tacksamma över och som man tyckte var lyckad.
När jag besökte köket hittade jag ännu ett funktionsdugligt tillagningsskök. Skönt att alla kök är intakta som tillagningskök, inför utvärderingen av kostorganisation och kylmatssystemet i augusti. Det kommer inte att bli svårt att förädla, förnya och förändra om politiken kan enas kring förslagen.

Vidalas vård och omsorgsboende blev nästa besök i Södra Vi. Här var det kökspersonalen som bjudit in mig till lunch och jag fick en mycket god portion stekt strömming, potatismos, skirat smör och lingon.
Medarbetarna anlände en efter en till personalrummet och jag fick en varierad bild över hur Vidala fungerade, hur köket fungerade och hur kylmatssystemet fungerade.
Det är klart man funderar varför man måste ha läkarintyg för att få någon annan mat när det är fisk? Varför diabeteskost inte tycks finnas? (Funderar: är det verkligen så..? Kanske det ändrats mot förr...?) När jag frågade hur man då löste detta, sa man att ordern från högre ort var att den gamla skulle äta sin söta kräm direkt efter måltiden och då gör det inte så mycket att krämen är söt.
Och så sker? undrade jag.
Nej, den gamle är oftast för mätt så han/hon spar den söta krämen till kvällen. Och det är ju inte så bra... (Funderar: Nej, det är klart. Man kan inte beordra gamla att äta bara för att systemet säger så.)
Var jag än kommer så känns inte stämningen bra i köksregionerna. Politikernas beslut förra mandatperioden att inför kylmatssystemet kritiseras till hundra procent vid alla besök och verkar vara noll förankrat i medarbetarstaben...
Maten däremot, beröms med jämna mellanrum. Mycket av maten smakar bra. En hel del passar, är av bra kvalité och fyller sitt syfte. Men man menar att i tillagningsskök skulle allt bli till hundra procent bra och kundanpassat. Och man säger också: billigare!

Det är inget att sticka under stol med än att mycket återstår, trots att vi är långt inne i produktion efter beslut, i kylmatssystemet och kostorganisationen.
Men nu går det ganska fort undan. Den politiska diskussionen går nu hög och i augusti kommer förslag på hur kostorganisationen ska se ut/fungera och hur kylmatssystemet ska förnyas/förändras/förminskas eller vara kvar.
Teknik och Service har gett kommunstyrelsen grova siffror på varför kosten gick med nära 6 Mnkr i underskott 2011. KS var dock inte nöjd med detta utan ville ha en detaljerad specifikation över vad som gått fel.
Det är ju ganska viktigt; tidigare politiker tog beslut mot bakgrund av att kylmatssyhstemet skulle spara 20 procent jämfört med tillagningskök, samt att de tillagningssköken skulle behöva renoveras för åtskilliga miljoner. (Det sista var tyvärr inte riktigt korrekt har det visat sig.)
Istället är budgeten överskriden rejält. I maj räknar vi med att få en mycket detaljerad information som blir en del av underlaget i den politiska diskussionen.
Min ambitionen är att de siffror som tas fram också ska få en extern granskning, d.v.s att de ska underkastas proffesionell granskning av folk utanför kommunen för att kunna få fram en bedömning från olika håll.
För skattebetalarnas bästa ska vi ha järnkoll på vår ekonomi. Och har vi överskridanden/underskott, så ska de upp till ytan för att vi ska kunna lära oss av det. Vi måste då lyssna på fler än oss själva, fler än oss som jobbar mitt i det. Utifrånbilden är legio i näringslivet när man ska "operera" och läka verksamheter. I framtiden tänker jag föreslå att alla överskridanden/underskott ska få fler granskare än vi politiker och tjänstemän.
Det viktigaste är att det blir rätt underlag för politiska beslut, inte vem eller vad eller vilka som säger det.

