söndag 25 maj 2014

En snabbsurf i äldreomsorgens värld

I dagens blogg ska jag surfa omkring lite i äldreomsorgens värld.
Det är ju högst aktuellt för oss i kommunen eftersom vårt nya äldreomsorgsboende ska vara inflyttningsklart i december..

I medierna är äldreomsorgsfrågorna ständigt aktuella och det är säkert mot bakgrund av att vår befolkning blir äldre och äldre, räknat från 65 års ålder och 30 år framåt så är äldrefrågorna relevanta och intressanta.
Ska det vara ett spa på äldreboendet?
När företaget Kavat Vård nyligen öppnade ett boende med spa-profil fylldes platserna snabbt. Aktiviteter som bubbelbad, massage och skönhetsvård får de äldre att må bra, konstaterar verksamhetschefen Anne Lundmark. "Blodtrycket sjunker och att koppla av i vatten gör att man blir väldigt lugn", säger hon till Svenskt Näringslivs nyhetsbrev.
I Vimmerby blir det en solstrand med ljus, ljud och sand. Med all säkerhet blir det också möjlighet till bad. Om det blir bubbler i vet jag faktiskt inte…

Minns ni TV-programmet "Sveriges Bästa Äldreomsorg" som gick i höstas i två delar. Två ”experter” reste runt bland äldreomsorgens boenden och lärde ut sina idéer kring hur äldreomsorg får häögsta betyg av brukarna.
Anna Hellgren är projektledare för nya SVT-satsningen "Sveriges bästa äldreboende" intervjuades i tidningen Veteranen. Anna svarade:
- Vi hoppas att det här ska leda till debatt om äldreomsorgen i Sverige. Vilket värde tillmäter vi de äldre, vem ska jobba inom äldreomsorgen framöver, vilka resurser är vi beredda att satsa? Nu i vår serie om Smedsbergets äldreboende försöker våra experter på olika sätt få personalen att lyfta kvaliteten. Vi har under lång tid byggt upp ett förtroende som gjort att vi har kunnat filma de boende och personalen under ett halvårs tid.
TV-serien slog igenom med buller och bong och det var nog fullsatt i TV-sofforna av människor inom omsorgen som tittade.

Men när socialstyrelsen gör mätningar så vinner man på andra kriterier än det TV-serien visade. Kungälvs kommun vann en mätning:
– Vi har ökat antalet träffpunkter så att de finns på alla våra äldreboenden, säger Gun-Marie Daun (KD), ordförande i sociala utskottet på Kungälvs hemsida. Träffpunkt är en organiserad verksamhet som numera finns på alla äldreboenden i Kungälvs kommun. En aktiveringspedagog leder arbetet. Det pågår verksamheter hela dagen.
– På förmiddagen kan det vara att läsa tidningen tillsammans eller att en trubadur sjunger, säger Agneta Gustafson, kultur- och fritidsansvarig inom äldreomsorgen. På eftermiddagen kan det vara en målarcirkel eller högläsning. Agneta öppnar även för frivilliga som vill bidra med någon aktivitet eller inslag, vad som helst. Det är bara att höra av sig till Agneta och anmäla sig, skriver man vidare på hemsidan och förklarar förstaplatsen:
– En av förklaringarna till vår topplacering är att vi var med i ett arbete inom Göteborgsregionen kallat ”blommande ålderdom” som gav en stark drivkraft och ett nytt tänk, säger Agneta. Hemtjänsten deltog också och att arbetet blev så framgångsrikt beror på att personalen tagit till sig detta och är delaktig.
Personalen har tagit till sig metoden att se till det lilla. Socialdepartementet har tittat på antalet aktiviteter, personal och genomför brukarenkäter.
– Vi har tagit till oss allt vi kan. Med hjälp av statliga medel har vi efter GR-arbetet tagit in personal som utvecklat vårt arbete. Kultur, konst, musik och litteratur, det handlar om att odla vars och ens intresse. Och vi har också fått hjälp av bibliotek och kulturskolan. Vi vill också passa på och tacka all personal som gör ett fantastiskt arbete, säger Agneta och Gun-Marie (KD).

