Nyckelfrågor för att bli fler invånare

Urbaniseringen fortsätter.

Flyttlassen till storstäderna, främst Stockholm, går i allt högre hastighet och i allt fler bussar.

StorStockholm har nu 2,3 miljoner människor (Stockholms stad nära 900.000) och man spekulerar i att Storstockhom ska vara 3,5 miljoner människor 2030.

De kommer från bland annat Vimmerby kommun.

Ökningen i Storstockholm är 36.000 invånare. De ökade med hela Västerviks kommun, två bussar om dagen anländer med nya invånare.

Takten ökar, tidigare sa man att man ökade med ett Oskarshamn om året, drygt en buss om dagen.

Vimmerby kommun är en av de kommuner som bidrar till befolkningsökningen i storstäderna. Vill ungdomarna fortsätta utbilda sig måste de flytta.

Det är den enkla sanningen så länge stater låter Universiteten bestämma över utbildningspengarna.

Men låt mig först analysera Vimmerbys befolkningsminskning 2013 som var -116  personer.

Jag gör en jämförelse med Hultsfred, som ökade med +85 personer.

-          - Vimmerby har högre födelsetal, 140 mot 119, än Hultsfred.

-         -  Lika många har avlidit i de båda kommunerna. Men det är 167, så 27 fler har avlidit jämfört med ha fötts i Vimmerby kommun. (-148 i Västervik vad avser födelseöverskott.)

-        -   Hultsfred har över 250 fler inflyttade än Vimmerby. Den stora posten är 412 från utlandet, invandrare, medan vi bara har 125, alltså nära 300 färre. Också Västervik har ett stort antal inflyttade flyktingar, 405 stycken.

-         -  Hultsfred har fler utflyttade, 277 mot Vimmerbys 172. Också fler som flyttar inom det egna länet från Hultsfred än från Vimmerby. Vimmerby har däremot fler som flyttar ut i landet, 555 stycken, och sannolikheten är stor att det är ungdomar och att det är fler kan bero på att vi är en större befolkning.

-          - Hultsfred har alltså ett flyttningsnetto på +135, Vimmerby på -94. Det skiljer 230 personer där.

-          - När det gäller inflyttning från egna länet har Vimmerby +66, Hultsfred -70. Från övriga landet har Hultsfred -170 och Vimmerby -250. Möjligtvis kan man spåra Hultsfreds många studenter i de bättre siffrorna där. Högskolekurser betyder mycket.

-          - Många av Hultsfreds flyktingar flyttar tillbaka till utlandet, hela 375 mot Vimmerbys Vimmerbys 90.

Om jag ska summera den analysen så har Hultsfred sina bättre siffror tack vare en stor invandring. Också Moliljans (Målilla) flyktingmottagande påverkar, säkert både 2013 och 2014.

Vimmerby har valt att inte öka mottagandet. Skälen är att vi inte tror oss ha förmåga att vidmakthålla den standard vi har idag på mottagandet, beträffande både bostäder och mottagande. Det kan givetvis förändras över tiden. Allt är medvetet politiskt ställningstagande. Men idag ser vi inte förutsättningarna.

Vi har en majoritet, tror jag, för att öka antalet ensamkommande flyktingungdomar. Här utreder vi nu ytterligare två boende, d.v.s. kanske 20 ungdomar ytterligare. Skälet är att vi har mycket goda erfarenheter, en bra mottagning med hög kvalité och resurser inom gymnasiet.

Vi kan nog inte räkna med att kunna stoppa den halva delen av gymnasiekullarna som väljer att flytta till utbildning, från ett år till ett annat. Men jag kan berätta vad vi jobbar med.

Nyckelfrågor är jobb, bostäder och eftergymnasial utbildning.

Jobben kan komma med konjunkturökningen, Vimmerby har en mångsidigt näringsliv med många småföretag. Här borde finnas möjligheter att öka och få tillväxt. Vi måste underlätta för näringslivet och jag är mycket nöjd över att vi nu snabbt kan erbjuda mark till expansion och etablering. Men servicen till näringslivet måste öka, mer medel måste avsättas i kommande budgetar.

