Gymnasiet attraherar våra egna ungdomar

Häromdagen fick jag se siffror som fick mig att fundera över den satsning kommunen gjorde förra mandatperioden  på en ny gymnasieskola.

Stångdalens Gymnasium gick på en bit över 110 Mnkr och det är fasligt mycket pengar.
Alf Wesik, ledarskribent på Vimmerby Tidning, tyckte innan bygget att det var onödigt dyrt och jag kan nog säga att jag var ytterst tveksam själv till satsningen.

Själv förespråkade jag en helt ny byggnad som vi kunde hyra av exempelvis Skanska, och så kunde vi sälja gymnasiebyggnaden till dom för att bygga ett trygghetsboende i. Vilken bra placering det hade blivit av Trygghetsboendet! Och Gymnasiet kunde vi byggt kanske mitt emot ishallen.

Tyvärr föll det förslaget inte i god jord hos dåvarande kommunledning.

Oavsett vilket, vi har nu en nybyggd gymnasieskola och när Wesik skrev att det var vikande elevunderlag blev jag intresserad av att kolla upp det.

Vad vi kan se av siffrorna så kan man dra slutsatsen att den nya gymnasieskolan tvärtom har skapat en sådan attraktionskraft att elevantalet är större än det annars varit.´Det är färre elever som söker sig ifrån Vimmerby. Våra egna ungdomar väljer i större utsträckning att gå i skola i egna kommunen.

Fler väljer att gå på vår egen gymnasieskolan, procentuellt sett, än tidigare.

Känslan är att ett ny gymnasieskola bidrar starkt till att vi har ett bättre elevantal än vi annars skulle haft.

Jag visar siffrorna här nedan:

Jämförande siffror mellan läsåren 2006/07 –  2013/14

·         Antal elever i Hultsfred                                   Antal elever från Hultsfred

Lå 06/07                 40                                        81

Lå 07/08                 42                                        64

Lå 08/09                 50                                        54

Lå 09/10                 61                                        34

Lå 10/11                 56                                        36

Lå 11/12                 63                                        47

Lå 12/13                 50 (varav 14 i åk 1)             62 (varav 32 i åk 1)

Lå 13/14                 52 (varav 21 i åk 1)           68 (varav 18 i åk 1)

                     

·         Antal elever på naturbruk, Gamlebygymnasiet, Helgesbo, Ingeltorp

Lå 06/07                 38

Lå 07/08                 38

Lå 08/09                 28

Lå 09/10                 39

Lå 10/11                 46

Lå 11/12                 39

Lå 12/13                 31  

Lå 13/14                 22 (varav 7 i åk 1)

 

·         Antal friskolor med elever från Vimmerby

Antal elever                        Antal skolor

Lå 06/07                 65                                        18

Lå 07/08                 86                                        22

Lå 08/09                 88                                        22

Lå 09/10                 100                                      28

Lå 10/11                 116    (en topp)                    25

Lå 11/12                 81                                        19

Lå 12/13                 55                                        12

Lå 13/14                 31 (11 elever i åk 1)           9

 

 

Stort hopp till arbetsmarknadsenheten

Även Vimmerby kommun har drabbats av den europeiska krisen de senaste åren. Det har skett genom att många av våra företag har påverkats negativt, vilket lett till en ökad arbetslöshet, framförallt bland unga, som i sin tur inneburit högt tryck på det sociala försörjningsstödet. I slutet av denna kedja finns alltid kommunen.
Det är kommunala skattepengar som till stor del får bekosta arbetslösheten.

Det har varit frustrande att se hur olika projekt tillskapats genom åren utan att de fått de resultat man önskat fullt ut.
Arbetsmarknadspolitik är ett nationellt ansvar och lokalt tycker jag att de ekonomiska medlen inte sammanförts till den kraft de skulle kunna bidra med på den lokala arbetsmarknaden.
Därför har nu alliansen i kommunen beslutat ta initiativ som ska minska utanförskapet, få bättre utfall av statliga och kommunala pengar och få mer konkret handling.
Längst från arbetsmarknaden står de med försörjningsstöd.