Körsbärskullens förskola i Pelarne

Man kan nästan höra barnens stoj för 60 år sedan, när den här gamla skolan var nybyggd och det gick 150 elever här, tänkte jag när jag gick runt på skolgården i Pelarnes gamla skola i veckan.Lyssnar-resan hade tagit mig till Körsbärskullens förskola - den verksamhet som nu huserar i lokalerna sedan skolan slog igen 2008.
Elevantalet då var så litet att både föräldrar och kommunen var överens om att gruppen var för liten för en dynamisk skolmiljö för de tolv barnen.
Nu är man tio barn i förskola och fritids och blir några fler nästa år eftersom nya familjer flyttat in i området.
Man har barn från ett till fem år samt fritids från sex till tolv år. Tidigare var denna förskola driven i föräldrarkoperativ men från och med i år är det kommunen som driver den.
Givetvis har det blivit lite dyrare, det tillhör på nåt sätt sakens natur, men kommunen vill ha enhetlig drift i sina förskolor.

I Pelarne är lokalerna givetvis överdimensionerade men bra för verksamheten. Man har egen gymnastiksal, egen fotbollsplan, tennisbana på asfalt, en stor gräsbevuxen skolgård, slöjdsal och inte minst, hemlagad mat i eget kök.
Jag tänkte direkt; tänk om fler föräldrar i kommunen visste om att Körsbärskullen i Pelarne har alla dessa faciliteter, hur många skulle då inte vilja ha sina barn här?
Jodå, några sådana föräldrar finns. Tidigare hade man föräldrar som bodde utanför Vimmerby, båda jobbade i Västerviks kommun men ändå valde förskolan i Pelarne.
- Det var mögel i flera förskolor i Vimmerby då. Här är det garanterat mögelfritt, tyst från ventilation då den sker genom fönster och och gott om plats, berättar personalen som trivs väldigt bra med barnen, föräldrarna och med kommunen.
- Jo, vi är glada och tycker att vi har det bra här. Vi har också alltid hållit våra ekonomiska ramar, aldrig överskridit en budget ända sedan 1989 då föräldrarkoiperativet tog över.

Det man kan fundera över är att fastigheten eldas med olja. Det ökar dess kostnader väsentligt jämfört med till exempel bergvärme. Någon borde göra en kalkyl på detta. Tror det skulle betala sig ganska snabbt.
Förskolan har tidigare varit nedläggningshotad, och kanske är det fortfarande. Personliogen tycker jag att man först måste ha ett idéarbete vad som kan göras för att istället etablera den mer fast. Hur kan fastigheten tillföra värde i kommunkoncernen?
Jag vet att Vimarhem inte vill bygga lägenheter där, och det har jag förståelse för. Risken är för stor.
Men hur utnytja lokalerna bättre?
Jag hoppas att vi i visionsarbetet under våren kan komma fram till breda lösningar vad beträffar våra förskolor i tätorterna i framtiden.
Bara spontant, och man måste som politiker få diskutera idéer öppet utan att binda sig till några löften, tycker jag skolbyggnaden är en resurs. Den är inte i så dåligt skick.

Jag tycker att Pelarne förskola skulle kunna innehålla 60 barn och frågan är om det inte skulle vara lönsamt att renovera lokalerna något, byta energisystem och bussa ut barn från Vimmerby till Pelarne.
Idéerna kan vara många. En är: det tar sju minuter att köra med bil från Arla-rondellen till förskolan och det är ungefär 10 km. En upphämtning per buss skulle kunna ske 07.30 vid exempelvis Näs parkering och hämtning 16.30 vid Pelarne förskola. Vi pratar ingen stor buss, utan en säker och för ändamålet lanpassad buss.
Vad kostar en sådan lösning jämfört med paviljonger?
När nu Lundens förskola är byggd så kommer det ändå snart att uppstå kö till förskoleverksamheten generellt. Lundens förskola ersätter i princip bara nedlagda förskolor.
Att då erbjuda de unika möjligheter som Pelarne erbjuder tror jag skulle attrahera många föräldrar.
Det skulle kunna gynna intergreringen också. Bullerbyns förskola och Norrgårdens förskola har många utlandsfödda barn, barn till billösa utlandsfödda föräldrar som bor i området. Med en bussning från exempelvis Näs parkering dagligen skulle många av barnen som bor i dessa områden kunna ta sig ut till Pelarne förskola. Och integrerinngen skulle bli bättre.
En fördel med väl integrerade förskolor, som Bullerbyn och Norrgården, är att pedagogiken blir väldigt bra. Det fokus man har på exempelvis språk där har svenskfödda barn också nytta av.