Fackföreningen Vision har också hävdar att chefsutveckling är mycket viktigt. I Vimmerby kommun har kommunchefen haft fokus på just ledarutveckling.
Visions förbundsordförande Annika Strandhäll säger på nätet:
- Chefer inom äldreomsorgen har flest direkt underställda, över en fjärdedel har mer än 44 direkt underställda. Mer än varannan chef inom äldreomsorgen anser att de har för många direkt underställda medarbetare, motsvarande siffra bland de tekniska cheferna är var sjätte. Om inte cheferna har tid att leda, hur ska vi då kunna skapa världens bästa äldreomsorg?
- Den intensiva debatten om vinster i välfärden blir alltmer polariserad och riskerar att skjuta bredvid målet. Det allra viktigaste, kunskap, kvalitet och personal glöms bort när frågan blir ett slagträ för olika politiska ståndpunkter. Därför presenterar Vision, Lärarförbundet och Vårdförbundet fyra åtgärdspunkter för ökad kvalitet i välfärden, sa Annika Strandhäll i SVD Opinion
Vimmerby kommuns kostnader för äldreomsorgen ökar. Dels beroende på att vi snart får ett nytt äldreboende som kostar mer än det gamla, dels för att antalet äldre ökar samt att landstinget lägger över allt mer av sin vårdapparat på hemsjukvården.
Hur rustar vi oss för detta, samtidigt som kvalitén ska bli bättre, brukarna allt nöjdare och kommunens pengar ska räcka till allt mer?

Det, kära läsare, blir det kommande mandatperiodens stora fråga att hitta lösningar på.

söndag 18 maj 2014

Talet på Tuna Torg idag

Detta tal hölls på Tuna Torg idag då jag invigde det nya servicehuset.

"Tuna-bor!
Jag är glad att jag blivit inbjuden att få inviga denna fina Servicebyggnad, som enligt de kommunala handlingarna benämns ” servicebyggnad med latrintömningsbrunn, på fastigheten Knastorp 1:33, Tuna Vimmerby kommun”.
I och för sig ska vi inte överdriva en invigning, men själva servicehuset med sina toaletter är ingen liten skitsak.
Tvärtom, den är i hela sin gestalt en symbol för den sammanhållning ni har i Tuna-bygden och all den verksamhet ni byggt upp.
Tiderna förändras, så också en bygds befolkning. Gamla faller bort, andra flyttar ut, åter andra flyttar in. Inom företagsvärlden brukar man säga att ”vår kultur sitter i väggarna” och när det gäller Tuna-bygden kan man verkligen säga att den initiativkraft och rådighet som bygdens folk visar upp verkligen sitter djupt rotad i myllan här.
För det är ju så – inget gör sig självt.

Men i glesbygden, - för i vår kommun bor vi alla i glesbygd, - sker allt oftast så sakta att vi tycker att det inte händer något.
Det finns därför anledning att reflektera och se bakåt, för att registrera vad som gjorts. Att se bakåt är positivt – då kan man hämta den kraft som behövs för att se framåt!
Hur länge har ni haft en Älgpark som drar 25.000 turister?
Hur länge har ni haft en fin, välbyggd stugby med ökat antal bokningar?
Hur länge har ni haft en gång- och cykelväg genom hela samhället?
Hur länge har ni haft Tuna Torg och Servicebyggnaden?
Utöver detta: Turistlägenheter, Lövparken och Tuna Gård, Smalspåret, Honungscafé, Loppis i Falla och alla aktiviteter i hembygdsgården.
Det händer mycket! Det har gjorts mycket!

För mig är det inte frågan om att rädda landsbygden, nej det är mer frågan om att se vilka möjligheter landsbygden erbjuder, bland annat storstadens folk.
Idag är hela Vimmerby kommun en glesbygd. Stockholms stad växer med en busslast om dagen, Stockholms län med två busslaster människor. Varje dag. På ett år har två hela Vimmerby kommun flyttat till Stockholmsregionen.
Av bland annat den anledningen har regeringen beslutat om en höjning av kostnadsutjämningssystemet. Som i allt annat får vi inte tillräckligt, men det blir några miljoner mer för att exempelvis kunna hålla samma klass på barnomsorg och skola som övriga landet.
Men i stort, ja då får kommunen klara sig genom kreativitet och idogt arbete.
Precis så är det för våra kransorter också. Vi ska inte tala om ”Rädda landsbygden” och bli ett offer. Istället ska vi fokusera på våra möjligheter, hitta de idéer som bär och som tillsammans med andra idéer kan vända trenden.