Hälften av ungdomarna stannar i kommunen om vi kan erbjuda jobb. Målet är att öka den siffran.

Bostäder däremot är en svår nöt, det kostar mycket att bygga i landsbygdskommuner, vi har få privata byggentreprenörer och de få vi har som bygger, exempelvis Håkan Carlsson, måste vi vara rädda om i kommunen. Annars återstår det bara Vimarhem som kan bygga.

Vi måste också få loss våra planerade villaområden, förseningar där skyndar på utflyttning. Många vill bo i eget hus.

Hur kan det komma sig att vi behöver fler lägenheter när befolkningen minskar?

Svaret är att hushållen delar sig. Säg ett hushåll på två vuxna och två barn. När det hushållet delar sig ska barnen ha var sin lägenhet och behov av två nya uppstår. Skiljer sig föräldrarna uppstår behov av ytterligare en. När en person i ett gammalt par dör, behövs fortfarande lägenheten till den som är kvar. Samtidigt minskar också landsbygden, hus där blir sommarbostäder när de gamla flyttar till tätorter. Då behövs ersättningsbostäder till dessa.

Utbildning är en tredje nyckelfråga.

Om hälften av ungdomarna flyttar till utbildning kan vi minska den siffran genom att erbjuda utbildning i kommunen. Vi kan också minska siffran genom att erbjuda snabb och bra pendling till omgivande kommuner med eftergymnasiala utbildningsplatser.

Just nu har vi ett samverkansprojekt med Hultsfred och Västervik där vi försöker bli pilotregion för att få pengar till universitetskurser i de tre kommunerna. Lyckas det kan vi vara på väg mot något nytt, där utflyttningen kan motverkas och näringslivets behov av kompetensförsörjning kan tillfredsställas.

Vi jobbar mycket på alla dessa tre områden: jobben, bostäderna och utbildningen.

Hur ska övriga Sverige kunna möta Storstockholms expansion och utveckla alternativ?

Ett förslag är större regioner.

Inte ens Göteborg och Malmö hänger med längre som städer (ca 500.000 respektive ca 300 0000) utan får bilda stora regioner som Västra Götaland och Skåne för att matcha Stockholm.

Allt medan Linköping, Jönköping, Växjö och Kalmar träter om vilken region de vill ha.

Jag tror inte vi har så mycket att välja på, en region bestående av Östergötland och Småland skulle ge 1,2 miljoner invånare, ungefär lika mycket som Skåne idag och då skulle vi ha en chans. Tyvärr tror Kalmarborna att om man tar rygg på Växjö så räcker det och Växjöborna att om man går in i Skåne räcker det och Jönköpingsborna att om man är själva, så är det tillräckligt…

Om vi nu tror att framtiden är lika splittrad som idag, att de små regionstäderna i Småland ska fortsätta träta – vad kan vi då göra i Vimmerby?

Jag tror att vi måste arbeta länsgränserna och skapa stark samverkan där regionen utgörs av våra grannkommuner; Kinda, Eksjö, Ydre, Hultsfred, Oskarshamn och Västervik. Framförallt då samverkan med Hultsfred och Västervik inom länet.

På sikt tror jag att samverkan också med Linköping blir viktigt.

Jag tror också att vi har en joker i kortleken; besöksnäringen. 

Vi har en stor utmaning i att ta emot 1 miljon besökare varje år. Ska vi inte fråga alla dom om de vill flytta till Vimmerby?

Här tror jag att en strategi måste utformas i samarbete med ALV. 

All inflyttning börjar med ett besök.

En reflektion efter snart 38 månader...

"Det är inte som att driva ett privat företag" 

Så sa socialdemokraten Eva Berglund, för övrigt gammal skolkamrat, till mig i fullmäktige någon av de första sammanträdena den här mandatperioden.

Jag protesterade givetvis, hur svårt kan det vara?