Vad som också borde undersökas är hur Vimmerby kommun marknadsför sina möjligheter lokalmässigt. Här ropar Friskis och Svettis och andra efter tider i sporthallar, i Pelarne finns en tom sporthall med dam- och herrduschar. Den utnyttjas enbart tisdagar av pensionärerna.
Ja, besöket i Pelarne var mycket intressant och gav en mängd idéer som jag tycker man kan sätta ett resonemang kring och se vad som kan falla ut.
Ja, den här Lyssnar-resan ger en hel del uppslag till visionsarbetet senare i vår.

Besök på Norrgårdens förskola och Kvarnängen

I veckan besökte jag den förskola som, när äldsta grabben var liten, var den nyaste i Vimmerby; Norrgårdens förskola.
Där gick han och det var som det brukar på en förskola; full fart!
Det är förvånansvärt hur väl skolan ändå hållit sig. Tre avdelningar idag, 54 barn och 8,3 personal sammantaget.
Stor trädgård har man, och det är bra, även om man saknar fler träd och buskar.
Som vanligt tittade jag in i köket. Här har vi ännu ett fullt intakt kök, med grönsaksrum, stekhäll, och stora ytor.
85 procent tjänst fanns i köket. Med 100 procent hade hon klarat att laga maten från grunden till hela förskolan. Så besparingen med kylmat på denna skola kan ifrågasättas.
- Halvfabrikaten har ökat, berättade förskollärarna. Tidigare hade vi 100 procent egenproducerad mat, inte 30 procent som sades på föreläsningen på Näs. Idag säger man sig ha 30 procent halvfabrikat. Det känns som det är mer...
- Vi får ju dessutom inte all mat lagad. Den stekta falukorven kommer rå, den får vi koka i ångugnen så stekt blir den aldrig.
Jag lämnar matfrågan -  som på alla förskolor jag besökt är ständigt aktuell eftersom man fortfarande får grytor och röror som barnen pillar i, men inte äter -  och går över till städfrågan. Här var man relativt nöjda. Dock saknar man de stora vår- och höststädningar som fanns förr, då bokhyllor och allt togs.

Norrgården har en bra stämning mellan personal, barn och föräldrar. Många nationaliteter finns här, tio närmare bestämt, och sju språk talas. Tillsammans med Bullerbyns förskola är den Vimmerbys mest mångkulturella. Man jobbar mycket med svenska språket och matematiken med barnen.
Man tycker dock att förutsättningarna för att bedriva en bra förskola blivit allt sämre med åren.
Exempel:
- Omorganisationen med alla chefer i höstas har inte gett det som skulle ske: att medarbetarnas kompetens skulle tas tillvara. Istället har man fått chefer som inte är insatta, inte vet hur det fungerar. Vi är tillbaka på noll, säger man kritiskt.
De är också oroliga för sin budget. 10.000 kronor har dragits ned på hygienartiklar, toapapper etc. Man vet inte hur det ska kunna klara sig med så mycket mindre pengar.
Förskolan har också svårt att få trasiga saker lagade. Grindens lås har varit trasigt länge och man är rädd för att barnen ska ta sig ut.
Man förvånas också över att så många bilar kör på gång- och cykelvägen utanför förskolan. Till och med Vimarhems egna bilar använder GC-vägen...
- Det är ju riksfyllt med tanke på att vi är ute med barnen och grindens lås inte fungerar...
Precis som på andra förskolor jag besökt söker personalen bekräftelse på sitt arbete:
- Vi gör ett viktigt jobb här, och det blir ännu viktigare när vi har många utlandsfödda föräldrar som vi får hjälpa med både det ena och det andra. Vi är kanske de svenskar de träffar mest.
Trots alla brister trivs de som sagt med det mesta, flera av dem har många, många anställningsår på just Norrgårdens förskola.
- Ja, det är i grunden ett bra jobb. Och vi är glada över den utveckling våra barn visar på vår förskola. Men det skulle vara bättre om vi fick vara mer delaktiga, att de som bestämmer lyssnade mer på oss i verksamheten, säger de.