I Vimmerby kommun har vi Astrid Lindgrens Värld som en stor motor och vi har möjlighet att göra hela kommunen, och hela regionen, till, en ”Astrid Lindgrens Värld”. Det finns stora möjligheter att människor vill besöka en sådan region, och också att bosätta sig där.
Människor kommer allt längre ifrån den genuina. När jag arrangerade kräftfisken för mina kunder för många år sedan var det hälften som aldrig sett en levande kräfta. När blir det exotiskt att klappa kor, grisar och får? Kan vi ta betalt för att man ska få lägga sig i gräset på en blomsteräng och äta en närproducerad picknickkorg?
När blir en bonde ett studieobjekt? Jag menar, i Italien får vi betala hos alla vi besöker på en mat- och vinresa; producenterna av osten, köttet, olivoljan, vinet.
När börjar vi forma besöksprodukter som vi har i vardagen och kan ta betalt för?
Det är detta jag menar med att vi inte ska rädda landsbygden, vi ska vända på det och ta fram landsbygdens möjligheter.

Ja, det är möjligheterna vi ska leta efter, inte problemen. För hittar vi möjligheterna så för de oftast automatiskt med sig lösningarna på problemen.
Tuna-bygden är ett fokusområde i Destinationsprojektet och har därför tillförts medel till olika satsningar. Det är kommunens sätt att se det starka engagemang som finns här, det är vårt sätt att försöka hjälpa till och bidra.
Ni i Tuna-bygden sticker ut idag, ni har gått före i mycket, ni har krokat arm och lagt ned åtskilliga timmar på att kunna skapa ett besöksmål.
Ingvar Kamprad sa när ett varuhus slått försäljningsrekord: ta nu en tyst minut och njut, därefter fortsätt göra det ännu bättre.
Så var nöjda med det ni gjort men var inte nöjda i den mån ni tycker allt är färdigt! Fortsätt bygga på attraktionskraften, fortsätt leta efter möjligheter att utveckla ytterligare.

Och ta väl hand om era idésprutor i bygden. Alla såg Torne träsk som ett enda stort istäcke, men Yngve Bergkvist såg isen som ett byggnadsmaterial till sitt hotell.
Vem hade lagt ett stort köpcentrum i Ullared idag? Nån idéspruta typ Göran Karlsson (GeKå) började och ser ni sådana, ge dem allt stöd och uppmuntran ni kan! De är guld värda för en bygd.

Ja, denna servicebyggnad är verkligen en symbol för något större; bygdens starka kraft, starka energi och sammanhållning.
Vi kan ärligt säga att vi tror på Tuna och på kraften här.
Vi är snart på väg med nästa stora investering i den här bygden, och det är fiber för digital kommunikation. Det skapar möjligheter att se på TV, ringa och kommunicera via dator friktionsfritt och massivt.
Somliga av er kommer kanske bara att märka det via en HDTV, somliga via en mycket bra telefonledning – men era företagare kommer att se en väsentlig skillnad när exempelvis broschyrer och filmer ska skickas världen runt med bilder och filmer från både stugby, älgpark och Tuna Torg med denna exemplariska servicebyggnad.

Hur jag än filosoferar kommer jag tydligen tillbaka till servicebyggnaden och dess toaletter.
Ni ser, det är ingen liten skitsak...

Jag vill med detta önska servicebyggnaden lycka till, önska er alla i bygden framgång i era förehavande och därmed förklara denna Servicebyggnad för invigd."




söndag 11 maj 2014

Det krävs två för att dansa

Jag kan irriteras över att valrörelsen tidvis visar tecken på att vara fullständigt bredvid sanningen. 
Det finns åtskilliga fakta att ta del av. Opartisk fakta. Inte fakta framtagen av partiorganisationer.