Det är väl bara och bestämma sig och därefter verkställighet, tyckte jag.

När jag nu är inne på sista året i mandatperioden har jag förstått att Eva till stor del har rätt, och till en liten del har fel.

Att vara ”regeringschef” i en kommun, en av landets 290 kommunstyrelseordföranden, innebär tveklöst ett ledarskap och makt till verkställighet. Men det är långt ifrån likt att vara VD eller ens styrelseordförande i ett familjeföretag.

1.    Jag är i demokratibranschen. Det innebär att jag måste argumentera, presentera, förklara, förankra, följa upp. Och ändå inte få beslutet med dig. I mitt eget företag fattar jag själv beslutet, även om jag lyssnar in påverkare.

2. Jag hanterar andras pengar, inte mina egna. Det ställer stora krav på att misstag inte får ske. Med mina egna pengar blir jag själv lidande om jag fattar fel beslut. Mycket stort och tungt ansvar.

3.    Jag leder tillsammans med andra. Främst andra nämnds- och styrelseordföranden, men också med andra chefstjänstemän; förvaltningschefer, kommunchef. ”Ledandet” tar sig olika uttryck, den gyllene zonen är bred.

4.    Jag måste identifiera den gyllene zonen för samverkan. Jag har inte befogenhet att ge medarbetare order och uppdrag i ett dagligt arbete, däremot har jag med kommunstyrelsens godkännande befogenhet att fatta beslut om uppdrag. Det är en helt annan sak än att dagligt leda. Det uppdraget har kommunchef och förvaltningschef och deras team av ledare. Jag måste hela tiden samverka med dem om jag ska kunna påverka det dagliga arbetet. Men ytterst är beslutet deras, inte mitt. I annat fall måste jag få till ett nytt beslutsprotokoll.

5.    Ändå har jag och kommunstyrelsen tillsynsplikt, ska svara inför revisorer, inför fullmäktige och inför väljarna. Tillsynen måste därför fungera och här gäller det att kunna utöva tillsyn i samverkan med den operativa ledningen.

6.    Min sociala kompetens måste vara sådan att jag kan klara att samverka med kommunchef och förvaltningschef med stor respekt, samtidigt måste jag visa en tydlig politisk vilja som inte får misstolkas.

7.    Jag måste kunna svara i en fråga jag inte ansvarat för, utan att det ser ut som jag skyller ifrån mig ansvar.

Som ägare och VD i ditt eget företag kan du som sagt göra misstag. Som kommunalråd tillåts det knappast. Du måste därför vara ytterst noga med underlagen och du måste få tjänstemän att förstå att du är det, och att det inte handlar om tillit och förtroende utan mer om att själv behöva insikten, för att själv kunna fatta ett eget beslut.

Det är svårt.

Eva hade så här långt ganska rätt.

Det som jag tycker är relativt lika är ekonomisk underbyggnad, återkoppling och medarbetares engagemang i ”företaget”.

Här finns en vilja till kundservice, till insikten att man har jobbet för att tjäna medborgarna – även om man inte når full framgång, så är ”tjänandet” viktigaste inslaget.

Både medborgarundersökningen och näringslivsrankingen för Vimmerby kommuns politik och förvaltning visar att just servicefrågor är där man brister.

Av någon anledning tycker medborgare och företagare att man lever ett eget liv i kommunadministrationen, ett liv utanför verkligheten.

Det gör man inte. Inte på något sätt. Tvärtom sysslar man med välfärd som berör nästan alla.

Det man är dålig på i detta hus är att kommunicera, visa sina bra sidor, visa det man lyckas med, skapa berättelserna som motiverar existensen och berömmet.

Jag sitter mitt i, jag ser allt gott man gör.

Men kommunikativt brister det avsevärt. Man har inte förmåga at berätta det.

Det är något vi får jobba vidare med och bli bättre på.

KORT SUMMERING AV EKONOMISKA NYCKELTAL

Insändare i tidningen har gjort gällande att kommunen är i så dåligt ekonomiskt skick att vi kan liknas vid en PIG-stat, typ Spanien.