Vi kan först konstatera att trösklarna för ungas inträde på arbetsmarknaden är stora.
De väl utbildade gymnasisterna går också arbetslösa, precis som de som inte gått ut gymnasiet med godkända betyg. Flera av dem har också försörjningsstöd.
Ett av skälen till att unga inte kommer in är givetvis de höga ingångslönerna. Det finns inga skäl för arbetsgivarna att ta in en ung nyutbildad utan arbetslivserfarenhet om det bara skiljer några kronor i lön till den som har tio års erfarenhet. Här har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar.
Ju längre arbetslösheten varar, ju värre blir känslan av utanförskap och att ej vara delaktig och nyttig. Alla mår bättre av delaktighet.

När vi nu sjösätter en kommunal "Arbetsmarknadsenhet" gör vi det med alla resurser samlade kring ett bord. Statliga resurser till arbetsförmedlings olika stödformer, till invandrarstöd, till sociala projekt, till lönebidra etc vill vi nu ta ett lokalt grepp om för att kunna stödja på individnivå.
Det måste bli ett djupare fokus på individen.
Vi har idag omkring 200 personer som kan komma ifråga för arbetsmarknadsenhetens åtgärder.
Det är människor som har olika förutsättningar att träda in på arbetsmarknaden, men har det gemensamt att de kommer att gå praktikvägen.
Arbetsmarknadsenheten ska "låna en arbetsplats" för att därefter själv handleda i samarbete med värdföretaget.
För en del som varit långvarigt utanför arbetsmarknaden är detta en stor process, för andra fungerar det direkt och de kan gå vidare i en utvecklingskedja.
Vad behövs i varje enskilt fall? Hur går vi till väga? Vilka har vi med oss?
Arbetsmarknadsenheten har nu besökt både näringslivsråd och industriråd för att få dörrarna att öppna sig i kommunens företag. Det ser bra ut.
Viktigast är att kommunen går före och öppnar sina olika dörrar.

I alliansen förväntar vi oss stora vinster: den rent humana att människor kommer in i den gemenskap ett arbete innebär, att någon hjälper till och engagerar sig att få möjlighet att utvecklas.
Dessutom den rent kommunekonomiska; de sociala kostnaderna har skenat och kommunen får därmed ta direkt ekonomiskt ansvar för arbetslösheten.
Här ser vi möjlighet att få hejd på denna ökning. För deltagande arbetsplatser är vinsterna också stora, dock väldigt individuella.
Den stora vinsten för skattekollektivet ligger i att våra skatteintäkter kan gå till investeringar i skola, äldreomsorg och fritid.
Det känns uppmuntrande att det initiativ alliansen lokalt tagit i Vimmerby nu är igång.

Kan Vimmerby på nytt bli regionalt nöjescentrum?

Utelivet i Vimmerby var på tapeten i somras.
Hotell Ronjas Clubben blev en succe' publikt. Stor debatt följde av att kommunens miljöförvaltning ville stänga uteserveringen klockan 24 på grund av klagomål på ljudnivån.
Vi kan lägga den debatten åt sidan då jag tror att dialogen är bättre idag och att man hittar samförstånd till nästa sommar.
Men debatten gav anledning till en annan tanke; fungerar utelivet i Vimmerby kommun?
Ungdomar klagar på att det inte finns någonstans att roa sig, och Linda Carlsson på Ronja sa att hon såg ett behov att fylla.
Idag, till skillnad från igår, tar heller inte ungdomarna initiativ till egna arrangemang på samma sätt som förr; jämför Club Focus i Vimmerby på 1960-talet, Musik och kulturforum på 70-talet och Rockparty i Hultsfred på 90-talet. Idag finns ingen sådad samlande förening.

Framtidskommissionen har sin sin skrift "500 texter om framtidens..." ett avsnitt om ungas röster. Här finns sådant som att gymnasiet ska innehålla praktik med sikte på jobb, bostäder för unga, säkra cykelbanor, solceller, komposter, fritt internet - och rikare nöjesliv, kulturliv, mysiga cafeer och mötesplatser.
Utelivet är viktigt för unga människor. Det innehåller deras mötesplatser.
Sälvklart måste marknaden klara just cafeer, restaurang och klubbar av olika slag. Problemet blir när småstaden inte orkar uppbringa ett tilräckligt stort underlag. Därför måste alla satsningar ta sikte på ett regionalt underlag. Som Metropol i Hultsfred och som jag också tror, Ronjas eventuella nya satsning.
Det handlar till väldigt stor del att få bra entreprenörer att satsa, och att vilja satsa. Här måste vi som kommun kunna fungera som en stödjande partner, inte bara som en bevakande eller tillståndsgivande partner.