Som exempel följande:

Den lilla klick dollarmiljarder som Sverige har, 19 stycken, har fyrfaldigats de senaste tio åren. Alla har ett arv i botten på sin förmögenhet. Skillnaden mellan dessa dollarmiljardärer och de med sämst inkomst/förmögenhet i Sverige har ökat. Det är sant. Den ökningen började 1980. Inte 2006. I och med att trenden vände 1980 så började Sverige så sakteliga närma sig övriga Europa. En sanning är också att utvecklingen i det avseendet har stannat av de allra senaste åren.
·         Flera rapporter, bland annat presenterade i senaste numret av tidskriften Forskning och Framsteg, ”styrker bilden av att Sverige nu är ett land där några har blivit riktigt rika, de flesta fått det rejält mycket bättre, och där många står kvar och stampar på samma fläck.”
·         Andelen av svenska medborgare som lever i reell fattigdom har från 2004 gått ned från 3 % till 1,3 % 2012. Alliansregeringen har halverat det talet. 11% av Europas invånare anser själva att de är fattiga, 3% av Sveriges invånare anser sig själva att de är fattiga. Endast knappt hälften av dem är det.
·         SCB:s senaste rapport om ”inkomstskillnader bland barnfamiljer” visar att andelen barn i familjer med låg inkomststandard har minskat från 20 % i slutet av 1990 till 10 % nu, samtidigt som andelen barn i barnfamiljer med hög inkomststandard har ökat dramatiskt, från 10% till 40 %. Fler har fått det bättre.
Det är naturligtvis intressant att studera fakta när man ska formulera politik.

                                                                *   *   *

Ett faktum som är intressant är följande:
-          En ensamstående pensionär i Vimmerby bor kvar i sin 50-talsvilla. Hon har full omsorg, men hemtjänsten klipper inte gräs. Hon anlitar en servicetjänst på privata marknaden för totalt 16.000 om året till snöskottning, gräsklippning och trädgårdsarbete. Hon får RUT-avdrag med 8.000 kronor. Resterande slår hon ut på sin boendekostnad, alltså cirka 1.300 i månaden. Hon bor redan för 3.000 i månaden i sin villa räknat driftkostnader, eftersom villan är färdigamorterad. Med hjälp av RUT-avdraget  bor hon kvar till en kostnad av 4.300 kronor i månaden med full service, både ute och inne. Det är upp till halva kostnaden mot en lägenhet  i stan och då kan hon bo kvar i sin invanda miljö.  Detta RUT-avdrag, som är själva förutsättningen för henne att bo kvar i huset vill de rödgröna ta bort. Man tror att en enstaka kommunal fixartjänst ska ordna behovet, att ingen sedan ska jobba svart och att kvinnan ändå ska kunna bo kvar.
-          RUT-avdraget är den enskilt viktigaste reformen i modern tid för gruppen behövande pensionärer i villa. Som insatt i de kommunala kostnaderna ser jag hur stor nytta RUT-avdrag gör som komplement till hemtjänsten. Enbart detta faktum bör göra att denna stora pensionärsgrupp funderar ett varv till innan man tar sin valsedel i september.
                                                                        *   *   *

Jag tillhör dem som tycker att mer borde gjorts på arbetsmarknaden. Alliansregeringen måste en kommande mandatperiod ha ännu mer fokus på att förbättra delar på arbetsmarknaden som exempelvis mäts i det internationella ”företagsklimatet”.
Idag är Sverige på 14:e plats av 189 länder som mäts. Rapporten om företagsklimatet innehåller fortsatt kritik mot att Sverige inte lyckats fullt ut förändra regelverket för arbetsmarknad, utbildning, skatter, planer- och byggregler. Vi får också kritik för en stelbent arbetsmarknad, för att vi inte gör fler reformer när det gäller ungdomsarbetslöshet. Det förvärras av turordningsregler, uppsägningstider, visstidskontrakt etc. 82 länder har mer flexibla turordningsregler än Sverige. Bostadsbristen i storstäderna har vi inte kommit tillrätta med.
Arbetet är på väg och åtskilliga reformer för att underlätta anställningar har skett under åtta år. Den kommande mandatperioden måste arbetet fortsätta med större fokus på att riva barriärer för inträde på arbetsmarknaden för ungdomar och invandrare.
Om vi får en rödgrön regeringen riskerar det som gjorts att raseras, nya rödgröna idéer riskerar att föra oss allt längre ned i den globala statistiken avseende företagsklimatet. Arbetslösheten kommer att gömmas i bidragsfinansierade ”hitte-på-jobb” och en återgång till tiden före 2006 inleds.