Jag ska här återge mitt svar som publicerades i VT den 14/2. Insändaren hittar ni på VT:s hemsida, publicerad den 13/2.

Insändarsvaret:

Anders Fransson, Brantestad skriver att Vimmerby kommuns skuldsättningsrad är 74 procent och därav drar han slutsatsen att Vimmerby platsar bland PIGS-länderna (läs: länder i bankrutt), i nivå med Spanien.

Det är beklagligt att så felaktiga uppgifter skrivs.

Jag ska här bemöta Franssons uppgifter nedan.

Fransson säger att de totala skulderna är 1.528 Mnkr ”enligt kommunkontoret”. Det är inte sant. Skulden, totalt 960 Mnkr november 2013 är fördelad 280 Mnkr för kommunen, 347 Mnkr för Vemab, 303 Mnkr för Vimarhem, 30 Mnkr för VKF, Vimmerby gata och Astrid Lindgrens Näs 0 kronor.

Eftersom Fransson förväxlat av fullmäktige beslutat lånetak (tillåtet lånebelopp), med faktiskt skuld, faller nära 10 spaltcentimeter av hans resonemang. Bland annat sprider han den felaktiga uppgiften att kommunen får räkna med 50 Mnkr i årlig ränta de kommande åren och också att vi ska ha 1 Mnkr i ränta i veckan (!).

Snitträntorna är idag ca 3,3% för kommunen och ca 3,0 procent för bolagen.

Vi betalar totalt 9 Mnkr i ränta i kommunen (30 öre i sekunden) och 20 Mnkr cirka i bolagen (65 öre/sek). Vi gav tidigare besked på kommunalrådsbloggen, att räntan för kommunkoncernen var mellan 0,75-100 öre i sekunden.

Fransson är medveten om att det är bolagen som har de stora lånen, men tror att allt kommer att gå över styr i framtiden och att kommuninvånarna får stå för fiolerna. Med den framtidssynen ska vi inte bygga något, ingen ska bygga villa, ingen ska satsa en enda krona. Vi ska inte bygga kraftvärmeverk för att skapa all värme själva (istället för att göda oljeländerna) och vi ska inte skapa 25 % av vår el själva.

Fransson jämför kommunen med staten. Men räknar inte in statens alla bolag i ”statskoncernen”, däremot kommunens bolag i kommunens finanser. Äpplen och päron således.

Vimarhems räntor betalas av hyresgästerna. De belastar inte skatten. Vimarhem är välskött och inte nära konkurs.

Vemabs räntor betalas på räkningar för vatten, avlopp, renhållning, el och värme. De går inte på skattsedeln. Vemab är välskött och har historiskt gett stora utdelningar.

Kommunens räntor härrör sig till nytt gymnasium, ny förskola, nytt äldreboende, industrimark och nu senast satsning på fiber.

Fransson frågar om finansiella intäkter. De består bland annat av avkastning på finansiella placeringar. Vimmerby har tillsammans med andra kommuner i länet avsatt pengar till kommunanställdas pensioner. Vi har satt in 51 Mnkr. Fonden har nu växt till 140 Mnkr. Avkastningen tas upp i resultatet men sätts tillbaka igen i fonden. Fonden finns där för att klara framtida pensioner så vi inte behöver ta pengar från daglig drift till pensioner.

Så till skuldsättningsgraden. Den får Fransson fram genom en hemmasnickrad modell, han dividera skulden med intäkterna, 539 Mnkr./. 732 Mnkr och får 73 procent.

Detta är inte rätt. Skuldsättningsgrad får man fram genom att dividera den totala skulden med eget kapital. Det blir ett helt annan procentsats.

Kommunens anläggningstillgångar var per 121231 1.263 miljoner kronor. Det egna kapitalet var 713 Mnkr och resterande upp till 1.263 Mnkr är alltså upplåning.

