På Dalhemsgatan... och infrastrukturplanen

På Dalhemsgatan i Vimmerby finns en liten aspråkslös tvåa som förvandlats till en servicelägenhet för personal och brukare inom omsorgen.
Medarbetarna, flera har varit anställda i många, många år har lägenheten som utgångspunkt för sitt arbete ute hos brukarna i deras eget hem.
För så är det, de som tidigare ( många år sedan) var hänvisade till institution bor idag i egen lägenhet ute i samhället och klarar sig med hjälp av kommunens assistans.
Det är människor med olika diagnoser eller exempelvis förvärvade hjärnskador som har behoven och de skulle inte klara sin vardag utan kommunens hjälp.
Jag är som ni förstår på Lyssnarresa ute i kommunens verksamheter och under de timmar vi samtalar onsdag förmiddag så slås jag av med vilken entusiasm, arbetsglädje och engagemang de berättar om sitt många gånger tuffa jobb.
-  Men det ger oerhört mycket tillbaka, berättar de. Man får perspektiv på livet, får insikter i vad som verkligen är problem och vad som är "världsliga" saker. Man fastnar inte längre i småsaker...
De medarbetare jag pratar med gör ett stort jobb, och de trivs verkligen.
- Kommer man väl in i jobbet är det fantastiskt roligt, det är lätt att bli kvar här. Men man måste ändå hålla en viss distans, ha en viss intigritet och inte binda sig för mycket känslomässigt till brukarna. Det är väl det professionella i vårt jobb, att finnas till hands och skapa förtroende men att behålla intigriteten.
När jag lämnar Dalhemsgatan tänker jag på vad som egentligen är kommunens kärnprodukt, och en av dem är just detta; omsorg. Det är medarbetare som de på Dalhemsgatan som levererar det vi betalar skatt för och jag tror vi alla ska vara tacksamma för att de finns.

Nu ska vi uppvakta ministern!

Det följande är ett Öppet Brev till Regeringen:

"En god infrastruktur är avgörande för att landet ska fungera, privatpersoner
ska kunna bo och arbeta i hela landet och företag ska kunna leverera
varor och tjänster. Vi stärker landets konkurrenskraft genom att skapa
ett starkt och hållbart transportsystem som bidrar till jobb och tillväxt.
Alliansregeringen ökar kapaciteten och framkomligheten i transportsystemet
samt tar bort flaskhalsar och minskar sårbarheten i väg- och järnvägsnäten.
Vi säkrar arbetspendlingen och företagens behov genom att skapa möjligheter
till fler, snabbare och punktligare transporter av både passagerare
och gods."

 

Slut på brevet.

 

Jag tror inte brevet är en nyhet för regeringen. Moderaternas RO har nämligen skickat det till mig i egenskap av moderat kommunalråd.

Det är ett exakt citat ur ett brev från moderaternas ledning i landet till oss moderaterna ute i glesbygdskommunerna. Och vi skriver givetvis under på argumentationen.

 

Jag tyckte jag kunde skicka det tillbaka för begrundan av partiledningen, nu när den nationella infrastrukturplanen ska tas. För det är ju inte vi ute i landet som fattar besluten.

Det är i Trafikverkets planer, som uppräöttas på uppdrag av Regeringen, vi glesbygdskommuner måste få plats om "hela landet ska fungera".

Man behöver knappast påpeka för en kommun som lider brist på kommunikationer, från Taxi till tåg som fungerar och vägar med hög hastighet, att det finns "flaskhalsar" och "företagens behov av snabbare och punktligare transporter".

 

Det är nu man ska ta besluten rörande Stångådalsbanan.

 

I infrastrukturpropositionen gör regeringen  en rekordsatsning där den

ekonomiska ramen för åtgärder i den statliga transportinfrastrukturen föreslås
uppgå till totalt 522 miljarder kronor för perioden 2014-2025, vilket
innebär en ökning med närmare 20 procent. Man ökar medlen både för investeringar
och för drift och underhåll.
När riksdagen har fattat beslut om propositionen följer åtgärdsplaneringen
som genomförs av Trafikverket med direktiv från regeringen. I åtgärdsplaneringen
tas förslag till långsiktiga planer fram för hur infrastrukturen ska byggas ut och
underhållas.