                                                              *   *   *

Vimmerbys klättring i företagsrankingen är bra, men vi är definitivt inte nöjda. Flera omständigheter kan vi alls inte påverka och därför finns ett maxtak vi kan nå. Förstaplatsen kommer sannolikt alltid att vara vikt åt förortskommuner typ Solna.
Men analysen vi gör på kommunen handlar mer om hur arbetet med vår inställning till näringslivet fortgår. Vi måste bli bättre på ”kund-relationen”. Vi lyckas ju så väl i undersökningar där kunden är våra medborgare. Varför har vi en annan syn när kunden är en företagare? Jag brukar ge svaret att det krävs två för att dansa, att företagaren borde göra 2 års praktik i en kommunal myndighet och att tjänstemannen borde göra lika lång praktik jämte småföretagaren. Det skulle leda till en topplacering i företagsranking.

För att vara tydligt, det handlar om människor. Det finns rent odrägliga företagare, precis som lärare, läkare, svetsare, journalister och inspektörer. Det finns också helt socialt fantastiska företagare, precis som lärare, läkare, svetsare, journalister och inspektörer.
Frågan är hur respektive behandlas? Om den första gruppen möter en person ur den andra gruppen tror jag inte några regelverk i världen hjälper; företagaren med dåligt socialt omdöme och beteende kommer att uppleva ett sämre bemötande. Samma gäller omvänt. Därför handlar det också om träning i socialt beteende, i att vidmakthålla en bra, trevlig attityd. Företagare som förklarar krig mot myndighetspersoner, och myndighetspersoner som förklarar krig mot företagare, kommer alltid att ge varandra uselt betyg.
De seriösa, socialt starka företagare jag möter i Vimmerby kommun är mycket nöjda med den attitydförändring som skett i stadshuset och som resulterat i tillgänglighet och effektivitet. Frågar jag myndighetsutövarna så känner de ett stort serviceansvar gentemot dessa företagare.
Det krävs två för att dansa.



söndag 4 maj 2014

Nu får Vimmerby beröm av Sverige!

Idag blir det långt och jag ska ta upp ett brev som jag fått som kommunstyrelsens ordförande från SKL:s VD, (Sveriges kommuner-och landsting) d.v.s. kommunens egen ”branschorganisation”.
Jag vill rekommendera dig att läsa hela bloggen. Det är nämligen mycket viktiga frågor för Vimmerbys framtida utveckling, om inte den allra viktigaste.

Brevet har rubriken: Sälj inte stadsnäten!
”Sverige har drygt 160 kommunala stadsnät  (av 290 kommuner) som har byggt egna fibernät. Flera företag uppvaktar nu kommuner runt om i landet med erbjudanden att ta över och utveckla de kommunala stadsnäten och även påskynda fiberutbyggnaden på landsbygden. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser dock att man noga bör pröva de skäl som finns att sälja ett stadsnät som idag är i kommunal ägo.
Kommunernas satsningar på fiberinfrastruktur innebär att de nu är ägare till drygt 30 procent av Sveriges fiberinfrastruktur och de står för en betydande del av landets nyinvesteringar i fiberinfrastruktur. Kommunerna äger den markförlagda fiberinfrastrukturen och kan erbjuda tjänsteleverantörer att på lika villkor hyra svartfiber. Tjänsteleverantörer skapar då sina egna tillämpningar, de konkurrerar fritt och marknadsför sina internet-, teve- och telefonitjänster till företag och enskilda hushåll. Stadsnäten har därigenom drivit på utvecklingen inom IT och telekom. Företag och kommuninvånare kan på så sätt ges tillgång till bredbandsnät med hög kapacitet och en mångfald av tjänster.”

Min kommentar: Inte ofta får man som politiker så snabb återkoppling på politiska beslut.
Men när det gäller vår stora fiberinvestering så är det på det sättet. Kommunerna byggde stadsnät långt före Vimmerby (tyvärr var vi sent ute i Vimmerby, vi borde byggt för flera år sedan och fått mer statsbidrag…) och idag är det många kommuner som väljer kommunalt ägda nät. Just för att ha makt över infrastrukturen och därigenom garantera konkurrensneutralitet och lägsta pris till våra invånare.
Vi moderater initierade frågan i Vimmerby och fick snabbt med oss (s), (kd) och (fp) för att skapa en majoritet. (c) gick med i fullmäktige men med många tveksamma ledamöter, där finns fortfarande tveksamheter till förmån för att låta marknaden (läs Telia/Skanova) bygga och äga. Centerns fullmäktigeordförande Ingela Nilsson Nachtweij skrev så sent som i onsdags i sin blogg: Även fiberutbyggnaden kan göras på ett mer kostnadseffektivt sätt om man gör en omvärldsanalys och studerar hur andra kommuner arbetar med fiberutbyggnad.  Är det en kärnverksamhet för en kommun att bygga fibernät i egen regi med en payofftid som innebär att projektet kommer att gå med plus år 2032? 

