söndag 31 mars 2013

Att kroka arm med Astrid Lindgren

I veckan hade vi  styrelsemöte i Astrid Lindgrens Näs.
Och det är tydligt hur bolaget nu rustar för sin stora satsning på Astrid Lindgrens Trädgårdar.
På mötet presenterades en intern utredning som gjorts om framtidsfrågor, relationer och visioner.
Vi i styrelsen fick anledning att fördjupa oss lite också i Astrid Lindgrens Näs historia.
Själv reflekterar jag över – i princip varje gång jag är ute på Näs – vilken potential denna ”företeelse” utgör för Vimmerby kommun.
Vi har barndomshemmet inom vår kommungräns och det är fullständigt omöjligt för någon att flytta det till ett gärde utanför Stockholm, som man nu gjorde med Hultsfredsfestivalen.
Vad som än händer med Näs, med Astrid Lindgrens Värld, med framtida generationers förhållande till Astrid Lindgren – platsen för hennes födelse, barndom och ungdom är och förblir Vimmerby.
Då vill jag säga; det är inget man sätter in på banken och förvaltar i något mörkt hörn.
Nej, det är något allt fler vill utforska, allt fler vill ha tillgängligt, allt fler vill sätta in i sitt sammanhang. Över generationsgränserna.

Är det då inte självklart att kommunen måste se till att detta utvecklas i allt större ringar, så att alla i kommunen, i regionen kan få del av denna utveckling för med sig?