Med sin felaktiga beräkning som grund jämför han allas vår kommun med en PIGS-stat, typ Spanien, d.v.s. stater nära bankrutt och med skyhög arbetslöshet.

Det är beklagligt för alla oss andra som bor och arbetar här.

Vimmerby, Hultsfred, Västervik - en kommun?

Vimmerby kommuns samverkan ökar.

Kommunalförbundet ITSam är en samverkan mellan sex kommuner om IT-tjänster till den kommunala förvaltningen. Nu förbereder Vimmerby en samverkan med både förvaltning och nämnd inom Miljö- och Byggområdet. Överförmynderiverksamheten , som vi samverkar med Kinda om kan komma att utökas med Åtvidaberg och Ydre. Alkoholhandläggning, och juristfunktion är också föremål för samverkan.

Gymnasielinjerna delade vi upp med Hultsfred vilket visade sig framgångsrikt. Samarbeten inom eftergymnasial utbildning utvecklas nu också mellan Hultsfred, Vimmerby och Västervik.

Aktuell fråga jag fått: kommer det slutligen att ske kommunsammanslagning?

Vimmerby och Hultsfred skulle bli en kommun på 29.000 invånare.

Vimmerby och Västervik skulle tillsammans bli 50.000 invånare.

Tidningen Dagens Samhälle (nr 42/13) frågade landets kommunstyrelseordförande vad de trodde om just kommunsammanslagningar och sex av tio tror att flera kommuner kommer att slås ihop de kommande tio åren.

Björn Sundström på SKL,(Sveriges Kommuner och Landsting) som undersökte konsekvenserna av ett länsbyte till Östergötland på uppdrag av Vimmerby och Västerviks kommuner, tror att sammanslagning och samverkan är tvingande för att undvika kommundöden.

-          Det blir gigantiska problem att klara personal- och kompetensförsörjningen i de små kommunerna i framtiden, säger han i tidningsreportaget. Den stora potentialen att slå ihop kommuner finns i södra Sverige, främst Skåne och varför inte slå ihop kommuner i Stockholms län, fortsätter han.

Sundström varnar också för att kommunförbund kan bli dyrare lösningar för de enskilda kommunerna. Och den varningen ska vi ta på allvar.

För Vimmerbys del tror jag på samverkan, inte sammanslagning.

Vimmerby har i dagsläget inget att vinna på att fusionera med vare sig Hultsfred eller Västervik eller båda. Min reservation sträcker sig till kanske 8.000-10.000 invånare, blir vi färre än så i Vimmerby är risken uppenbar att vi inte alls klarar vår service.

Sammanslagning innebär inte att befolkningen ökar, vi snarare att demokratin och delaktigheten riskerar att bli mindre. Och att de givna centralorterna blir större på bekostnad av mindre tätorter. Vimmerby har stora möjligheter tack vare sin geografi; vi är en rund kommun med en given centralort som inte behöver konkurrera med något annat centrum inom kommunen om satsningar man bara kan göra ett av.

De korta avstånden till våra tätorter möjliggör också en mer kostnadseffektiv kommunal service.

Frågan är dock vad vi kan samverka om mer? Det kanske inte finns fler gemensamma behov?

Själv kan jag tänka mig socialtjänsten. Äldreomsorgen kan vara kvar i kommunerna men socialtjänsten, som innehåller mycket myndighetsutövning, skulle kunna vara ett område att samverka kring.

Också kostorganisation, städorganisation, fastighetsorganisation – överlag relativt opolitisk samhällsservice.

Än är inget av detta moget och det kanske inte heller blir. Minskar invånarantalet i de tre kommunerna ännu mer dramatiskt kan det tvinga fram en diskussion.

Hultsfred och Vimmerbys kommunledningar träffas regelbundet, vi träffar också Västerviks kommunledning ofta, och nätverken vi alla deltar i spänner över tre län; Kalmar, Östergötland och Jönköpings län. Vi har mycket goda kontakter och relationer. Vi vet om varandra, lyssnar på varandra och lär av varandra.