Svaret tycker då SKL och 160 kommuner som hittills gör det är: JA.

Centerns toppkandidat vill trots SKL:s och majoriteten av svenska kommuner, ändå låta Telia skapa monopol i Vimmerby kommun och där skiljer man ut sig från övriga partier. Centern sa visserligen ja i fullmäktige, men upprepningarna i bland annat Ingelas blogg visar på att man inte ville röstat ja till ett kommunalt landsbygds- och kommunfiber.
I sin blogg, rubricerad ”Den som är satt i skuld är inte fri” framgår det att Ingela också är kritisk till kommunens och bolagens skulder. Visserligen togs lånet till gymnasiet upp under centerns ledning förra mandatperioden (115 MSEK), men nu är man uppenbart splittrade. Centerns Kennet Karlssons i Vemabs styrelse säger klart ja till lån av 500 MSEK till kraftvärmeverk med flera satsningar, som man sedan ska taxeras ut över värme- och elkunderna. Likaså har centerpartisterna i Vimarhem sagt ja till Vimarhems ca 350 MSEK i lån. Det betyder att centern sagt ja till 850 MSEK i lån. Ingela finner själv att lånet till Seniorboendet kunde ha undvikits genom ett privat byggande. Vi vet att då hade bygget kanske påbörjats tidigast idag om det skulle upphandlats på Europanivå; en redan lång fördröjning hade blivit ännu längre. Hur hade det då gått med försäljningen och de nya jobben på Eken som nu timades så bra?
Det var man, återigen, ensamma om att tycka. Industrimarken ville man heller inte lånat till i den omfattning som skett. Förskolans lån sa man ja till på 32 Mnkr, ja då är centerns "ja till lån" uppe i över 1 miljard kronor. Så en kommun styrd av centerns toppkandidat hade ändå dragit på sig 1 miljard kronor i lån i kommunkoncernen, men då hade vi haft privatägt äldreboende och ingen industrimark alternativt mindre industrimark. Samt; Telias monopol på fiber och det är inte alls säkert att vi haft fibern på landsbygden då Telias krav har varit 200 hushåll i byalaget.
I ljuset av detta kan man se fullmäktigeordförandens upprepade kritiska hållning till våra lån som något, låt mig säga, osynkat med sina partikamrater. Man kan också undra varför lån som betalas av skattebetalare och lån som betalas av kommersiella användare inte skiljs åt i hennes beskrivning? Det är äldreboendet, förskolan och en del av industrimarken som faller över skattsedeln. Övrigt hamnar på andra räkningar alternativt betalas över tiden i form av avgifter från användare/köpare.
Nåväl, investeringarna är helt nödvändiga och gjorda i sista minuten. Vi hade bara tur med konjunkturen och ränteläget.

Jag fortsätter citera brevet från SKL:
”De kommunala fibernäten har bidragit till att Sverige i dag har världens bästa utbyggnad av 4G – det snabbaste mobila nätet som finns i dag. Bredbandspriserna i Sverige
är också internationellt sett mycket låga. Post- och Telestyrelsen har visat att i kommuner
där det finns öppna stadsnät och där tjänsteleverantörer tillåts tävla om slutkunderna
är priserna 20-30 procent lägre än när det inte finns öppna stadsnät.
Låga priser har varit en viktig drivkraft för enskilda hushåll att använda sig av de
fiberbaserade bredbandstjänsterna. Hälften av hushållen kan idag köpa supersnabbt
internet via fiber där man bland annat kan få film och tv via nätet. Utbyggnaden av de
kommunala stadsnäten är också en avgörande faktor till att allt fler kommuner och
landsting kan använda sig av distansundervisning, digital hemsjukvård och många nya
slag av e-tjänster. Tillgången till supersnabb fiber kommer att vara en avgörande
faktor för kommuner och landsting för en fortsatt utveckling av den svenska välfärdsmodellen.”