Min första insikt av besöket är att vi inte bara kan bygga nya förskolor, vi måste också ta hand om underhållet av de gamla. En annan insikt: jag fick se en hierarkisk bild över cheferna på olika nivåer och jag tror att det var fyra eller fem nivåer med chefer över medarbetarna i verksamheten.
- Räcker det verkligen? Måste man inte ha tio nivåer, sa jag skämtsamt men undrade självklart hur man kan skapa enkelhet i den hierarkien.
Jag sände Barn- och Utbildningsnämnden en tanke, och samtidigt medveten om att jag inte alls är insatt i deras organisationsschema och kan därför inte bedömma behovet.
Däremot vet jag att en sådan hierarki kräver chefer med extremt bra förmåga att kommunicera. Och att de ständigt tränas i kommunikation och återkoppling uppåt och nedåt.
Men huvudsaken är att saker fungerar. Allt kan ju göras på olika vis - bara det blir rätt, som någon sa.
På Kvarnängens dagcenter i Vimmerby kan medarbetarna få en käftsmäll om det vill sig illa.
Men också en stor, varm bamsekram!
- Vi har världens bästa jobb, säger de fyra medarbetarna på Kvarnängen där vuxna människor med olika diagnoser, som autism, aschberger, down syndrom etc, tillbringar sin arbetstid. Här är det kreativ produktion som gäller för de flesta; målning och drejning till exempel, men också en del legojobb, jobb ute i samhället eller naturvandring.
Fyra personal och nio brukare som ska bli elva inom kort.
- Det är kö bland brukarna. Inom fem år har vi fördubblat antalet och det är viktigt att kommunen har planering för detta, säger medarbetarna. Och glöm inte bort att nya gruppbostäder kommer att behövas.

Ja, det var nog ett klart misstag när man för länge sedan började exprimentera med Dagcentret vid tennishallen, med Vimarskolans lågstadie och dagcenter i gamla Turistbyrån på stan.
Dagcentret vid tennishallen borde fått vara terapilokaler fullt ut (och inte bostäder), lågstadiet borde fått vara lågstadie och istället borde bostäder byggts på marken bakom Dagcentret. Det hade varit en långt bättre lösning för framtiden, det kan man se idag.
- Hoppas det blir så i framtiden, det skulle vara kanon med gruppbostäder bakom dagcentret, säger personalen.
Den största önskan just nu?
- Vi behöver en praktiksamordnare i Vimmerby. Någon som kan ordna praktik och arbetsuppgifter åt oss. Vi skulle också vilja behålla de terapipengar vi tar in och göra en resa för med våra brukare, exempelvis till Kolmården. Lite sådan guldkant behövs också.
Något som blivit sämre, tycker man, är maten. Tidigare fick man maten från Eken, idag kommer kylmaten i plastförpackningar.
- Sallad får vi inte alls längre och ingen sylt till pannkakor eller liknande. Det ryms inte i budgeten och de vuxna vi har här får samma som de får i hemmet, och där räknar man med att man har sylt hemma själv. Så fungerar det dock inte med våra brukare. Tyvärr så har kommunen svårt att individualisera, att anpassa saker efter varje enhet man har. Hoppas att det kan ordnas i framtiden , säger personalen.
Jag får gå runt i de fina lokalerna man hyr vid gamla Läderfabriken.
- Vi har fantastiska lokaler som vi fått vara med och utforma själva tack vare den privata fastighetsägaren. Vi är så nöjda. Både vi och brukarna trivs på Kvarnängen!

Mina Lyssnar-resor fortsätter i kommunens verksamheter. Och i hela kommunen, alla tätorter, vill jag understryka!
Carina Östh på kansliet bokar in dem fortlöpande. Följ bloggen så får du en fortlöpande bild direkt från kommunens välfärdsproducenter.

Spännande besök på Vimarskolan

Vimarskolan är inte som den var förr.Nej, knappast något är som det var förr upptäcker jag när jag tar mig runt bland kommunens verksamheter på min Lyssnar-resa.
När jag började åk 8 på Vimarskolan var den nybyggd och det fanns ingen årskurs 9. Vi skulle bli den första i den då införda grundskolereformen.
Men viktigast: lågstadiet gick i husen mot tennishallen, mellanstadiet emellan och högstadiet längst upp mot parkeringen. Så smart var skolan byggd.
Det fanns en rektor och däröver en förvaltningschef...