Näs kommer nu in i en ny fas i sin utveckling. Det etablerade Astrid Lindgrens Näs ska - också - bli Astrid Lindgrens Trädgårdar, kompletteras med ett mer lättkonsumerat besöksmål om uttrycket tillåts, en utökad upplevelse för en allt större målgrupp. En utveckling som kommer att komma alla till del genom ett ökat besöksantal året runt.
Jag tror väldigt mycket på denna satsning. Det styrelsen nu måste göra är att fokusera på marknad och på hur man når potentiella besökare, jämsides naturligtvis med att bygga med så hög kvalité och med så hög attraktionskraft som möjligt.
De rekryteringar som bolaget gjort nyligen pekar mot att man plockar människor ur branschens elitserie. Det känns mycket bra.
Jag är stolt över hur sammanhållen politiken i kommunen är nu rörande Astrid Lindgren-frågorna. Jag har förstått att Astrid Lindgrens familj fått ta emot mycket orättfärdigt i den allmänna debatt som uppstod vid köpet av Astrid Lindgrens Värld. Det är tragiskt att en allmän, bred folklig debatt kan resultera i detta. Men på något sätt blir detta oundvikligt i en så stor fråga som det var lokalt, där också insändarutrymme i lokaltidningar redigeras mycket sparsamt. Många uttryckte inte saklighet, tyvärr.
Inte desto mindre är det ett faktum att debatten skapade sår hos familjemedlemmarna.
Att familjemedlemmarna, trots dessa sår, ändå väljer att satsa i vår kommunen är i mina ögon fantastiskt.
Vi ser att Saltkråkan infriar sina löften om investeringar och vi ser hur familjen Eriksson på Näs tillmötesgår vår önskan om att omgärda deras sommarviste med en besöksträdgård (bara det!).
Och dessutom deltar aktivt i idéarbete och styrelsearbete i Näs.
Familjen hade kunnat sagt nej utan att någon kunnat klandra dem.
Men de väljer att läka såren med att infira sina löften, att öka investeringarna och att åter bjuda in Vimmerbyborna och kommunen till samarbete.
Det är till och med så att när ALV gör, i myndighetsögon, ett fel och får straffavgift på grund av "likhet inför lagen", så tar man det rakt av och fortsätter jobba framåt. Som ex-entreprenör besitter jag tyvärr inte själv de egenskaperna.
Jag hade blivit ordentligt sur om jag satsar 100-tals miljoner kronor i en kommun och ändå får straffavgift för jag missar att skicka in ett antal papper för bygglov på en p-plats. Även om regelverket säger att jag ska det och tjänstemännen/nämnden inte gör fel.
Målmedvetenheten hos ALV överskuggar detta, det är enda förklaringen. Och det hedrar dom.
Familjen kan välja att lägga sina ekonomiska medel på annat. Någon annanstans.  För familjen som förvaltar Astrids arv är möjligheterna oändliga. Man väljer ändå Vimmerby, Astrid Lindgrens Värld och Astrid Lindgrens Näs.
Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för detta. Och samtidigt känna en stor förpliktelse att vi i Vimmerby måste möta upp! Jag tror vi kan hjälpa till att vidmakthålla bra relationer, genom att kollektivt öka vår samarbetsförmåga i hela kommunen. Och också investera, jämsides med familjen, i upplevelsen av Astrid Lindgrens Vimmerby. Krokar vi arm här blir effekten makalös!
Vi måste se till att ge AL-satsningarna nödvändigt stöd, göra det som står i vår makt på rätt sätt, och samverka/samordna/samarbeta och gärna också vara proaktiva.
Hur städad är vår stad? Har vi tillräckligt med papperskorgar, blommor, parksoffor? Är våra infarter attraktiva, hur ser Vimmerby ut i besökarnas ögon? Är affärerna öppna? Ska vi kroka arm på riktigt så måste vi se till att intrycken av kommunen och oss som bor här är bra.
Allt vi gör för besökarna, gör vi ju också för oss själva! Vackra Vimmerby är lika mycket för oss som för besökarna. Det handlar inte om Astrid Lindgrens-turister ELLER oss som bor här. Det handlar om turister OCH oss som bor här. Allt som görs för turisterna görs också för oss. Vi har nytta av allt.
Det känns som vi börjar kroka arm, som vi når en allt större insikt om hur stor betydelse satsningarna kring Astrid Lindgren har för Vimmerby kommuns utveckling. Det påverkar våra vägar, vår järnväg, vår inflyttning, vår möjlighet att leverera bra välfärdstjänster. I förlängningen våra möjligheter att ha en bra skola, omsorg och - ja, till och med snöröjning.
Besöksningen omsätter nära 500 Mnkr i kommunen och genererar nära 500 årsarbeten. Ganska stor industri redan nu!
Krokar vi arm på riktigt – handel, näringsliv, kommun, myndigheter, Astrid Lindgren-företagen, övrig besöksnäring, regionförbund, lässtyrelse, trafikverk  -  kan den här utvecklingen skapa en mycket ljus framtid inte bara för vår kommun utan också för regionen runt oss.

söndag 24 mars 2013

Två tankeväckare i veckan plus exempel från Australien

Exempel från två möten i veckan:

1. Framtidskommissionens sekreterare Jesper Strömbäck, professor i Sundsvall, berättade om kommissionens arbete på Fredensborg.

2. Länets kommunalråd, landshövding, landstingets ordförande, trafikstyrelsens ordförande, arbetsförmedlingens ansvariga för norra och södra länet samt Johan Uhlin, en av cheferna på Scania i Oskarshamn träffades för att prata om länets arbetslöshet på Badholmen i Oskarsham

