Tillbaka på jobbet och på tisdag första sammanträdet med
kommunstyrelsen efter sommaruppehållet.
I veckan som gick stod det klart att Tomas Peterson (M) tar
över efter mig som kommunstyrelsens ordförande.
Jag stöder det valet. Tomas har en gedigen erfarenhet och
har den personlighet som nu behövs i ledningen åren framöver. Tomas är
pragmatisk, analytisk och lyssnande.
Han väcker inte alla idéer, han driver kanske inte utvecklingsfrågor så hårt och
energiskt som jag är van att göra; men Vimmerby kommun behöver nu en ledning
som kan hålla ihop en koalition, som kan följa en budget och som kan fokusera
på förvaltning snarare än expansiv utveckling. Där passar Tomas personlighet utmärkt!
När jag tillträdde 2011 var kommunen eftersatt på många
områden. Vi var tvingade att ta ifatt en hel del investeringar, att få en del
av ledarskapet utbytt, att slimma och träna organisationen, att jämföra våra
kostnader, att it-modernisera den kommunala organisationen – i princip allt
orsakade konflikter med en gammal centerstyrd ledning. De fyra första åren blev
därför onormalt tunga och konfliktfyllda.
Då var kommunchefen Carolina Lejonram nytillsatt. Hon fick
också, precis som jag, riva gammal kultur för att kunna bygga en ny.
När Tomas Peterson och Helen Nilsson (S) nu sätter sig
tillsammans har vi några prioriterade områden kvar; socialens kostnader måste
ned ytterligare, skolans kostnader måste ned -
båda verksamheterna måste matcha kostnadsjämförelser med andra kommuner.
Dessutom måste de se till att socialdemokraternas och moderaternas tunga
vallöfte till kommunens äldre om ett utbyggt Granen måste bli verklighet. En flyttkedja
från 50-60-talshus till Trygghetsboende skulle lätta på bostadstrycket i
Vimmerby stad.
Till att hantera allt detta tror jag Tomas, Helen och
Carolina är en alldeles utmärkt kommunledning. De kommer ha hjälp av varandra
och dessutom hjälp av starka samverkanskrafter i nämndernas ledningar,
förvaltningschefer och ordföringar.
Förutsättningen för att lyckas med den budget och den
budgetplan som ska gälla åren 2016, 2017, 2018 är att s-m-majoriteten
vidmakthåller sitt samarbete. Det är en effektiv majoritet som kommunen
behöver. Det handlar om att man vågar lita på sina problemlösningar. Och
genomföra dem.
Mediadiskussionen runt valet av Tomas kommer säkert att pågå
en tid. Han missade, tillsammans med Centerstig (c) och Henriksson (s) att återrapportera
ett beslut till KS. För detta nekades han ansvarsfrihet. Oavsett hur stor man
tycker frågan är, så tar både politiker, företagsledare, lärare och läkare dagligen
felbeslut. Knappast någonstans blir de för den skull bannlysta från yrket för
livet. De som skriker högst är som vanligt de som tycker de själva är helt
felfria. Tomas egenskaper, i det läge kommunen är nu, anser jag kommunledningen
behöver.
På Vimmerbybloggen tycker Jakob Karlsson att
socialdemokraterna missat årets chans att få ordförandeposten. Jag tycker
precis tvärtom; man har fått en stor chans att hitta en majoritet också 2018,
och då ha mer kraft och erfarenhet att kunna förhandla om ordförandeposten med
eventuell samarbetspartner. Moderaternas erfarenhet är idag djupare, men 2018
är (s) ifatt. Det hedrar socialdemokraterna att man sätter kommunen före sig
själva; en fungerande majoritet är viktigare åren framöver än enskilda poster.
Man har också visat att man kan lita på att man står för resultatet i en
förhandling med ett annat parti. Förtroende politiker emellan väger också.
Vimmerby Tidnings Alf Wesik beskriver en drömsituation från
sent 70-tal. Inge Salmeus var stadsdirektör (kommunchef) och Bengt Johansson
var kommunalråd. Då var det som bäst, beskriver Wesik. Själv var jag journalist
då, Wesik hade väl knappast börjat som helgmedarbetare vid den tidpunkten. Jag
bevakade kommunen varje dag och är väl den som bäst kan jämföra förhållandena
då och nu. Och jag kan garantera Wesik att ett 40-tal års utveckling gör
skillnad. Varje tid har sina problem och lösningar – att göra en jämförelse
över 40 år och tro att det är en personfråga säger en hel del om nivån i
analysen.
Kommuninvånare som vill bli politiker är ingen stor grupp.
Kommunfullmäktige kommuner under mandatperiodens första nio månader att ha
tappat 19 av 49 ledamöter. Den som ska bli politiker får räkna med stupstock på
nätet och i tidningen, krav att lönen ska sänkas, arbetstiden höjas, felfrihet
i alla beslut och att inte varken sticka ut och vara öppen eller vara sluten
och tystlåten.
Jag tycker man som invånare ska skicka en tacksamhetens
tanke till de som vill ställa upp i politiken; man gör ju det i föreningslivet
och i andra organisationer. Det innebär att man ska iaktta en återhållsam
hållning, inte döma, inte skrika på gatan eller i butiken, inte skriva lögner
och rykten – däremot gärna ringa eller skriva och fråga så är jag säker på att
man får sina undringar besvarade.
Politiker gillar frågor som är ärliga och uppriktiga.
De tycker om engagemang.
Då ökar också deras eget.