Nu är det en helt annan organisation, en annan disposition av lokalerna och det är flera lager av chefer i heirarkin och det är till och med så att Vimarskolan har två rektorer.
I veckan besökte jag Isa Karlsson och hennes medarbetare. Isa är rektor för låg och mellanstadiet samt "fritids". (Särskolan och träningsskolan är Dan Törnblom rektor för.)
Besöket började på särskolan och träningsskolan och när ni åker Lundgatan så ser ni de två byggnaderna invid vägen. En av dem har en redskapsbod och en inhägnad gård intill.
Man blir imponerad av både lokaler och verksamhet. Eleverna har en utvecklingsstörning och går hela vägen till årskurs 9, ibland också en åk 10,  i dessa lokaler.
- Vi läser ungefär som alla andra, men i saktare takt och inte fullt så djupt, berättarna en av lärarna.

När jag kom till lågstadiet, huset närmast tennishallen, så fanns lärarna redan där och det blev en omfattande diskussion om andra, eller ombyggda, mer ändamålsenliga lokaler.
Det förhåller sig så när eleverna gått klart för dagen kommer fritidslärarna dit och så har man fritids i samma lärosal. Dels är det opraktiskt med alla bänkar och stolar kvar i lokalen, dels blir det inget miljöombyte för eleverna.
Också grupprummen är fel placerade och man skulle kunna förbättra en hel del, både för fritids och lågstadiet om man byggde till fastigheten med ett antal mindre rum. Det är ju fullt möjligt, tomt finns både på gaveln och på grässidan mot tennishallen.
Också lokalerna för fritids i källaren under högstadiehuset, där elva barn finns, ifrågasätts. Här är man för att det är enda lokalen med hcp-WC, och det är ju ingen bra anledning precis.
Önskemålet är att alla fritids på Vimarskolan skulle ha verksamhet i samma hus.
Jag lovade ta med mig frågorna till stadshuset och diskussionen rörande investeringsbudgeten.

När jag kom till mellanstadiet blev det annat. Här finns det relativt nya, väldisponerade fina lokaler.
Nej, diskussionen här kom inte att handla om lokaler, utan om möjligheten till undervisning, mobbning, utanförskap och störande elever.
Lärarna var "på" om jag får uttrycka det så, inte desto mindre har de rätt i sina reflektioner:
- Undervisningen är det viktigaste.
- Det sociala ska helst föräldrar sköta, eller andra.
- Möjlighet till läxhjälp, stöd och specialundervisning måste finnas.

Idag har man problem inom alla områden. När lärare ser att en elev behöver extra hjälp, så säger föräldrarna ifrån. När lärarna ser att en elev stör och förstör undervisningsmiljö för andra elever, så finns det föräldrar som inte bryr sig...
Dessutom är lärarlönerna låga, rekryteringen till lärarutbildningen är dålig (ingen konkurrens om platserna idag...) och framtiden kommer att innehålla brist på lärare.
Tyvärr blev det mest diskussion åt ett håll; vi var överens i de flesta frågor. Men en sak tar jag med mig och det är uppmaningen:
- Det går bra att komma hit och lyssna, men när blir det någon verkstad, när det blir en förändring?

Här väntar en stor uppgift för oss politiker i Visionsarbetet, som av naturliga skäl kommer att innehålla mycket skola. Vi kan inte bara tänka, inte bara konstatera, inte bara föreslå - vi måste se till att göra också. Det är viktigt.
Ska Vimmerby bli Sveriges bästa skola 2017 och bland de bästa redan 2014, ja då måste vi upp till bevis redan i budgeten för 2014-2015.

Är det då fler lärare som behövs, eller räcker det med fler vuxna?
- Vi måste ha fler lärare i klassrummet. Fler vuxna riskerar att ge oss en elev till i klassrummet, en till som behöver hjälp...
- Vi måste få hjälp att stötta de elever som vill men halkar efter, och hjälp att hantera de som inte vill utan bara vill sabotera lektionen.
- Kanske ska vi göra som Västervik, se till att föräldrarna får sjukskriva sig och vara med sin son eller dotter i skolan så det blir lungt...?
För att balansera det hela så säger också flera lärare att det finns många elever som både vill och kan. Och dom måste också få prioritet, och hjälp att fortsätta utvecklas.
- Men någonting har hänt med skolan när elever som kommer från lågstadiet frågar: "Vad betyder order stad?"
- Läsförståelsen är på sina håll urusel och redan där har vi ett resurskrävande problem.