Regeringen fattar sedan, utifrån sina prioriteringar och Trafikverkets förslag, beslut

om vilka åtgärder och projekt som ska ingå i den nationella planen. Beslut
om kollektivtrafikanläggningar, cykelbanor, icke statliga flygplatser och sjöfart
ligger utanför åtgärdsplaneringen, eftersom de i huvudsak ligger i länsplaner och
andra beslut.

Så här är beslutsgången:

1) Regeringen ger Trafikverket direktiv till åtgärdsplanering

2) Trafikverket tar fram förslag på nationell plan 2014-2025

3) Länsplaner för de 21 länen tas fram för samma period.

4) Under våren 2013 överlämnar Trafikverket förslag till nationell

plan till regeringen

5) Förslaget till nationell plan skickas ut på bred remiss.

6) Våren 2014 beslutar regeringen om en ny nationell plan för 2014-
2025

Nästa steg är att Trafikverket får i uppdrag att utifrån regeringens direktiv genomföra
åtgärdsplaneringen för åren 2014-2025. Då kommer olika åtgärder att
övervägas och prioriteras för att resultera i ett förslag till nationell plan som regeringen ska besluta om våren 2014.
Trafikverket kommer i den processen att ha kontakter med berörda aktörer i hela landet. Med utgångspunkt i Trafikverkets förslag, samt regeringens prioriteringar, fattar sedan regeringen beslut om vilka åtgärder och projekt som ska ingå i den nationella planen.

Stångådalsbanans Infrastrukturkansli, som vi driver gemensamt med Kinda, Hultsfred, Högsby och Mönsterås utmed järnvägen och där Linköpings och Kalmar kommun - ändhållplatserna - blir allt mer involverade, har ett oerhört viktigt uppdrag.
Just därför är det kommunalråden i respektive kommun som sitter i styrelsen.
Vi måste skapa tid att lägga på detta arbete och vi har en tjänsteman i Michael Lejonhud i Hultsfred till vårt förfogande.
Det känns som det är nu eller aldrig som vi ska ha igenom reinvesteringen på 925 Mnkr på spåret.

Nästa möte i november är i Vimmerby och jag välkomnar alla i styrelsen till ett möte där vi ska planera en senare uppvaktning hos Infrastrukturministern Catarina Elmsäter-Svärd.
För nu måste vi ligga på så vi kommer med i  den nationella planen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om omorganisation och hemtjänst...

Jag tror det var förre kommunstyrelseledamoten Jan Henriksson (s) som någon gång 2009 sa att det fanns 200 för många anställda i Vimmerby kommun. Han sa det i en tidningsintervju om jag minns rätt.
Kanske Jan menade att det var så mycket pengar som kommunen behövde återställas med? Jag minns inte riktigt.
För en "återställare" behövde Vimmerby kommun 2011, med flera år av minusresultat i sin drift.
Vimmerby kommun har nu 200 färre anställda (okt 2012) . Flera av dem som lämnat är lärare och de är inte kvar på grund av att elevantalet minskat under flera år.
Flera av dem är inom omsorgen och de är inte kvar på grund av att det blivit timanställningar istället, och det i sin tur beror på att man fått s.k. "delade turer" som jag ska försöka resonera omkring avslutningsvis i denna blogg.

Men rationaliseringar har också skett, och kommer att fortsätta ske. Men vi ska komma ihåg att 200 tjänster inte är detsamma som 200 heltider, de allra flesta är deltider. Antalet heltider är endast 23.
Det är självklart så att kommunen inte ska ha fler medarbetare än den behöver. Vi måste vara lika effektiva som den privata marknaden.
Och det gäller också kommunens ledningsstruktur och de personer som besätter den.
Om vi bortser från de konsulter som vi tagit in på grund av vakanser som uppstått för att ingen sökt jobbet, och enbart koncentrerar oss på de konsulter vi har inne för att brygga över tiden från en chef till en annan, så kommer det att ge utfall först om något eller några år.
Så förhåller det sig när man organiserar om. Det är dubbelt kostnad ett tag, därefter kostnadseffektivare eller mer kvalitativ drift.