En fundering som jag haft, sedan jag i somras såg Brolles show i folkparken i Valdemarsvik; kan man inte få fart på folkparkslivet i kommunen?
Var finns den Folkets Park eller den bygdegård som vill satsa på dansbana utomhus och inomhus, tombola och lottstånd, kaffe, mat och dryck och erbjuda en helkväll för flera generationer?
För så såg det ut i Valdermarsvik, både unga och medelålders var där och roade sig gemensamt.
En gedigen Folkets Park, varför inte i Vimmerby, skulle kunna passa väl in i vårt varumärke som en liten, vacker, gästvänlig och gemyntlig stad.
Gullringens GoIF håller liv i både Örsåsa och Nöjespumpen och det är lovvärt. De har sin publik och visar också att dansband fortfarande fungerar.
Kan fler satsa? Det ena utesluter inte det andra; Ronjas Clubben, Örsåsa, Pumpen, Folkets park, någon bygdegård som kan köra igång igen som förr, Stadshotellets Kruses Källare...
Finns det entreprenörer som på nytt kan forma Vimmerby till ett regionalt nöjescentrum, som det en gång var?
Ett är klart; på sommaren är vi så många människor här att underlag borde finnas de månaderna.

Den offentliga degen med alla russin...

Ibland undrar jag hur det var tänkt från början.

Tänkte man att det skulle vara nio årskurser elever, 27 klasser med 25 elever i varje klass, och en lärare till varje klass och så en rektor till alla och över alla rektorer satt en skolchef?
Tänkte man att en hemtjänstpersonal skulle besöka 3 omsorgstagare i timmen, under åtta timmar och på så sätt kunna hjälpa 24 stycken? Eller hur räknade man när man började?
Funderar på alla myndighetsinspektörer; hur många lantbruk går det på varje djurinspektör, hur många livsmedelsproducenter, livsmedelsaffärer och restauranger går det på varje livsmedelsinspektör?
Man kan sedan fundera, vilket alla chefer säker gör, hur många medabetare ska jag leda innan vi behöver en chef till?  10? 20? 30…? 100…?
Om vi då är 200 medarbetare, och vi ska vara 30 under varje chef så får vi 7 chefer. Hur många chefer ska det då vara i en grupp innan det behövs en chef över dom…?  3..?
I så fall måste vi ha ett lager chefer till…

Ja, jag undrar hur det var tänkt från början.

Den kommunala förvaltningen har utvecklats likt en lök. Lager på lager byggs på och varje lager behöver en chef, och när lagret blir tillräckligt stort behövs en till…

Inom näringslivet finns en medicin mot detta. Inte för att jag på rak arm kan säga att den skulle hjälpa i offentlig sektor, men den hjälper väldigt ofta inom det privata.
Man börjar om med ett vitt papper.
När kvalitetssäkring, kaizen och lean production slog igenom var det just vad man tvingades göra; börja om på ett vitt papper. Rita din produktion igen, ifrågasätt varje steg, kvalitetssäkra varje bsteg, dokumentera och skapa vitböcker så inget faller bort över tiden.
När det inte längre fungerar, börja om igen på ett vitt papper.

Av nån anledning – jag vet inte säkert men har ändå fått den känslan – så är en kommunal förvaltning (alla, inte specifikt Vimmerby) istället likt en deg; den har ingredienser som gör att den jäser och pöser ut utan att man dikrekt kan förstå varför. Degen är rund, luftig och svår att läsa av. Den jäser likt en amöba; trycker man på ett ställe så jäser den ut på ett annat.

Kommer att tänka på en lussekattsdeg. Säg att russinen är chefer av olika slag; det är först när vi bakar ut den där degen som vi ser hur väldigt många russin vi har.
Inom näringslivet pratar man m OH-kostnad, overhead-kostnad. I princip är det allt som inte direkt är värdeskapande, d.v.s. producent eller debiterbar.
Inom offentlig sektor har vi,  enligt den definitionen,  stora overheadkostnader. Eller?
Om vi har 20 medarbetare, måste de då ha en chef? Klarar de sig inte med en chef om de skulle vara 30? Eller kan en chef inte hantera lönesamtal, utvecklingssamtal – allehanda personalfrågor om de är 50? Det är i så fall ett personalsamtal var fjärde dag om det är 200 arbetsdagar på ett år. Då säger ni att det behövs mer än ett samtal per år per medarbetare. Då frågar jag; ska samtalet vara 8 timmar per gång eller kan man ta en timme per gång och åtta gånger?
Och vad har vi för kvalité på vår medarbetare om denne behöver coachas så omfattande?