Hur kan politiken hantera detta? Ja, någonting gick fel med socialdemokraternas "reform" på 90-talet att kommunerna skulle ta över den statliga skolan. Till och med dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt (s) medgav detta för en tid sedan.
Det blev så att rika kommuner kunde fortsätta utveckla sin skola och fattiga kommuner fick börja avskeda andra vuxna i skolan och så småningom också lärare.
Vimmerby är ingen fattig kommun i den bemärkelsen, men tillhör ändå den nedre halvan  som utgörs av glesbygdskommuner, kommuner som har låga lärarlöner. Och så blir det när pengar inte räcker och befolkningen minskar.
Vi kan inte ha hopp om att staten tar tillbaka skolan , även om det vore det bästa för att få just en likvärdig utbildning i landets skolor, så kan vi ändå fördela om våra skattemedel. Dels att öka utjämningsbidragen till flesbygdskommunernas fördel just för att få extra medel till skolan, dels försöka tänka ut ett bättre sätt att driva skolan.
Det arbetet måste prioriteras om vi vill att unga familjer ska bli kvar eller flytta till oss för att vi har en bra grundskola.
Det finns också väldigt bra exempel, också på glesbygdskommuner, som lyckats vända upp kvalitén i sin skola och prestera mycket bra i nationella jämförelser.
Det är dessa vi måste lära av.

Jag avslutade besöket med ett samtal med rektor Isa Karlsson, omtyckt av sina lärare och med ambition att få både lärare och elever att växa under hennes ledarskap.
Jag upptäckte under mina timmar på skolan att jag hade mycket att lära.
Skolan blir man färdig med, men aldrig det livslånga lärandet.
Nya kunskaper ger nya perspektiv och det är viktigt att kunskaper och verklighetsbilder landar hos oss politiker som fattar besluten.

Om kylmaten i VT:s ledare idag

Alf Wesik skriver på Vimmerby Tidnings ledare idag att kommunen envist hänger kvar vid kylmatssystemet och av prestigeskäl inte vill ändra det.
Det är fel.
Alf Wesik slår in öppna dörrar i denna fråga i sin irritation över missförhållanden inom kylmatssystemet.
Funktionsbrister, om jag får kalla dem så, är väl kända av politikerna i Vimmerby som redan i höstas kom överens om att utvärdera systemet när det verkat fullt ut under ett år.
Eftersom transportdelen i systemet inte kom att fungera direkt när systemet infördes 1 januari 2011, utan först tredje kvartalet, har ett år ännu inte förflutit.
Flera partier har ändå redan börjat utvärderingen.
Jag själv samlar in vittnesmål om kosten på min "Lyssnar-resa" i kommunens verksamheter, som tidningen kan följa här på bloggen varje söndag då referat lämnas.
Kommunstyrelsen har beslutat att efterfråga en resultatrapport över kylmaten och att den ska lämnas innan april månads utgång.

Kylmaten tillkom på initativ av ledande tjänstemän i olika förvaltningar som på dåvarande kommunstyrelses order kom fram med ett förslag som dels skulle ta bort halvfabrikaten och den processade maten ur verksamheten, dels skulle göra produktionen mer kostnadseffektiv. Ett av skälen man nämnde då var att befintliga kök behövde rustas upp till stora kostnader.
Tuna-köket blev på moderaternas initiativ kvar som en referens att använda vid utvärderingen av de två modellerna.
Idag innehåller kritikerkåren betydligt fler kritiker till kylmaten än när fullmäktige debatterade frågan.
Då var det Magnus Gustafsson (m), Börje Fors (fp) och Krister Segergren (mp) som var emot införandet av kylmat, om jag minns rätt.
Idag efterfrågar samtliga partier en utvärdering, och den kommer att ske politisk under tredje kvartalet i år då jag kommer att föra upp frågan på kommunstyrelsens dagordning.
Paralellt diskuteras också ett visionsarbete i partierna, där säkert skol- och äldremat kommer att bli ett inslag.
Då utvärderas inte bara matens kvalite, dess produktion och ekonomi utan också transportkostnader, logistik etc. Det är lämpligt att det sker i samband med organisationsförändringen där kosten föreslås hamna i kommunstyrelseförvaltningen, under en ny samhällsbyggnadschef.