Byter man ut en chef mot en annan så får man inte sätta den första chefen på bar backe. Man måste ta ansvar och det sker efter en facklig förhandling. Utfallet av den förhandlingen i offentlig sektor kan vara allt från 12 månadslöner till 48 månadslöner.
Arbetsdomstolen har visserligen aldrig utdömt mer än 36 arbetsbefriade månadslöner men giovetvis kan vilket krav som helst ställas.
Hur jobbet utförts har i praktiken ingen betydelse när man diskuterar "fallskärm". Varken i privat näringsliv eller offentlig sektor. Trygghetssystemen ska fungera och de fungerar i Sverige via förhandling mellan parterna.
Om vi accepterar detta får vi också acceptera att vi får dubbla löner under en övergångsstid. Ingen tror väl att man skiftar poster i en organisation som fungerar?
Jag citerar Ingvar Kamprad som sa i sitt sommarpratprogram 20 juni 2009 (lyssna på SR, P1, podradion) att "Ingen tror väl att IKEA beställer möbler som det är fel på"?
Så är det, alla försöker göra sitt bästa. Ingen gör fel medvetet.
Men han sa också "Alla på IKEA vill bli bättre i morgon än idag, det är själva drivkraften och jag skulle bli förvånad om inte ledningen i IKEA hela tiden ville bli bättre".

När kommunchefen tillsammans med kommunstyrelsen upptäcket att kommunens ledningsorganisation inte fungerar så att det kan bli bättre i morgon än idag så vidtar vi åtgärder. Allt i syfte att bli bättre.
Vimmerby går in i 2013 med många nya ledare, utvalda enligt konstens regler, lönesatta med bakomliggande jämförelser med andra kommuner och i relation till sitt uppdrag, och alla med en stark vilja att göra bättre i morgon än idag - då ser jag framtiden an med tillförsikt.
Vi kommer att kunna erbjuda lika mycket, eller mer, till lägre kostnader genom att agera smartare och bättre.
Jag vet att jag sticker ut hakan nu men trodde jag inte på detta skulle jag inte sitta där jag sitter.
Kommunchefen har gjort ett gott rekryteringsjobb och den nya ledningsgruppen med alla sina chefer åtnjuter stort förtroende. men så är det också med tilliten: brister den så blir det omöjligt att jobba tillsammans.
Det tror jag alla som är chefer och ledare är väl införstådda med.
Mitt budskap är att vi är på rätt väg, men har mycket arbete kvar att göra. Och eftersom jag vet att vi har goda förutsättningar i kommunen nu, tror jag vi kommer att stå pall för morgondagens utmaningar och till och med växa med våra uppgifter!

Ett av jobben för politikerna är  nu att studera verksamheten inom äldreomsorgen.
Peter Fjällgård, arbetsplatsombud i kommunal, skrev i fredags en insändare i Vimmerby Tidning där han tog upp propblemen med LOV, Lagen om valfrihet, som införts i hemtjänstens städfunktion. (Brukaren kan välja utförare, kommunen eller pivat.)
Även om jag inte delar Peters uppfattning om LOV, så delar jag hans syn på problematiken. "Delade turer" är inte bra för brukaren, dvs den som tar emot hemtjänsten.
Peter sa det också vid ett möte på Kröbngården kommunal arrengerade tidigare i år, ungefär "LOVen har tagit bort kittet i hemtjänstpersonalens heltid" och han har rätt där. Så har skett.
Och det har lett till att brukaren idag får väldigt många olika hemtjänstmedarbetare i sitt hem.
Jag tror att detta är kärnan i det personal och många brukare får höra: Det har blivit sämre.
Jag tror inte brukaren eller medarbetarna tycker att jobbet görs sämre, men det upplevs stressigt, ryckigt, för lite tid för omsorg och brukaren upplever att det bara är nytt folk som man hela tiden får informera och förklara sig för.

Jag vill ändå inte dra samma slutsats som Peter, att LOV är fel.
I grunden är LOV till för just brukaren, för att denne inte ska vara beroende av en enda utförare (kommunen) utan kan välja annan (privata). det måste anses som en bra rättighet, en bra ambition.
Felet som jag tror begicks var kanske att man startade för försiktigt, lade bara ut städning på LOV (samtidigt med tvätt på Samhall). Det spräckte schemat.
Bättre hade kanske varit att lägga ut hela hemtjänsten på LOV, att vi fick privata företagare som kunde skapa ALL hemtjänst brukaren behövde. Precis som kommunen.
Frågan är om man kan klara en så omfattande LOV i en kommun, utan att den privata sektorn finns eller ens står i startgroparna? Moment 22; vad ska komma först? Behovet eller tjänsten?