Min kommentar: Just prisskillnaden är viktig. Och användningen av offentliga tjänster. När jag föredrog den här frågan i fullmäktige pekade jag just på det faktumet att invånarna kan räkna med lägre priser för sitt internet, och dessutom kunna ta del av vinstpengarna som kommer från ett kommunalt fiberbolag. Att användas för att bygga fiber ännu längre ut på landsbygden. 

Brevet fortsätter:
”I grunden handlar svartfiber om att erbjuda en infrastruktur som fungerar på liknande
sätt som gator och vägar. Det offentliga äger dem, privatpersoner och företag använder
dem. Med rådighet över den markförlagda fiberinfrastrukturen, d.v.s. att kommunen
enbart äger själva fibern samt det rör som fibern ligger i, den så kallade kanalisationen,
kan man långsiktigt säkra tillgången på fiber och på så sätt underlätta för
många aktörer att träda in på tjänstemarknaden. Att behålla makten över fibern, samt
det rör som fibern ligger i, är en därmed en strategisk fråga som ger stora fördelar för
kommunen.
Den helt dominerande kostnaden för att bygga ett svartfibernät är kostnaden för grävning.
Men eftersom svartfiber är föga utrymmeskrävande är samförläggning med
andra ledningar både möjlig och ger avsevärda vinster. Ett rör med elva centimeters
diameter rymmer upp till 4 000 fiber, vilket ger praktiskt taget obegränsad kapacitet.
Genom att i största möjliga utsträckning samförlägga fibernätet med bland annat
vatten- och avloppsledningar kan man både sänka kostnaderna och minimera störande
grävningsarbeten. Samordning av många olika ledningsägares intressen är en kvalificerad
och komplicerad uppgift för de flesta kommuner. Med ojämna mellanrum måste
alla ledningar underhållas, förnyas och ibland flyttas – det gäller både vatten- och avloppsledningar,
el- och teleledningar samt fjärrvärmeledningar. Genom att en kommun
äger fiberinfrastrukturen minskar behovet av grävning avsevärt.”

Min kommentar: Kunde inte sagt det bättre själv. Det är helt i linje med de argument vi moderater använde för att få med de andra partierna, och det gick ju också bra när kd, fp och socialdemokraterna snabbt anslöt och insåg betydelsen. Fiber är en klockren strategisk utvecklingsfråga och när nu beslutet skrivs in i de kommunala historieböckerna, så tror jag många kommer att tacka oss i framtiden för att vi inte släppte detta till marknaden. Vi kommer att vara lika tacksamma över ägandet av fibern som vi idag är över att vi äger Vimmerby Energi och dess nät. Och visst har vi grävt; vi har redan tom kanalisation för 15-20 MSEK i grävkostnad i kommunens (Vemabs) ägo.

SKL-brevet fortsätter:
”Hur klara bredbandsutbyggnaden på landsbygden? Regeringens mål är att 90 procent av alla hushåll och företag ska ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/sek år 2020. Det är en stor utmaning att klara utbyggnaden för de som bor i glesbygd. En snabb utbyggnad är viktig för kommuner och landsting för att bland annat fungera som stöd för sjukvård och äldreomsorg.
För att öka möjligheten att främst klara utbyggnaden av bredband på landsbygden har regeringen nyligen aviserat en förstärkning på 2,8 miljarder kronor i Landsbygds-programmet för bredbandsutbyggnad. Landsbygdsprogrammet finansieras både av EU-pengar och av svenska skattekronor. Pengarna fördelas mellan 2014 och 2020. De första 400 miljonerna skjuts till redan i år genom en satsning i vårbudgeten. Totalt satsas nu 3,25 miljarder kronor på bredband, jämfört med den förra programperioden då 1,6 miljarder satsades. Satsningen innebär att kommunerna får ökade möjligheter att finansiera fiberutbyggnaden på landsbygden med statliga medel.
För små kommuner kan det vara svårt att i egen regi ha den kompetens som krävs för att både utveckla det egna stadsnätet och avsätta resurser för en fiberutbyggnad på landsbygden. I de flesta fall kan det då vara bra att gå samman med andra kommuner och bilda en gemensam organisation, till exempel ett bredbandsbolag. Det finns flera bra exempel runt om i landet på hur man gör det. 