1. Framtidskommissionen: Fyra utmaningar urskiljer sig; Sveriges demografiska utveckling, Integration-jämställdhet-demokrati, Hållbar tillväxt och Rättvisa-sammanhållning.
Man ser att medellivslängden kommer att fortsätta öka till 2050 då mannen är 87 år och kvinnan 89 år. Vi ser att man är 29 år innan 75 procent av årskullen är i arbete. Utsträckt ungdoms- och skoltid och en väldigt utsträckt pensionärstid.
Försörjningskvoten (när en person försörjer en annan är kvoten 1,0) är idag 0,71.
År 2050 kommer den att vara 0,92. Allt färre ska försörja allt fler när var fjärde svensk är pensionär år 2050.
Jag är född 1953, dvs fyller 60 år i år. Jag tror att pensionsåldern har ändrats innan jag fyller 65 år. Jag tror, precis som Reinfeldt spekulerade i fjol, att pensionsåldern behöver bli minst 70 år för att människor i framtiden ska få en tillräckligt lång period av arbete. Om man börjar jobba vid 29 års ålder blir det ändå bara 40 års arbetsperiod. Våra föräldrar hade närmare 50 års arbetsperiod.
Framtiden innebär också väldigt mycket folk i storstaden och få på landsbygden. Företagen flyttar dit kompetensen finns och kompetensen flyttar dit företagen finns. Ska glesbygden leva kvar måste statliga regleringar in. Det räcker inte med skatteutjämning. Jobb för lågutbildade kommer att finnas överallt, men blir allt färre i antal.
I glesbygdsstäderna finns det väldigt många gamla och därför finns det också många jobb inom vård och omsorg, då behovet av välfärdstjänster ökar.
Hur ska vi kunna skapa tillväxt i hela landet om urbaniseringen fortsätter?

Jag funderade givetvis på vår egen kommun Vimmerby medan jag lyssnade på Jesper Strömbäck. Det är faktiskt bra att vi inte är beroende av en jätteindustri med 2000 jobb (som Scania i Oskarshamn), även om det just nu är bra med alla jobb där.
Hellre då 2000 jobb fördelade i en mängd småföretag.
Det är bra att vi har vår besöksnäring där bara Astrid Lindgrens Värld har 150 helårsjobb (över 400 sommartid). Och den näringen växer med 20 procent om året.
Det är bra att vi har en livsmedelsproduktion; just den produktionen behöver inte ligga i storstaden men det kommer en tid då Vimmerbys stora företag kommer att ropa på kompetens och vår räddning är då en snabb tågförbindelse mot tillväxtregionen Linköping.
När jag får fundera så har Vimmerby jämfört med andra, inte en dålig sits ändå. Vi har möjlighet att öka antalet småföretag och vi har en stor potential i besöksnäringen. Ser vi bara till att hindren för småföretagens tillväxt tas bort, att det finns mark att bygga på, att det finns bra dagis och skola och föreningsliv tror jag vi kan lyckas hålla emot.

2. Det andra mötet i veckan, om arbetslösheten, blev dels en självrannsakan över hur bra/dåliga vi är på att arbeta med inflyttning och arbetsmarknadspolitik, dels en fundering kring arbetsförmedlingens roll.

Arbetsmarknadspolitiken är statens ansvar men vi kan ändå göra en hel del i kommunerna.
Viktigt nu att den nya arbetsmarknadsenheten i Vimmerby får del av arbetsförmedlingens pengar, för att skapa praktikplatser, lärlingsplatser, utbildning, fortbildning etc.