Moderaternas förslag om mikroföretag i första hand i de mindre tätorterna tar upp den delen och då skulle brukaren kunna välja mellan två "heltidsutförare"; kommunen eller det privata företaget. Vi tror att det finns förutsättningar för fåmansföretag här.
För det är helt klart så att 10-15 olika ansikten hemma hos brukaren i hemtjänsten inte är vad varken politiker, brukare eller personal vill.
Alliansen avser diskutera bland annat detta vid ett särskilt möte i november, där vi ska sätta fokus på äldreomsorgens struktur under ledning av socialnämndens ordförande Elisabeth Lago-Nilsson.
Jag hoppas att det mötet ska leda fram till både nöjdare brukare och nöjdare medarbetare.
Det finns anledning att återkomma när Alliansen presenterar sin Vision för de kommande tio åren.

Äldreboenden blir diskussionsfråga framöver

För att kunna ha stark motståndskraft att möta tider av vikande inkomster eller ökade utgifter måste man agera medan man har möjlighet.
Vi ser länder i sydeuropa som trots att de har agerat, ändå kommit så sent att deras återhämtning kanske tar tio år.
Vimmerby kommun har 2011 och , om prognosen håller, också 2012 ett överskott. Det är gott i sig.
Men det viktigaste är att vi "konkurrensutsatt" oss själva med andra jämförbara kommuner.
Man pratar om kostnadsjämförelser och kvalitetsjämförelser och man avser då jämförelser med kommuner med ungefär lika stor folkmängd och ungefär samma förutsättningar.
Det finns en databas för sådant, den heter www.kolada.se. Där kan du själv se hur kommunen klarar sig i jämförelsetalen.

I kommunchef Carolina Leijonrams första blogg, 2010, inledde hon så här inför det kommande budgetarbetet för 2011:
"När det gäller kommunens driftskostnader så har vi idag ett stort problem. Vimmerby kommun gör årligen av med cirka 40 miljoner mer är "snittkommunen" i landet. Våra kärnverksamheter gör ett underskott på cirka 20 miljoner i jämförelse mot budget och har gjort så i flera år. Kort kan man säga att alla nämnder/förvaltningar måste ner i kostnadsnivå. Under tidig höst fick varje nämnd/förvaltning veta inom vilken ekonomisk ram respektive verksamhet ska rymmas inom år 2011."

Vi har en samsyn om problematiken och vi har fortfarande en bit kvar på den resan.
Nya socialnämnden har en del bekymmer, och omorganisationen av Teknik o Servicenämnden skapar också kostnader. Men vi är onekligen på rätt väg.
Under den tidigare ettårsbudgeten och under den liggande tvåårsbudgeten har vi tagit ansats i jämförelsetalen, och frågat oss; om vi nu är ungefär som andra, vad finns det då för skäl till att detta kostar mer och detta kostar mindre hos oss?
För både politiker och tjänstemän är jämförelsetalen viktiga och i Vimmerby kommun mäter vi kontinuerligt vår verksamhet och våra kostnader för den, mot andra.
Vi bör klara det andra klarar och är det så att vi inte vet, ja då kan vi enkelt fråga och studera hur framgångarna nåtts.

Om vi hela tiden har fokus på just jämförelsetalen är jag inte riktigt så bekymrad som man kanske ska vara för de ökande kostnaderna för vård- och omsorgsboende som närmar sig.
Brukarna får räkna med högre hyra. Den kommer sannolikt att uppgå till mer än vad taket för det kommunala bostadstillägget är (kanske vi blir hjälpta av en höjning från staten) men kommunen kommer inte att kunna ta hyrteskostnaden som överstiger maxtaket.
Det kommer alltså att bli en högre hyra och jämfört med Eken blir den väsentligt högre.

Trösten är givetvis att det kommer att bli en högre standard, både på de enskilda lägenheterna och på lokalerna i övrigt. Det är en speciell känsla att flytta in i ett nytt hus och jag tror det kommer att lyfta hela omsorgen att äntligen få lokaler och lägenheter som är ändamålsenliga och helt uppdaterade.
Men redan när vi antar anbuden måste vi driftkostnadsberäkna, inte bara byggnaden, utan hela omsorgsverksamheten i fastigheten. Sannolikheten är stor att det blir en prefabricerad byggnad efter kommunstyrelsens beslut i tisdags, och då har vi i varje fall handlat upp marknadens  mest kostnadseffektiva byggsätt.
Därtill ska vi lägga driftkostnaderna.
Om byggnationen startar i början på 2013 så kommer den samtidigt som vi ska starta upp budgetberedningen 2014-2015 och den kommer säkert att bidra till en ökning av budgeten för socialnämnden.