Är det curling det är frågan om? Har vi en generation arbetstagare inom offentlig sektor som ska curlas av en generation chefer som i sin tur ska curlas av ytterligare ett gäng chefer…?

Varför jag funderar?

Jo, pengarna räcker inte till allt. Om alla förvaltningar skulle få precis allt, uppfylla alla lagar, bestämmelser och statliga påfund så skulle Vimmerbys budget behöva dubblas och du medborgare behöva betala 60-70 kronor i skatt per intjänad hundring.

För att inte tala om alla avgifter som skulle läggas på företagen för olika inspektioner, besök , granskningar, etc.
För att klara nuvarande nivå måste löken ibland skalas av, degen bakas ut och vi måste titta på var resurserna egentligen behövs, var är de ”debiterbara”, var produceras våra tjänster, var finns det direkta värdeskapandet.
Vi kan inte göra så en gång om året över hela organisationen, men när det uppstår vakanser av olika slag kan det vara ett sätt att åtminstone börja på ett litet vitt papper.
I privat näringsliv har företag hjälp av kunder och konkurrens, när man ska effektivisera sig.
I offentlig sektor handlar det mer om att politiker och ledning hela tiden ifrågasätter ”need to have” eller ”nice to have” långt ut i organisationen, långt in i löken.

Vi är nöjda med det vi gjort, med långt ifrån färdiga...

I veckan har planberedningen haft sammanträde. Planberedningen består av miljö och byggnadsnämndens samt kommunstyrelsens presidium.
Vi hade besök av vår nya planarkitekt Regina Laine, som kommer från Västerviks kommun.
Hennes uppdrag från nu och fram till vårdagarna är att skapa en fördjupad översiktsplan, (FÖP) för Vimmerby centralort samt med tematiserade delar (uppdatering) av ÖP:n från 2007 som fokuserade på landsbygden.
Med den nya FÖP;en blir översiktsplanen nu komplett och aktuell.
Hon nämnde i sin föredragning att hon helst vill se 20 år framåt. Det är bra.
En ÖP ska egentligen göras varje mandatperiod men genom att blicka långt fram får man en systematik och ett antal vägledande målbilder som är till stor hjälp.
Man kan säga att vi ser 20-årsperspektivet lite suddigt och 4-årsperspektivet skarpt. Vår två-åriga investeringsbudget blir därmed superskarp.

För mig är ”Vackra Vimmerby kommun” en hjärtefråga. Vi måste i den nya ÖP:n få fram konkreta planer på hur vi ska kunna öka attraktionskraften både visuellt och funktionellt i vår kommun.

Vi moderater hade många "hjärtefrågor" när vi tillträdde kommunledningen och flertalet ordförandeposter i nämnder och styrelser1 januari 2011.

-          En driftekonomi som lämnar överskott till investeringar. 2011 och 2012 nådde vi de målen med råge.

-          Skolan, vi skulle ta krafttag för att åstadkomma bättre resultat och sikta på att vara den bästa i landet 2017. Eftersom skolresultaten presenteras med en viss eftersläpning kan man bara ha en känsla ännu och den är positiv. Mycket pekar mot att vi är på rätt väg.

-          Maten i omsorg och skola. Vi ville laga maten på plats och det beslutet är på väg att genomföras.

-          Nytt omsorgsboende. Det har just börjat byggas.

-          Öka kapaciteten inom förskolan med en ny större förskola så att barackerna kunde tas bort. Lundens förskola invigs nu i september.

-          Industri och handel hade ingen färdig mark att bygga på. Vi har inte bara ordnat detaljplanerna, vi har också färdigställt två nya industriområden.

-          Flera tomtområden att välja på; nya villaområden planläggs (visserligen är något överklagat) och det skapar förutsättningar för att unga familjer kan skaffa sig egen bostad. Här vill vi fortsätta och utöka det strandnära boendet. I Storebro, vid Gissen, är vi nära nu när är privat entreprenör vill iordningställa ett villaområde.

-          Vi behöver bättre kommunikationer. Rv 40 får både högre standard och bättre turtäthet vad avser KLT-bussar Västervik – Vimmerby - Hultsfred. Den arbetspendeln har slagit mycket väl ut.