Några tankar som föll på plats:
- Vimmerby kommun måste snabbt själva få fram praktikplatser.
- Ledningsgruppen bör skyndsamt vaska i verksamheterna för att ta fram praktikplatser.
- Det kommer en satsning på yrkesintroduktion där det blir gynnsamt att anställa helt nyutbildade. En bra möjlighet för kommunen att återbesätta tjänster.
- Ökat fokus på inflyttning. Vi måste ha "sälj&marknadsföring" i den kommunala organisationen. Vem kontaktar exempelvis alla besökare i ALV sommartid?
- Kommunala sommarjobbare kan "lappa bilar" på ALV:s parkering med budskap om kommunens fördelar.
- Kan vi använda kommunala sommarjobbare som kan kontakta alla utflyttade per telefon för djupintervjuer?
- Om det är svårt att få folk att flytta in - hur kan vi då bättre hantera orsakerna till att man flyttar ut? Här kan också sommarjobbare intervjua utflyttare och samla fakta för analys.
- Hur får vi utlandsfödda att starta företag? Hur får vi ut dem på praktikplatser?
Arbetsmarknadsminister Hillivi Engström (M) (på tal om Arbetsförmedlingens roll) är nu i Australien, förhoppningsvis studerar hon landets utmärkta och effektiva arbetsmarknadspolitik.
Den är bland annat följande:
1) Arbetsförmedlingen konkurrensutsätts, flera företag och organisationer arbetar med att förmedla arbete. En av de mest framgångsrika är Frälsningsarmén. Det finns inget ideologiskt i detta, bara "best praktice".
2) Med varje arbetslös följer en peng.
3) Det är den arbetslöse själv som väljer vem/vilka som ska jobba med hans/hennes fall. Betalning till förmedlaren sker inte förrän resultat uppnåtts, dvs jobb erhållits.
4) Ju längre tid arbetslösheten varat, alternativt ju längre man är från arbetsmarknaden, ju högre peng har man med sig vilket gör det mer intressant för förmedlarna att arbeta med just den personen.

Därefter kan vi plussa på en lärlingsverksamhet som inte bygger på mycket skola och lite lärlingstid utan tvärtom, mycket lärlingstid och lite skola där företaget är basen.
Då tror jag vi har kommit en längre bit på väg än vi är idag.
Hoppas Hillivi Engström studerar upplägget i Australien mycket noga.

söndag 17 mars 2013

Inför budgetarbetet...


Just nu arbetar tjänstemännen fram budgetunderlaget för 2014-2015.
Politikerna ska få en lista på alla krav och önskningar som framställts hitills och när väl Allians och opposition samlat sig, kommer det säkert mer till den listan.
Jag kan meddela att den redan överskrider gränsen för tillgängliga medel.
Så det blir det som politiken är till för; att prioritera.
Eftersom vi har 2-årsbudget och vårt nya Resursfördelningssystem tar undan ca 60 procent av budgeten finns det inte så mycket mer att bråka om.
Vi har visserligen ökat med 11 personer i fjol som ger oss ca 450.000 kronor ytterligare i skatteintäkter och 2014 får vi också ta del av mer pengar i det kommunala utjämningssystsmet. (Vimmerby kommer att få en bit över 10 Mnkr mer än tidigare ur det systemet. )
Men det är ändå pengar som inte räcker så långt.

Vad är era heliga kor? Vad kan ni ge oss för förhandsbesked redan nu? Vad vill ni prioritera?
Kommunchefens frågor riktades till kommunstyrelsens ledamöter förra mötet och svaren var nog inte glasklara. En omgörning av kostsystemet lyckades Alliansen få fram, oppostionen pratade friskvård till kommunanställda.

Mina personliga synpunkter, som jag har en känsla av att Alliansen stöder, är:

-          Vi ska räkna bort 2 %, dvs ca 15 Mnkr, som vi måste ha i överskott enligt statens balanskrav, per år i budgetperioden.

-          Vi ska räkna bort ytterligare 1,5 %, eller 10 Mnkr, per år i budgetperioden, som vi behöver som en pott ifall att vi samtidigt får både fler barn i barnomsorg och skola samt äldre inom omsorgen. För om alla grupper ökar i antal (vilket sannolikt också ger befolkningsökning) då måste Resursfördelningssystemet tillföras mer pengar.

-         Vi måste fortsätta effektivisera verksamheterna, framförallt administrativt. För detta behöver vi a) samverka med andra och b) en rejäl fiberutbyggnad som möjliggör ökad implementering av IT som stöd.

-          VI behöver öka vår satsning inom infrastruktur och landsbygds-  och stadsplanering, vilket börjar med att vi gör en ny Översiktsplan (klar i december) för Vimmerby centralort samt implementerar de lokala utvecklingsplaner som nu tas fram genom Vuxenskolans/Astrid Lindgrens Leaders försorg.