Framtidsscenariot är ännu fler äldre, ännu mer behov av äldreboende. Både i form av trygghetsboende och vård- och omsorgsboende.
Som jag ser det måste Vimarhem vara med i de här diskussionerna. Det kanske är så att det är Trygghetsboende som ska byggas så långt vi kan se i framtiden. Det i sin tur frigör vanliga lägenheter och villor till yngre människor.
Vi måste i Visionsarbetet som nu kommer upp för olika beslut, försöka se in i 2020-talet och planera för var vi vill ha kommande boenden.
Och jag ser inte att endast kommunen ska delta i detta. Den privata marknaden måste också se behovet och möjlighet att få hyresfastigheter utan vakanser. För vi blir bara äldre och äldre.
Jag tror det är många fastighetsbolag som skulle se det som strategiskt viktigt att också ha Trygghetsboenden och andra "samhällsfastigheter" i sitt bestånd.

Var kommer framtidens omsorgsboende att finnas? Kommer det att finnas något kvar i de mindre tätorterna eller är alla byggda i centralorten Vimmerby?
Blir det omsorgsboende i de mindre tätorterna tror jag det blir i form av ombyggda och renoverade befintliga fastigheter. Det är inte realistiskt att tro att varken privat entreprenörer eller Vimarhem bygger nytt från grunden på de mindre tätorterna.
Krafter är verksamma i Gullringen för att bygga om Gullringshus kontor. Och den typen av ombyggnad tror jag är möjlig, och kan vara kostnadseffektiv, om man kan finna en efterfrågan
Vimmerby har ett stort antal tomter som skulle lämpa sig för trygghetsboende. Vitsippans gamla förskola har en stor tomt, Karlbergstomten, tomten  där Deloitte o Tusch är idag, vad händer med landstingets tomma lokaler på "sjukhusområdet", vad säger de intressenter som vill bygga bostadsrätter centralt, kan de fastigheterna bli trygghetsboende?
Allt detta är frågor som vi ska diskutera politiskt framöver.
När vi nu kommit ifatt med industriområden, när vi nu prickat in ett antal nya villaområden, så måste vi också skaffa oss framförhållning i äldreboendefrågan.

Om kosten och om mikroföretag

I tisdags träffas Lilla Alliansgruppen i Vimmerby kommun och har då för första gången diskutera allianspartiernas visioner.
Från kommunstyrelseförvaltningen har man temporärt avsatt en halv tjänst som ska hjälpa partierna att sammanfatta visionerna, att utmejsla målen och att i övrigt anpassa dokumenten så att de på det stora hela ska bli lika den förebild vi haft, visionsdokumenten i Linköpings kommun.
Dokumenten går under namnet "Världens Bästa Vimmerby 2022."

Kristdemokraterna och socialdemokraterna har tidigare offentliggjort en del av sitt visionsarbete och vi moderater släppte lite på förlåten i veckan.
Bland annat vill vi ha en annan kostorganisation som vi tror både kan sänka kostnader och öka kvalité.
Vi vill också pröva nya sätt inom hemtjänsten, och utöka LOVen till att också omfatta hemtjänsten. Vi tror att det kan ge underlag för mikroföretag i de mindre tätorterna; skapa både jobb och ökad service helt enkelt.
Jag ska utveckla resonemanget kring de två frågorna.

Maten till barn och gamla har varit en ständig fråga sedan många år. På tjänstemännens förslag tog politikerna förra mandatperioden beslutet att bygga ett centralkök och införa kylmatssystemet. Vinsten i det systemet skulle vara kostnadseffektivitet och mat på råvaror istället för processade halvfabrikat.
Det sistnämnda ha man lyckats bra med, dock inte det förstnämnda. Tjänstemännens kalkyler höll inte och besparingen man förväntade sig uteblev.
I fjol gick matkontot 5 Mnkr över budget, i år pekar det mot 4 Mnkr över budget. Man kan då välja att säga "underbudgeterat" eller "för stor produktion" - oavsett vilket så sattes den budgeten efter tjänsmannaförslaget till besparing.