-          En bättre robust Stångådalsbana. Här har vi drivit på arbetet och idag ligger förslag på upprustning framme. Personligen arbetar jag också för att någon annan än Veolia ska få entreprenaden när nya offerter utvärderas. Veolia har haft för många inställda tåg, bäst vore om SJ fick entreprenaden då vi då skulle få bättre samkörning med exempelvis tågen på stambanan.

-          Vimmerby kommer att få 1000 fler pensionärer 2030 än idag. Vi behöver ett Trygghetsboende. Där har vi drivit på hårt i frågan med hjälp av Kristdemokraterna och nu ser det ut som vi äntligen får en diskussion om vårt bostadsföretag Vimarhem ska bygga, eller vår fastighetsavdelning. Vimarhem har år efter år inte lyssnat på kraven från bland annat pensionärsföreningarna om Trygghetsboende, men nu trycker vi på, främst från (m) och (kd). Från moderat håll ser vi gärna också privata byggherrar i dessa diskussioner och där driver vi också på, just nu i samtal med lokala entreprenörer.

-          Moderaterna kommer att driva på viktiga reinvesteringar i ungas miljöer i Vimmerby; skola och idrottsanläggningar. Mer pengar måste in i reinvesteringar i Astrid Lindgrens skola och Vimarskolan, men också  i Idrottshallen i form av en utbyggnad.

-           Landsbygdspolitiken; moderaterna har varit hårt drivande i fiberfrågan med ett starkt kommunalt ansvar för investeringen, som öppnar upp för att hushållen konkurrensneutralt ska kunna välja innehållsleverantör. Vi fick med oss flera andra partier i fiberfrågan (precis som i matfrågan inom omsorgen och skolan) och idag är fiberinvesteringen igång. Det möjliggör fortsatt verksamheten på landsbygden, både för företag, lantbruksföretag och permanent- och/eller fritidsbosatta.  Just fiberfrågan avgjordes till visst del av inträde i kommunalförbundet IT-Sam och också i det fallet drev vi fram det beslutsunderlag som fullmäktige behövde.
 

Arbetet med att utveckla och modernisera Vimmerby kommun sker inte bara genom politiska initiativ, utan också från ledningsgruppen med kommunchefen i spetsen. Här har man målmedvetet och energiskt arbetat fram mot delmål efter delmål, och idag har samarbeten verkställts och förvaltningar effektiviserats så att vi är färre kommunanställda idag än 2010 som in facto gör mer. Effektiviseringsarbetet fortgår, inte minst på IT-sidan. Vi stödjer också till fullo ledningsgruppens satsning på välutbildade chefer och på att skapa en attraktiv arbetsplats.
Också omorganisationer har lett till större möjligheter att bli effektivare då ”gata” har lagts på Vimmerby Gatuproduktion AB och ”park” på Kultur- och Fritid som möjliggör närmare samarbete med föreningslivet.

Vi är nöjda, men långt ifrån färdiga. Vi moderater vill åstadkomma än fler förbättringar.
Vi är nöjda med vad vi åstadkommit i Alliansen hittills och personligen ser jag att målen vi moderater, som största parti i Alliansen, lagt för mandatperioden håller på att nås ett efter ett.
Jag ser också att de frågor våra vänner kristdemokrater, folkpartister och centerpartister drivit tillfört mycket och också skapat ett antal bra kompromisser. Jag kan för stunden inte minnas någon större fråga där vi inte slutligen kunnat enas.

Ett stort arbete görs i Socialnämnden, som under perioden fått ansvar för både äldreomsorg och individ- och familjeomsorg. Det är vår i särklass störta verksamhet nu, och också den verksamhet som haft det jobbigast budgetmässigt. Det försöker vi rätta till från och med kommande budgetperiod samtidigt som vi sättger in förebyggande åtgärder för att nå bättre resultat till mindre kostnader.
Men vi är inte färdiga! Vi brottas fortfarande med en stor ungdomsarbetslöshet, med stora sociala kostnader, med utflyttning och därmed minskat skatteunderlag, med en tjänstesektor som behölver bli större och inte minst, med problem i vårt reningsverk som sysselsätter stora resurser just nu.
Jag tror väldigt mycket på den nya Arbetsmarknadsenheten, där en ny samordnare ska börja arbeta nu. Jag återkommer till detta längre fram, men jag känner stor tillit till att den får en stark påverkan på vår framgång.
Jag kommer också att återkomma när det gäller arbetena vid Reningsverket under hösten.