Så även om Wesiks ledare är välbehövliga väckarklockor ibland, så fungerar den inte som sådan i just detta fall. Väckarklockan ringde för somliga redan när beslutet togs, men för den övervägande majoriteten har den ringt redan i höstas, i samband med transportproblemen, förseningar i införandet av flera maträtter i skolan samt de stora svinnet.
För kommunstyrelsen ringde den rejält vid bokslutet, då det konstaterades att kosten överskred sin budget med ett mycket stort belopp. Det var då kommunstyrelsen beslöt att gräva ned sig i en detaljerad resultaträklning som nu är på väg till vårt bord.
Det är bäörjan på den utvärdering som poltiken i höstas sa att vi skulle göra.

Om nya parken, Miljöförvaltningen och Rosenhill

Del av Vimmerbys nya park vid Prästgårdsgatan.
Parken kommer att sträcka sig mellan Västgårdsinfarten
och Prästgårdsgatan.

Vår nya park -  vad ska den heta?
Vimmerby kommuns gata/parkförvaltning har gjort ett strålande jobb med vår nya park, som ligger i anslutning till bostadsområdet Sörgården. Nästa år tar man sig an skogsområdet i anslutning till Västgården, som man kan komma in i från vändplanen vid Holmgrens. Dessa båda parker är kommunens ersättning för Ekkullen som sålts till ALV för den nya Emilmiljön.
Ta gärna i promenad i den del som nu nu iordningsställts och titta på hur ljust och fint det blev. Nu ska soffor dit och också en grillplats som bland annat barnen i Bullerbyns förskola kan använda.

Och förresten, vad ska parken heta? Hela parken borde kanske ha ett gemensamt namn? Skicka in ditt namnförslag till micael.glennfalk@vimmerby.se , eller via ytpost till stadshuset. Det går också bra att lägga det i stadshusets brevlåda. Du kan också använda kontaktforumläret på kommunens hemsida. Vi har ju redan Kungsparken och Källängsparken. Vad ska denna tredje stora park få för namn?

LYSSNAR-RESA TILL
MILJÖFÖRVALTNINGEN I VECKAN

Jodå, en lyssnar-resa kan också innebära besök på en förvaltning.
I veckan träffade jag de anställda på Miljöförvaltningen som har ett lite speciellt jobb. De är myndighetsutövare och deras arbete regleras ofta via lagtexter, riksdagsbeslut och förordningar.
Jobbet ställer stora krav på social kompetens och förmåga att hantera många olika sorters "kunder" förutom då givetvis den formella kompetens som yrket kräver.
I Vimmerby har vi påmiljösidan livsmedelsinspektörer, miljöinspektörer och lantbruksinspektörer. De hanterar allt från hur säkerheten (för tredje man) är hos frisören och på badplatsen, till hur gödsel sprids i lantbruket eller hur utsläppen sker från industrin.
Skälet till att stat och kommun utför kontroller är just för att skydda tredje man. Regelverk är satt för att, om det följs, olyckor och annat ska minimeras.
Det finns dock ett tolkningsutrymme för våra inspektörer, de har ett ganska stort handlingsutrymme för att just hantera speciella och enskilda förutsättningar. Men slutresultatet måste ändå till slut hamna inom regelverket.
Myndighetsutövningen har stor påverkan på näringslivets syn på kommunen. Därför är det viktigt att medarbetarna också tränas i att hantera olika situationer. Man måste kunna nå sina mål utan konflikter, och det kan vara en grannlaga uppgift. Vi diskuterade detta och också vilket informationsansvar man har. Kommunens hemsida är ju en utmärkt plats att sprida information på. Nu samarbetar man med Hultsfred och här får man möjlighet till informationsutbyte.