-          Besöksnäringen måste få tillgång till en förbättrad infrastruktur  både inom kommunen som i regionen (järnvägar och riksvägar).

-          Efter några år av intensiva investeringar med lånade pengar, måste vi fokusera på överskott i driften som oavkortat ska gå till amorteringar. "Budgetlojaliteten" måste vara stark i verksamheterna så att överskott verkligen presteras. Konsolidering blir viktigt kommande år.

-          Vi måste, samtidigt med effektiviseringarna, utveckla hela vår organisation så Vimmerby kommer betraktas som en mycket bra och attraktiv arbetsgivare, en bra och attraktiv näringslivskommun och en bra och attraktiv kommun att leva i. Då krävs att idéarbetet hålls högt, att ledningsgrupp tar kollektivt ansvar för hela kommunen och att politiken är tydlig och håller fast i sina planer och målsättningar.

Jag känner mig mycket trygg i det arbetet idag. Kommunchefen och hennes ledningsgrupp tar tydliga steg framåt och vi märker en bra stringens, ett bra fokus under ett fortsatt gott humör och driv. Mycket bra.

I politiken har Alliansen ett bra samarbete känns det som och oppositionen har mycket god information och kan utveckla sin egen politik.
Men alla har vi ett gemensamt problem: rekryteringen av nya politiker går trögt, politiska ungdomsförbund existerar inte i kommunen och förnyelsen blir därmed ett ansvar för politiker allt högre upp i åldrarna.
Visserligen är vi allt piggare och vi klarar allt mer högt upp i åren. Men det är blandningen vi behöver; unga och gamla, män och kvinnor men också fler invandrare och själv kan jag tycka, också fler företagare i politiken.

Revisions- och Demokratiberedningen funderar nu på att minska antalet ledamöter i fullmäktige från 49 till 41. Kanske man också funderar på antalet ledamöter i nämnderna.
Jag tror att det är tvunget att en minskning sker, samtidigt med att partierna försöker kompensera av saknaden av ungdomsförbund/unga politiker med att lyssna extra noga på de ungdomsröster som hörs.

Jag hoppas att skolan kan öppna upp för politiken mer, och inte ha en alltför restriktiv hållning. Hur många politiker besöker lektionerna i samhällskunskap, hur många politiker syns i skolans värld, hur många debatter hålls?
Över hela landet tror jag att politikens ökade närvaro i skolmiljön på gymnasiet skulle innebära fler yngre människor i politiken.

 

söndag 10 mars 2013

Om man inget gör, så gör man aldrig fel...


Bara den som inte gör något kan säga att han aldrig gör något fel.
Någon klok person har myntat uttrycket och precis som alla typer av ordstäv skapar detta också tankar.
Säkert blir det ett och annat fel när man arbetar med politik också.
När vi nu börjar om med kylmaten kan man kanske tycka att det var fel satsning, om än i syfte att det skulle bli bättre.
Men jag vägrar tycka att det var fel att bygga om och bygga nytt centralkök på Vimarskolan, och samtidigt  införa kylmat.
Ändå tillhör jag de som vill ändra.

Innan kylmaten hade vi ett system som lagade varm mat.
Köket fick sedan snabbt portionsförpacka maten och köra den varm ut till exempelvis hemtjänstens brukare. Max två timmar fick maten varmhållas och tidspressen innebar problem. Det ledde till att halvfabrikat användes, processad mat som man ibland inte riktigt visste vad den innehöll.
Med kylmatsystemet skedde en förbättring, dels av kvalitén på tillagningen, dels att den gjordes från grunden.