Vi ser att arbetsregionerna växer, att infrastrukturens utbyggnad är ett måste och också att exempelvis de länsstyrda kollektivtrafikbolagen måste koordinera, även om det tycks vara det svåraste av allt i deras värld…

Lösningen för landsbygdskommunerna är inte att tävla med storstäderna (Stockholmsregionen ska bli 3,5 miljoner människor i framtiden spås det) utan snarare att utveckla alternativ, att fokusera på det man kan erbjuda.

Exempel på sådant är bostäder vid havet i Västervik, vid sjöarna i Hultsfred och Vimmerby, bra, robust och pålitlig arbetspendel, fiber för snabb uppkoppling direkt till bostaden, decentralisering av utbildning  - häromkvällen hörde jag också ordet  ”återindustrialisering” som jag tror är en del av lösningen. Det finns småskalig industriell produktion som passar utmärkt för landsbygden.

Glesbygden är i sig en upplevelse som inte behöver konstrueras.

Det finns dock en myt om samverkan; att det ska bli billigare.

Jag tror inte att varken ITSam eller en gemensam Miljö och Byggmyndighet blir avsevärt billigare för oss, även om vi förväntar oss det och arbetar för det.

Däremot ökar möjligheterna till högre kompetens och en effektivare organisation.. det senare kan givetvis leda till att kostnaden för verksamheten sjunker.

När det kommer till anslag är det  det klassiska som gäller; vilken nivå behöver vi snarare än vilken nivå som är trevlig att ha.

”Nice to have” är det långt till – utmaningen är att hitta nivån av exakt det vi behöver,  ”need to have”, inget annat.

Då kan även kommunalförbund och samverkansorgan bli en bra lösning.

Nu sjösätts med stor sannolikhet en gemensam Miljö- och Byggmyndighet i Hultsfred-Vimmerby den 1 april. Om något drygt år bör vi kunna se om medborgarna i de båda kommunerna upplever en ökad servicenivå och en mer kompetent handläggning, allt till en lägre kostnad.

Översiktsplan för landsbygden på gång

Vimmerby Tidning refererade i veckan från kommunstyrelsens sammanträde att en Översiktsplan för Landsbygden ska tas fram.
Jag vill understryka att det är ett förslag som ska skrivas fram för beslut i kommunstyrelsen.
Tyvärr uppfattades det av tidningen som ett klubbat beslut, så var inte fallet. Kommunstyrelsen hade en diskussion på mitt initiativ för att sondera politikernas intresse.
Själv tycker jag det vore ett utmärkt sätt att ta vara på det landsbygdsutvecklingsdokument som tagits fram.

Moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet i Alliansen samt socialdemokraterna och vänstern ansåg i kommunstyrelsen att det är lämpligt att göra en kraftsamling genom att ge landsbygden en Översiktsplan, att fastställa vad som är möjligt att göra.
Det ser jag som ett mandat att skriva uppdra åt planavdelningen att skriva fram ett förslag till beslut.

Till grund för ÖP:n ska givetvis också Landsbygdsberedningens förslag ligga, såsom det kommer att klubbas i fullmäktige innan sommaren.
ÖP:n för landsbygden skulle i så fall startas upp under senhösten.
Förslaget kommer nu att skrivas fram för behandling i kommunstyrelsen framöver, och därefter fullmäktige.

Handeln ger sämre betyg än industrin

Nu väntar en djupdykning i enkätsvaren inför 2014 års Företagsranking. Den 6 maj ska den vara klar och vi får då se hur Vimmerby kommun förhåller oss till andra kommuner.

Jag sitter mitt i detta stora bruna stadshus.

Och jag kan ärligt säga att det finns massor kvar att göra. Känslan för vad service är,  och hur mycket den impregnerat ryggraden i varje enskild tjänsteman och politiker, är en bit ifrån det säljkårer och handelsmän och kvinnor  får lära sig i näringslivet.

Å andra sidor är kommunala tjänstemän inte säljare. De har en annan uppgift än att sälja varor.