Min kommentar:  Se där! Här fick vi också beröm för att vi gått samman med fem kommuner i IT-Sam som byggt fiber i många år. Även här hade vi starkt motstånd från de centerpartister som ivrar för Telia/Skanova-lösning, men också här blev det till slut ett enigt fullmäktige som valde att gå med i IT-Sam. Det tror jag vi också kommer att vara tacksamma för i framtiden. KF-ordföranden oroar sig också över detta i sin blogg (det visar att man också egentligen ville säga nej till att gå med i kommunalförbundet) men blandar samman Vökby Bredband (en kommunikationsoperatör) med IT-sam (kommunens IT-förvaltning i form av kommunalförbund). De båda har inget med varandra att göra. IT-Sam äger inget i Vökby och Vökby äger inget i ITSam. Varför fullmäktiges ordförande vill att Vökby-problemen ska klistras på IT-Sam är svårt att förstå. Varken Åtvidabergs kommun eller Vimmerby kommun, de två största kommunerna, är med i Vökby.

Brevet från SKL fortsätter:
”Finns det risk för privat monopol om kommunen säljer? På kort sikt kan det förefalla lockande att sälja kommunens stadsnät – en försäljning medför ju ett tillskott i kommunens kassa. Dessutom innebär det ofta att köparen erbjuder sig att genomföra en snabbare utbyggnad av fiber på landsbygden, investeringar som annars skulle riskera att belasta den egna kommunens ekonomi.
Att ett privat företag äger fibernätet innebär att de kan få ett monopol/oligopol på de tjänster som nätet erbjuder, både för privatkunder, företag och för kommunens eget behov att IT-tjänster Det innebär en minskad konkurrens på tjänstenivån och det ger den privata nätägaren möjlighet att ta ut ett högre pris på sina IT-tjänster, för att på så sätt få bra avkastning på det kapital de initialt satsat.
De erfarenheter som finns idag visar att en försäljning av stadsnätet på lång sikt är en dålig affär för kommunen. Kommunen har, till skillnad från den privata aktören, ett bredare samhällsperspektiv och ett intresse av att stimulera konkurrens för att stödja ett levande näringsliv.
Med ett kommunalt svartfibernät kan kommunen bättre garantera att alla kan få till-gång till olika typer av IT- tjänster. Det innebär att såväl kommuninnevånare som företag och fastighetsägare kan få många fler tjänsteleverantörer att välja mellan. Ett öppet svartfibernät där olika leverantörer kan hyra egen fiber sänker kostnaderna för såväl kommunens egna behov som företag och privatpersoner. Eftersom tillgången på supersnabbt bredband till lågt pris är en viktig faktor när företag väjer lokaliseringsort blir ett väl utvecklat stadsnät ett strategiskt instrument för att främja kommunens attraktivitet och näringslivets utveckling.
Sammanfattningsvis kommer fiberinfrastrukturen att ha stor betydelse för marknaden för tele- och datakommunikation i hela landet och därmed för IT-utvecklingen och samhällsutvecklingen många år framöver. Det är därför oklokt för en kommun att avhända sig kontrollen över såväl utbyggnaden av fiberinfrastrukturen som möjligheten att säkerställa att den tillhandhålls på öppna och konkurrensneutrala villkor.”

Min kommentar: Vad ska man säga? Bara att jag är väldigt glad för att det beslut vi drev och tog för något drygt år sedan nu är i verkställighet och att vår kommunorganisation med stark överblick och stora insikter,  uppenbarligen tycker vi i Vimmerby gjort rätt och vill rekommendera andra kommuner att göra detsamma.
Eftersom centerns toppkandidat vill driva frågan som en valfråga, och ihärdigt pumpar på med retoriska frågor, så lär det bli så: för eller emot kommunalt ägt fiber. 
Ska man klara den diskussionen måste man läsa på rejält och kanske inte bara ställa frågor rakt ut i rymden, utan också själv söka svaret på dem.
Till sist: Vimmerby kommun söker nu medlemskap i Svenska Stadsnätsföreningen. Det innebär att vi knyter ännu större kompetens till vår fiberutbyggnad.