Det systemet fungerar fortfarande och det är det bästa när man lagar mat till brukare som får sin mat genom hemtjänsten, d.v.s.  levererad hem till kylskåpet via ett transportsystem.
Det man också gjorde var att lägga ned alla tillagningskök (utom Tuna) och tänkte att man skulle nå stordriftsfördelar om alla fick kylmat, dessutom slippa halvfabrikaten och stressen. Man var också så klok att man behöll köken någorlunda intakta, de revs inte ut.
Efter de två år som gått vet vi nu att man överbelastade centralköket och medarbetarna rejält.
Man fick dessutom ett stort svinn eftersom rester av maten inte kunde återanvändas. Man tappade flexibilitet och individuella lösningar ute i mottagningsköken och man tappade ”matlagningsglädje”.
Det vi gör nu är att vi bygger på kylmaten med ett decentraliserat tillagningsystem, som innebär att man lagar mat på plats i stort stor utsträckning som möjligt och att maten som lagas enbart är till dem som köket tjänar; skola, särskilt boende eller kanske förskola.

Vi lagar alltså maten på plats, till de som finns alldeles i närheten och de kan få sin mat varm. Det är en stor skillnad mot systemet innan kylmaten. Fortfarande mat tillagad från grunden, men med möjlighet  att hantera maten på plats. Det minskar svinnet betydligt, det möjliggör att man kan ta hand om rester, mängdberäkna bättre och jobba mer utifrån hur många som ska äta varje dag, ja till och med bedömma mängden gäster dagen innan.
Det höjer också arbetsglädjen hos de som lagar maten, det sänker stressen och det möjliggör fortsatt olika menyer för skola och äldreomsorg. Tacopaj kan man undvika i äldreboendet på Vidala och ta isteband istället, så att säga.
Jag tror vi är på rätt väg, vi tar maten till barn och gamla ett steg vidare.
När det visar sig att det egentligen inte kostar mer, utan sannolikt mindre är det isig en paradox.

Frågor har uppkommit på vägen:
Kan man få baka sitt bröd i barnomsorgen? I princip ja, det är i vilket fall som helst möjligt.
Får förskolorna egna kök? Vi ska göra en bedömning från fall till fall. I tätorten har den nya förskolan ett mottagningskök men det går att konvertera till tillagningskök med en mindre tillbyggnad. Annars ligger den verksamheten så nära centralköket att det går att köra varm mat dit. Förskolor ute i tätorterna får man granska från fall till fall.
Får det nya särskilda boendet på Circusplatsen tillagningsskök? Här är det ritat mottagningsskök i alla delar, men också detta boende ligger så nära centralköket att man kan välja mellan att köra varm mat dit eller att köra en huvudkomponent ur kylmatssystemet.  Det Alliansen sagt i sitt förslag är att vi vill ha tillagningskök ”så långt möjligt” och det innebär i vilket fall att varje förskola, skola och äldreboende ska diskuteras innan beslut tas.
Vidala i Södra Vi finns dock med bland de kök vi vill återskapa till tillagningsskök.

Både kvalité och ekonomiska aspekter måste vägas in. Just därför vill vi systematiskt införa det nya kostsystemet som bygger på lagad mat på plats och inköp av närproducerat så långt möjligt.
Jag ser framför mig en fortsatt konvertering nu fram till sommaren 2014 då jag hoppas att kostsystemet så långt möjligt är konverterat.
Nu hoppas vi att också de kommunala facken ska se fördelarna, jag tror att personalen i kommunens olika kök är positiva till förändringen.

En vecka på jobbet var länge sedan jag skrev.m
Förutom presidiet i måndags och kommunstyrelsens sammanträde i tisdags då vi också fick Astrid Lindgrens Världs framtidsplaner i detalj så var maten på tapeten i tisdags kväll då jag var på middag på residenset i Kalmar,  hos landshövding Stefan Carlsson med fru Eva, tillsammans med Konungen och Drottningen.
En fantastisk måltid som  väntat, men det var också extra trevligt att få konversera Drottningen vid kaffet. Jag råkade hamna precis vid henne och landshövdingen, (nåja...jag tog några extra kliv fram och tog mig en plats vid kaffebordet ...)  och jag konstaterade att Drottningens stora intresse för äldreomsorg och demensvård var stort.
Men vi pratade också Vimmerby och Astrid Lindgren och Drottningen berättade om möten hon haft med Astrid. Riksdagsman Anders Andersson, (KD) Järnforsen fanns också intill och han fick tillfälle att förklara hur Hultsfredsfestivalen överlevt.