Inte desto mindre bedöms de efter sin förmåga att kommunicera och ge service, som upplevs som just service, tillmötesgående, lösningsorienterad, åtrerkopplande.

Så visst finns det mycket kvar att göra. Har vi 3,2 i betyg på en femskalig skala så förhåller det sig så, att vi har mycket kvar att göra.

Men det finns också en hel del som blivit bättre och det finns många åtgärder som satts igång. Om processerna fortlöper, om fokus behålls, kommer vi att successivt förbättra vårt lokala företagsklimat.

Kanske ni tycker nu att jag försöker försköna. Men så är det inte. Skärskådar man svaren så är det mycket som får en förklaring.

Vi behöver reflektera över att vi både blivit sämre i en del grenar, och bättre i andra. Analys är viktigt, det som inte mäts finns inte.

Här några fakta om och ur enkäten.

Undersökningsperioden är september till november 2013.

I Vimmerby har 90 företagare svarat (45% svarsfrekvens.)

Av dessa har 44 % 1-5 anställda. Och 29 % 6-25 anställda.

31 % är från handeln, 19 procent från industrin

Vi har tidigare i kommunen noterat att när svaren från industrin dominerar får vi bättre betyg. Det betyder att handeln generellt drar ned vårt betyg, att de företagare som är mest missnöjda är fåmansbolag inom handeln, med få anställda.

72 procent är män, 32% är kvinnor och hela 72% är 45 år eller äldre. Bara 6% är yngre än 35 år.

Över perioden 2008-2013 (enkätsvaren) var vi i botten 2009 med 2,9 och bäst 2011 med 3,4. Nu fick vi 3,2, samma som för 2012.

Kommunens service till företag är 3,0, dvs precis godkänt.

Kommunens tillämpning av lagar och regler är 3,2.

Tjänstemännens attityder till företagande är 3,1.

Kommunpolitikers attityder är 3,5.

Kommunens upphandling är 2,7

Kommunens verksamheter tränger undan privata företag: endast 4 % tycker så.

Allmänhetens, skolans och medias attityder till företagandet är alla 3,7.

Dialogen mellan företag ochm kommunledning är 3,2.

Kommunens information till företagen är 3,1.

Vi ser också att 56 % av alla ärenden är tillståndsärenden. Myndighetsutövningen har alltså stor påverkan. Tillsynen kommer sedan på 31 %.

En start bidragande orsak till att sittbetyget dras ned är att väg, tåg och flygförbindelser bara får 2,5 i betyg, och tele- och it-nätet bara 2,8.

Företagen får också svara på frågan hur det ska bli bättre.

Här är, i rangordning, recepten:

-          Bättre förståelse hos tjänstemän och politiker om företagande.

-          Snabbare handläggning.

-          Bättre dialog mellan kommunen och företagen.

-          Öka kommunens attraktionskraft.

-          Utbilda elever om företagens roll i samhället.

Var har förbättringar skett?

Politikernas attityder, kommunens upphandling, kommunens information till företage, tillämpningen av lagar och regler har alla blivit bättre.

Sämre har det blivit med tjänstemännens attityder till företagande och tillgången till arbetskraft med relevant kompetens.

Ja, som ni ser har vi att göra. Under de senaste åren har följande införts i kommunen rörande just dialogen med företagen:

-          Industriråd

-          Näringslivsråd.

-          Frukostmöten.

-          Nyhetsbrev till företagen.

-          Destinationsprojekt.

-          Branschdialog med kommunalrådet.

-          Bloggar från kommunchef och kommunalråd.

-          Företagslotsar, utbildning av tjänstemän i företagskontakter.

-          Aktivare mer informativ hemsida.

-          Facebook-dialog.

-          Fler företagsbesök.

Men nu tar vi nya tag, vi ska förbättra oss!

För vi kan mycket bättre!

PS. Vill du själva läsa detaljerna? Klicka här: http://foretagsklimat-presentations.s3.amazonaws.com/resultat/vimmerby.pdf