ROSENHILL - TILLBAKA I DAGCENTERHUSET
Man kanske kan tycka att allt är bra inom kommunen, när man läser mina referat från Lyssnar-resan.
Så är det inte. Det fick jag veta när jag besökte Rosenhills dagverksamhet för funktionshindrade vuxna.
För att börja från början:
Vimmerby kommun byggde ett Dagcenter för länge sedan, alldeles vid tennishallen. Hela den fastigheten var dagverksamhet till funktionshindrade då; snickeri, måleri, etc. Detta ändrades med åren, det blev bostäder istället och man kan väl fundera på hur bra det var med bostäder där när nu huset var byggt för annat.
Snickeridelen Ekbacken har flyttat ut och finns nu vid Materialmännen. Andra verksamheter som finns runt kommunen är Kvarnängen och Träffpunkten (vid Fanérfabriken), Kontaktgruppen vid Ulveberg och så Rosenhill, som varit i gamla Turistbyrån i centrum.
När nu bostäder byggs på Villakullagatan, så flyttar Rosenhill upp till Dagcentret igen och halva lokalytan återställs till terapiverksamhet. Rosenhill har många brukare som är hjärnskadade på något sätt.
Medarbetarna har givetvis både ris och ros att lämna till kommunen.
Riset består i följande:
Man tycker ledarskapet är dåligt och hänvisar till medarbetarenkäten kommunen gjorde där just detta nämndes. Inte någon, varken fack eller arbetsgivare, lyssnar enligt personalen, med medarbetarna, framförallt inte när några ur personalen nu byttte arbetsplats. Man var mycket upprörda över detta. Man hade behov av att säga vad man tyckte men deras åsikter efterfrågades inte.

Medarbetarna fortsatte: Det byts chefer för ofta, sedan 2009 har man haft fem chefer. Man var 6,75 tjänst tidigare, nu ska man klara sig på 4,85 och man är rädd att det blir förvaring av brukarna.
Tolv brukare finns i verksamheten och varje brukare upptar en personal, så tufft är jobbet. Det betyder att 7-8 brukare inte har någon som hjälper dem tidvis, säger medarbetarna som får arbeta med en i taget.
Medarbetarna förundras också över att verksamhetschefer inte besöker dem utan hänvisar till att det är enhetschefernas sak. Hierarkin är sådan att medarbetarna har en enhetschef över sig, som i sin tur har en verksamhetschef över sig, som i sin tur har en förvaltningschef över sig.
Man hade stort behov av att prata av sig men upplever att ingen vill lyssna.
På det viset var det ju bra att jag besökte verksamheten just nu och fick lyssna av problematiken under en och en halv timme.
Positivt var dock flytten. Man såg fram emot en bättre miljö, med plattorna på uteplatsen tvättade, (om man får dem iordninggjorda vill säga) och det skulle Ekbacken hjälpa till med.
Medarbetarna var mycket nöjda med vännerna på Ekbacken, utan den hjälp man får av dom klarar man sig inte sa man samfällt.
Hur trivs man då med själva jobbet?
Jodå, alla tyckte det var ett roligt jobb, inspirerande och det känns meningsfullt att arbeta med de brukare man är satta att sköta.Man trivdes med varandra och med brukarna, man fick mycket tillbaka.
Nu hoppas man få de två medarbetarna som styrts över till annan verksamhet, ersatta permanent. Så man blir en ordinarie personalstyrka igen. Och så vill man ha tillbaka sin minibuss, så man kan åka ut i naturen med brukarna ibland.

Och så fortsatte man med flyttbestyren.
- Vi ska försöka göra det så bra som möjligt här uppe, sa dom innan jag vinkades av.
Fick en spontan känsla av att hit skulle jag vilja återkomma om ett år eller så, och stämma av om relationerna mellan medarbetare och chefer upplevs som bättre.


Fotnot: I sammanhanget kanske vi ska ta upp just LSS-kostnaderna kommunen har. Assistanskostnader har ökat i Vimmerby kommun senaste åren och utgör lejonparten av Omsorgsnämndens underskott. Det beror just på ökat LSS-behov och att staten lägger allt mer ansvar på kommunerna. Försäkringskassan är mycket restriktiv vilket medför att kommunen får ta ansvaret.
Nu kommer det utjämningsbidrag (fördelning mellan kommunerna) och Vimmerby är nu berättigad till att få del av dessa medel. Tidigare har kommunens finansförvaltning betalat in i utjämningssystemet då Vimmerby inte haft jämförelsevis så stora kostnader. Men detta har nu vänt, nu kommer medel in till kommunen. I nästa budgetprocess har Omsorgsnämnden blivit lovade att själv hantera dessa pengar i sin budget, oavsett om det utgör en kostnad eller intäkt.