Snabbt hem dagen efter och vidare mot Motala och träff med ett 15-tal kommunalråd i vårt nätverk. Här blev det också mat…

Nåja,  det blev pimpelfiske på sjön Juttern idag söndag , några kilometer promenad på isen och en hel del borrande i samband med det.
Så lite motion blir det också.

söndag 3 mars 2013

I väntan på trygghetsboendet...

Min mor fyller 94 denna månad.
Efter en fallolycka och en kort vistelse på sjukhuset i Västervik kom hon till korttidsboendet Granebo i Vimmerby i veckan.
-          Här var ju riktigt fint!
Sa hon. Hon som sagt att hon aldrig vill flytta från villan, hon som, givetvis i kraft av sin ålder och sina minnesbilder från förr, har en annan bild av äldreomsorgen än den som råder idag.
Det var verkligen roligt att se mammas reaktion. Hon var nöjd.
Granebo är en av Vimmerbys alla pärlor inom omsorgen och upplägget är sådant att här får man vistas under uppsikt, mellan exempelvis sjukhusvård och hemmaboende. Klarar hon att larma själv, hur tryggt är det hemma för en 94-åring som ramlar då och då? Hur går det med toalettbesöken? Det tar man reda på på Granebo.
Jag är i alla fall glad över att det var så trivsamt på Granebo och att mamma tyckte det också.
Ja nu är äldreomsorgen på tapeten på många plan i kommunen. Vi bygger ett nytt särskilt boende på Cirkusplatsen om allt går vägen, och Vimarhem utreder förutsättningarna för ett nytt Trygghetsboende.
Överallt där jag kommer, både i den kommunala verksamheten bland medarbetare och bland pensionärer i exempelvis Pensionärsrådet, så ropar man på trygghetsboende.
Vimmerby är i stort behov och jag hoppas att vi i kommunen kan förverkliga ett sådant.
Granen är ett fantastiskt boende och det är inget konstigt att det är 150 i kö till de drygt 60 lägenheterna. Maten, som lagas i centralköket men där Granens kök lägger den viktiga sista handen, får bara beröm. Lokalerna är bra, personal och brukare trivs.
Helt klart behöver vi ett Granen till och det kommer jag politiskt att kämpa för.
Flera Lyssnarresor har jag gjort sedan sist, båda på socialen. Jag ska inte vidare redogöra för dem här men min kunskapsbas växer. I takt med den insikten om att jobben betyder allt. Arbetslöshet leder till problem som kommunen till slut får ta.
Staten har ansvaret men ibland fungerar det inte. Landstinget har ansvaret för psykvården men där har man en tid tittat sig i naveln och landstingets psykiatri är det enskilt största klagomålen från sociala handläggare i Vimmerby kommun.
Istället för att slå sig för bröstet utanför Vimmerby Hälsocentral borde ledande landstingspolitiker i kommunen ta sig en tid på hur psykiatrin fungerar i samspelet med kommunen. Eller riktigare: hur det inte alls fungerar utan kommunen får ta både arbetet och kostnaderna.
När jag ändå är igång kan samma politiker ta ett studiebesök på gamla Svanen, landstingsfastigheten på sjukhusområdet som gränsar mot Taxi-korsningen. En tom, ödslig lokal som man skulle kunna sälja till kommunen och där kunde vi bygga ett nytt vård- och omsorgsboende i framtiden.
Kanske lämpligt för landstingsmajoriteten att fundera över, när man firat färdigt sitt överskott. Det skulle vara att tillmötesgå kommunens behov.