Man kan dra många slutsatser av den hanteringen. En slutsats jag drar är att det är lättare för chefer att hitta på en besparing i hårda ting än att föreslå att man ska minska sin personalstyrka. Trots att det är arbetskraft som är dyrast och ger snabbast effekt. Det finns en inneboende drivkraft i en ledande tjänstemannakår - överlag och generellt - att söka lösningar långt ifrån personalnedskärningar, därför att det är obehagligt att starta upp en diskussion om en mindre organisation. Mänskligt måhända, men inte särskilt effektivt.

Alla företag får anpassa sig till rådande ekonomiska förhållande, och ibland får man ta stora grepp. Orrefors/Kosta Boda står inför den problematiken nu när man bantar 130 personer, mer än halva organisationen. Tjänstemän i den organisationen hade sannolikt hellre sålt några glasvannor eller sålt lokalen...  Kanske elakt sagt, men man får lätt intrycket, åtminstone i offentlig sektor,att det är svårt att banta organisationer.

Om man nu inte fick utfallet som man förväntade sig i kostorganisationen, vad ska man göra då? Ska man säga: nu har vi satsat så nu får det bli så. Och köra vidare.
Det tycker inte vi moderater. Vi vill förändra, förbättra och göra det utan kapitalförstöring.
Nu är centralköket byggt för 3.300 portioner och inte 4.300 portioner så då är det relativt enkelt att lägga ut 1000 portioner på andra kök. Moderaternas förslag är att pröva kök för kök för att återgå till tillagning där det kan fungera.
Vi lade redan i valrörelsen, som alliansen också antog, ett förslag att frysa de tidigare tillagningsköken, att låta de stå orörda för att kunna köras igång igen.
De renoveringsbehov som angavs i kylmatsdebatten är inte alls så stora som man då sa. Det behövs små ingrepp och uppdateringar i köken för att köra igång dem igen.

Denna gång ska driftkalkylen också innehålla tranportkostnader. Vi ska också väga in, inte i den ekonomiska kalkylen men väl i den terapeutiska, vilken betydelse tillagning av maten i boendet har för de gamla och för barnen på förskolan.
Hur stor temperaturhöjare, hur stor social effekt har matlagning på plats? Jag tror det har en mycket stor effekt för både barn och gamla.

Inte långt från ämnet ligger moderaternas mikroföretagsförslag. Det lades av Barn- och Utbildningsnämndens ordförande Magnus Gustafsson (m) en gång i tiden och jag tog det vidare till moderaternas länsförbund. Där blev det mycket uppskattat av de kommunalråd och oppositionsråd från länet som var med. Det är en lysande idé om vi kan få det att fungera och det finns mikroentreprenörer som vill försöka.
Nu har vi med det i vårt visionsförslag och kan vi hitta en bra ekonomisk kalkyl så medför förslaget många positiva effekter för landsbygden.
Exempel: En människa i en mindre tätort i kommunen startar sitt mikroföretag, skaffar en F-skattesedel och säger till kommunen att kompetens finns för hemtjänstarbete i form av matlagning, tillsyn, tvättning, städning, etc. Kommunen räknar ut sina nuvarande kostnader och finner att mikroföretagets timpenning är billigare eller lika billig. Kommunen kan hjälpa igång verksamheten och vi har skapat ett jobb i den orten. Dessutom en kvalites- och serviceökning, en ökad närhet och en relationsbaserad hemtjänst. Hela tiden kan dock brukaren välja en kommunal variant om man så vill, så fungerar ju LOVen, (Lagen om Valfrihet).

Kan vi dessutom lägga ut matlagningen på mikroföretaget så kan den lokala afären få ett ökat underlag, då kylmaten inte levereras utan maten lagas på plats. Ingredienser kan då också köpas in på plats.
Är detta möjligt? Från moderaternas sida vill vi utreda saken och se om det är möjligt. Det är ett för bra förslag för att inte utredas ordentligt.

Jag hoppas att kostfrågan ska vara sådan att vi kan enas kring en förändring och att den förändringen kan börja redan vid årsskiftet. Tar fullmäktige visionerna i november så finns en politisk viljeinriktning som kan bli underlag för nödvändiga beslut.